Varje kalori räknas

Kan man förlänga den friska livslängden genom att skära ned på antalet kalorier? Flera studier sen 1930-talet tyder på det. Man har förlängt livet på maskar, flugor, jäst, möss och apor genom så kallad kalorirestriktion. Det har av förklarliga skäl inte gjorts några studier på människor eftersom en sådan studie tar minst en livstid, men sjundeadventister och japaner på ön Okinawa lever signifikant mycket längre än andra folkgrupper och deras gemensamma nämnare är att de aldrig äter sig riktigt mätta. De äter tills de är nöjda.

Fakta om bananflugor
Vad har jag gemensamt med en bananfluga? De där jobbiga flugorna som förpestar höstarna genom att para sig huller om buller i köket, lägga ägg i någon frukt för att sedan dränka sig i något kvarglömt vinglas. En del människor kanske lever så, men de är ganska olika oss vid en hastig jämförelse. De har skelettet på utsidan, vi har det på insidan. Vi har ett hjärta som pumpar blod och syre, de släpper in syre genom små rör som förgrenar sig och sprider syret i flugkroppen. De har ingen hjärna, utan en samling nervknutar. De har ingen lever, ingen mjälte, ingen tunga. De smakar på maten genom att gå på den. Men de delar 60 % av generna med oss. De ska lösa samma grundläggande problem: att överleva. Bananflugor strävar efter att fortplanta sig, de försöker undvika att bli dödade, de reglerar sin kroppstemperatur och de äter mat som omvandlas till energi i cellerna. 

Ju längre in man tittar i en bananfluga, desto mer lika blir vi. Vi har inte samma organ, men i deras celler finns mitokondrier, ribosomer, lysosomer och peroxisomer, o s v ... vi delar byggstenar och man kan förmoda att vi har mycket gemensamt. De har en lika lång utvecklingshistoria som vi människor och när man funderar på det så kanske man tvekar lite innan man drämmer till dem med flugsmällaren. Fast vad skulle vi veta egentligen om forskarna inte gjorde djurförsök på bananflugor. 

Den här månaden har det kommit två nya studier på kalorirestriktion och livslängd. I ena fallet studerade man bananflugor och i det andra fallet bakjäst. Vi börjar med studien på bananflugor.

Färre kalorier ger snygga tarmar
Forskare vid Salk Institute for Biological Studies fann att förändringar i en gen hos bananflugor som kallas PGC-1, som också finns i mänskligt DNA, fördröjde tarmarnas åldrande och förlängde bananflugornas liv med så mycket som 50 procent. Det finns stora likheter mellan människans tunntarm och bananflugans tarm, säger Leanne Jones som är en av de ledande forskarna i studien. 

Forskare har länge vetat att kalorirestriktion, d v s när man begränsar intaget av föda, kan förlänga den friska livslängden för en rad olika djur. I några studier levde möss med begränsat kaloriintag mer än dubbelt så lång tid i genomsnitt som de möss som åt normalt. De biologiska mekanismerna bakom detta fenomen är oerhört komplexa, men studier har visat att djur som lever på få kalorier har fler mitokondrier i sina celler. Det är mitokondrierna som skapar energi, de är cellens kraftverk. I såväl däggdjur som hos bananflugor, reglerar PCG-1-genen antalet mitokondrier. 

Livslängd på möss med olika grad av kaloribegränsning.

Forskarna fann att ökad aktivitet i bananflugans version av PGC-1 resulterade i ett större antal mitokondrier och ökad energiproduktion - samma fenomen som man kan se vid kalorirestriktion. Den ökade aktiviteten fyllde tarmens vävnader med fräscha celler. Bananflugorna levde mellan 20 och 50 procent längre, beroende på hur genen hade förändrats.

"Their intestines were beautiful," säger Christopher L. Koehler, en av forskarna i studien. "The flies with the modified gene activity were much more active and robust than the other flies." Kanske deras vackra insidor och robusta uppträdande dessutom gjorde dem mer attraktiva för det motsatta bananflugekönet - full fart i köket hos Koehler.

Genom att bromsa åldrandet i ett organ - i detta fall tarmen - kan man alltså få effekter på den totala hälsan och livslängden. Det enda som krävs är att man äter lite färre kalorier. Det gäller bananflugor, apor och jäst och varför skulle vi människor vara annorlunda?

Svensk jästforskare
Mekanismerna bakom kalorirestriktion är komplext och olika forskare drar sina strån till stacken. Snart kanske det finns möjlighet att se helheten, en syntes. Men än så länge är det delar som var för sig bidrar till att öka förståelsen av vad som händer. Ett svensk-franskt forskarteam under ledning av Mikael Molin har funnit att kalorirestriktion bromsar åldrandet genom att förhindra att ett enzym, peroxiredoxin (Prx1), sätts ur funktion. Studien gjordes på bakjäst, eftersom jäst åldras mycket fortare än både möss och apor.

Till vänster omvandlas väteperoxid till vatten av Prx1. I den åldrande cellen till höger fungerar det inte lika bra.

Prx1 motverkar skador på arvsmassan genom att bryta ned giftig väteperoxid till ofarligt vatten. Den fungerar ungefär som en antioxidant. Prx1 blir mindre aktivt när vi åldras och därmed ackumuleras väteperoxid, men kalorirestriktion kan förhindra detta genom att öka produktionen av ett annat enzym, Srx1, som reparerar Prx1. Forskarna kunde också visa att det gick att bromsa åldrandet enbart genom att öka mängden Srx1 i cellerna. De spekulerar också i om detta skulle kunna senarelägga uppkomsten av cancer. Prx1 förhindrar även skador på proteiner, vilket kanske kan skydda mot sjukdomar som påverkar nervsystemet, som Alzheimer och Parkinson.

Det blir spännande i framtiden. Forskningen går hela tiden framåt. Det handlar ofta om något med mitokondrierna och det passar ju mig som löpare som producerar mitokondrier varje gång jag springer långt.


Springa går bra, men jag vill inte svälta. Det jag kan ta till mig är att undvika att äta mig proppmätt och att tacka nej till tomma kalorier. Varje kalori räknas och de bör vara näringsrika. En tårtbit skapar förväntan innan, men efteråt känner man inte särskilt mycket, inte jag i alla fall. Eftersom man lever större av delen av livet efteråt får man lägga lite fokus på det.

Träningen
Jag vilade både fredag och lördag. Svallvågorna efter crossfit-passet kändes ända till på lördag. Efter den lite dystra fredagen blev det shopping. Jag köpte en iPad. Jag hade en liten bärbar dator förut, men jag har prövat en iPad och den är verkligen bärbar och smidig och jag kände att jag behövde en. Så det så.

Igår kände jag mig pigg i benen och sprang 25 km i bra fart, 5:35-tempo. Trots kylan sprang jag i mina fivefingers classic. Det kändes så lätt och jag lyssnade på en e-bok under hela passet. Nu gäller det att få till sådana här pass varje vecka framöver om jag ska klara ultraloppet till sommaren.

Idag körde jag ett core och lite styrketräning efter det. Det var fullt med folk på corepasset. Det går från mun till mun att det är bra träning och det är ingenting man gör själv. I morgon ska jag hänga med ett nytt gäng och köra lite intervaller uppför busbacken i Sundsvall. På onsdag blir det styrketräning. På torsdag skidgång. På fredag kanske lite styrketräning och löpning. På lördag tänkte jag vila och avslutar sedan veckan med ett riktigt långpass.


Källor
Göteborgs universitet höll en populärvetenskaplig föreläsning om forskningen ovan rörande kalorirestriktion som man kan se här.