Informationsöverbelastning och viljestarka rökare

Idag sprang jag för tredje gången efter slaget vid Marathon för nio dagar sedan. Det har bara gått nio dagar, men det känns som att det var flera veckor sedan. Stora, avgörande händelser förvränger tidsväven på något sätt och gör den mindre linjär. Men nu är jag tillbaka på banan igen och jag har börjat springa så smått med mina utmattade ben. Jag springer inte fort - knappt i återhämtningstempo - men det känns bättre; lusten att springa är på väg tillbaka och nu längtar jag efter nästa tävling. Jag gillar att tävla, inte minst mot mig själv. Åtta kilometer löpning idag och en timme styrketräning i morgon. Sedan vilar jag på torsdag och springer lite längre på fredag. På söndag tror jag att jag ska testa min 22-km slinga och hoppas att jag slår mitt gamla rekord med flera minuter.

Nu längtar jag efter sommar och semester och frihet från möten, måsten och medarbetare. Nyligen kom förresten en forskarrapport om att de hypereffektiva myrorna undviker möten. Vi har nog mycket att lära oss av myrorna.

Myror undviker varandra i korridorerna
Myrsamhällen är kanske inte så effektiva som vi gärna vill tro, men det kan också vara så att denna ineffektivitet i själva verket gjort myrorna till en av jordens mest framgångsrika livsformer.

I en ny studie har man genom att följa individuella myror lycktas beräkna antalet möten och hur informationen flödar i en myrstack. Forskarna blev förvånade dels över att myrorna tycktes undvika varandra, dels över att informationen flödade oerhört trögt. Flödena når inte hela stacken och det verkar som om myrorna bara känns vid en del av kolonin och inte kommunicerar särskilt mycket med andra delar. Forskarna spekulerar i att myrorna helt enkelt har löst ett problem som vi människor brottas med i informationssamhället: om man hela tiden kommunicerar får man ingenting gjort. Evolutionen har under årmiljoner sållat bort onödig information. Frågan är hur lång tid det tar för oss människor att komma lika långt.

Behövs all denna information?

Tjänstemän som springer runt i en stor organisationsstack påminner lite om myror. Genom att hela tiden hålla sig i rörelse - helst med en pärm eller en bunt papper under armarna - så ser de till att inte få några nya arbetsuppgifter och de ser viktiga ut. Eller också låtsas de kommunicera i sin iPhone. Det är ett sätt att överleva och undvika att fastna i möten och att tvingas ta ansvar. Ok, det kanske var en överdrift.

Vi har kanske en övertro på information. Vi sitter i möten och vi blir informerade och vi får mail om allt och inget och efter en semester är inkorgen överfull av mail som innehåller information som superorganisationen tycker att vi ska ta del av. Det finns gott om plats i hjärnan, men vi är inte lika duktiga på att ta in information och omvandla den till nyttig kunskap. Det är en krävande process och det mesta passerar - gudskelov - obemärkt förbi.

Google bättre än anslagstavlan
Jag tycker att det är mer givande att ta reda på saker själv än att bli informerad. Numer kan man googla fram det mesta på internet. Google visar nästan ingen information på sin hemsida. Det står bara Google och det finns ett sökfält. Det är genialt enkelt och man har glömt hur det var förr när man fick reda på hur det låg till genom anslagstavlan på TV 1 klockan 18 på onsdagar (eller när det nu var?).

Viljestarka rökare
Jag har skrivit en del om vilja och viljestyrka tidigare och nyligen kom en ny irländsk studie där man jämförde hjärnorna hos rökare och före detta rökare för att se hur de reagerade på olika metoder för rökavvänjning. Även icke-rökare ingick i studien. Forskarna undersökte sådant som impulskontroll och förmågan att inte bli distraherad av bilder relaterade till rökning. Det visade sig att rökare och ickerökare aktiverade samma område i hjärnan - prefrontala cortex - som är relaterat till kontrollerande beteende. De f d rökarna hade dock osedvanligt höga nivåer av aktivitet. Prefrontala cortex har kopplats till viljestyrka och denna viljestyrka kan mätas. Före detta rökare har således mer viljestyrka än de båda andra grupperna och därmed var det kanske inte heller så förvånande att just de klarade av att sluta röka. Forskarna såg dessutom att rökarna aktiverade belöningscentra i accumbenskärnan. Det är den som aktiveras när jag springer. Jag behöver inte röka, jag springer istället. Det kanske alla rökare borde göra? Byta ett beroende mot ett annat.

Är de f d rökarna starka för att de tränat upp sin viljestyrka i samband med rökavvänjningen och abstinensen eller är de starka redan från början? Förmodligen är det en kombination. För att sluta måste man vara stark och klarar man av det blir man ännu starkare.