Spring längre på choklad

Jag tror att jag kommit över att jag missade Höga kusten marathon igår. Jag upptäckte alldeles för sent att det gick någon vecka tidigare i år än i fjol och den här helgen var redan uppbokad. Hur kan man vara så korkad? Jag skröt om att jag hade en tidsuppfattning i förra inlägget, men det stämmer ju inte alls. Man kan inte ta för givet att åren liknar varandra. Jag borde läggas in på något hem. Puckojohan!

Ett pucko ...

Jag har nog varit lite småbutter hela helgen. Inte nog med ett missat maraton: Jag börjar jobba på allvar i morgon också. Det har regnat i två-tre dagar och dessutom är kvällarna märkbart mörkare. Det norra halvklotet lutar sig allt längre från solen.

Men: jag är butter men inte bitter. Bitterhet är kanske det mest destruktiva beteendemönster som finns. En bitter människa projicerar orsaken till sina misslyckanden på andra. Det leder ingenstans. Jag skyller inte på någon annan än mig själv och jag ska bättra mig.

Choklad producerar mitokondrier
Bitterhet är inte bra, däremot är en bit bitter mörk choklad bra - den förbättrar uthålligheten enligt nya forskningsrön. Blir mörk choklad nästa grej efter kreatin och rödbetsjuice? Det är för tidigt att säga, men en del intressanta resultat fick man fram. Man har länge känt till att mörk choklad har vissa hälsoeffekter, såsom minskad risk för hjärtsjukdomar. Däremot har det fram till nu inte gjorts några studier på chokladens effekt på träning. I den nya studien gav man några stillastittande möss epicatechin, ett ämne som finns i kakao. Epicatechin tillhör gruppen flavonider och har en mycket stark antioxidativ verkan.

En ask Alladin. Bild från Wikipedia

De slöa mössen delades in i två grupper där den ena fick epicatechin och den andra vatten. Grupperna delades igen och hälften av mössen i respektive grupp tränade medan den andra hälften fortsatte sitt slappa liv. Efter 15 dagar testades mössen. De som druckit vatten hade sämst kondition. Näst sämst var de möss som druckit vatten och motionerat. Mössen som inte motionerat men fått tillskott av epicatechin hade bättre ork. Överlägset bäst var dock de möss som både ätit epicatechin och motionerat.

Efter en muskelbiopsi fann man att de möss som ätit epicatechin hade fler kapillärer och att det bildats nya mitokondrier. Mitokondrierna är cellens kraftverk och är avgörande för cellens metabolism, inte minst när man behöver mycket energi som vid träning. Det märkliga var att även de stillasittande mössen som fick epicatechin producerat fler mitokondrier, det tycks alltså som att ämnet i sig ger en fysiologisk reaktion i kroppen.

En mitokondrie som simmar runt i en cell.

Huruvida det ger samma effekt hos människor återstår att bevisa. Vi är rätt lika. Det är dock viktigt att äta just mörk choklad. När choklad bearbetas förstörs epicatechin. Mjölkchoklad saknar nästan helt flavonider. En sak till. Den mängd som mössen åt motsvarar fem gram mörk choklad. Det är inte mycket. Enligt forskarna var mer inte bättre. Tvärtom, det kanske är så att stora mängder epicatechin överbelastar musklernas receptorer och snedvrider kroppens respons på ämnet. Som så ofta handlar det om att äta lagom och i detta fall rejält i underkant.

Vi har svårt att ta en liten bit. En ask med Alladinchoklad är antingen full eller tom. Det är sällan man ser en halvtom (eller halvfull ...) ask. Börjar man äta choklad så slutar man inte förrän det är slut och de godaste bitarna äts upp först. Mörk choklad har dock en lite bitter smak och det är inte lika lätt att äta för mycket. Den bittra smaken är naturens signal för gift.

För några dagar sedan blev jag bjuden på lite mörk choklad av en person som också kände till hur nyttigt det var. Vad skönt att man kan äta någonting med gott samvete, sa hon och svalde sedan chokladkakan på några sekunder. Jag äter flera stycken i veckan. Mmm, mörk choklad är både gott och nyttigt, sa jag.

Fem gram är inte mycket. Det är en bit av en liten bit. Det är en 200 grams chokladkaka delad på 40 personer! Det kräver nästan överjordisk viljestyrka. Jag köpte den dyraste chokladen jag kunde hitta så att jag inte ska glufsa i mig den. Den ska räcka till den 17:e september, tänkte jag.

Se framåt
Nu ska jag glömma regnet, det missade loppet och det ofrånkomliga mörkret. I morgon börjar en ny härlig arbetsvecka och jag får träffa mina underbara kollegor igen. Att springa i ett svalt regn är härligt. Snart får jag plocka fram skidorna. I morgon bitti - måndagsmorgon - ska jag stå framför spegeln och säga att allt det där och le. Bekräfta mig själv och affirmera goda känslor. Ungefär som Jessica i videon nedan :)

Uppdaterat

Ny artikeln i DN