Spring i takt med dig själv - Runners world

I början av 1990-talet vann den sydafrikanska triatleten Paula Newby-Fraser allt. Hon följde Tim Noakes minimalistiska träningsmodell - att inte träna mer än hon klarade att anpassa sig till. Sedan var det något som hände. Hon siktade ännu högre.

Paula ville bli bättre än bäst, eller så upplevde hon att omgivningen krävde att hon skulle vara bättre än bäst. Det var i alla fall då allt började gå fel. Folk trodde att hon bara kom, såg och segrade. De såg inte allt blod, all svett och alla tårar.

“In retrospect, I think a lot of what happened was mentally motivated,” berättade hon senare. “On some subconscious level, I think I decided to do something stupid. People got the impression that it was easy for me to come there and win. In some very obnoxious way, I think I was saying, ‘Hey, it’s not so easy.’”

Hon ville imponera på alla. Det var ett yttre ...


Läs fortsättningen här.

Mjölksyraförgiftning

I flera tidningar kunde man läsa att Sarah Sjöström drabbades av mjölksyraförgiftning under VM. Ett annan namn för det är Laktatacidos. Det är en mycket sällsynt och allvarlig metabolisk komplikation som uppträder vid akut försämring av njurfunktionen, hjärt-lungsjukdom eller blodförgiftning. Under senare år har ett antal diabetiker drabbats av allvarlig laktatacidos som en följd av medicinen metformin. Däremot verkar det extremt sällsynt att idrottare drabbas. Dessutom är inte mjölksyreförgiftning en följd av frätande mjölksyra, utan av en överproduktion av vätejoner. På den engelska Wikipedia-sidan står det om lactic acidosis:

”The excess hydrogen cations produced during lactic acidosis are widely believed to actually derive from production of lactic acid. This is incorrect, as cells do not produce lactic acid; pyruvate is converted directly into lactate, the anionic form of lactic acid …”

Cellerna skapar laktat, inte mjölksyra. Laktat är ett bränsle som används av muskler, hjärta och hjärna. Jag skrev om myten om mjölksyra redan 2011, men myten lever vidare … 

Mjölksyra och laktat

Mjölksyra i hjärnan

De senaste åren har man lärt sig mycket om hur laktat fraktas runt i kroppen. Mest spännande är hur hjärnan - som ju drar hela kroppens energiförbrukning - använder laktat. Hjärnan är självisk. Under extrema situationer som svält tappar alla organ omkring 40 procent av sin vikt, men hjärnan är intakt in i det sista. Den ser till att den får energi från kroppen. Om det inte finns energi i kroppen ser den till att kroppen hämtar energi från närmiljön - du går till kylskåpet. Om det inte finns mat i kylskåpet, måste kroppen ut på jakt efter ny mat till närmiljön. Hjärnan drar energi ur kroppen, som drar energi från närmiljön som drar energi från den omgivande miljön.

Hjärnans drivs av glukos, men det finns inget lager med glukos i hjärnan. Däremot kan kroppen lagra glukos i levern - ett lager som i huvudsak används av hjärnan. Men hjärnan tycks föredra laktat framför glukos. Enligt en ny hypotes - kallad astrocyte lactate shuttle - använder hjärnan laktat som ett eget energilager.

Detta laktatlager fungerar så här: glukos fraktas med blodet till hjärnan där det tar sig in i en gliacell (astrocyt). Gliaceller är hjälpceller som finns i hjärnan tillsammans med nervceller. I gliacellen genomgår glukosmolekylen glykolys och den splittras till två pyruvatmolekyler. Om gliacellen behöver energi skickas pyruvatmolekylerna vidare till en mitokondrie och citronsyracykeln. Om gliacellen inte behöver energi kopplas en vätejon till pyruvat. Det är laktat. Laktat är pyruvat plus en vätejon. 

Astrocyte lactate shuttle.

När gliacellen "bestämt sig" för att skapa laktat fraktas detta laktat från gliacellen till en näraliggande nervcell. Det är nervceller som du både tänker och springer med. I nervcellen reduceras laktat återigen till pyruvat för förbränning i en mitokondrie. Pyruvat oxideras först till acetyl-CoA och sedan till citronsyra i citronsyracykelns första steg. Sedan är det nervcellen som måste fatta ett beslut. Om nervcellen behöver energi fortsätter citronsyracykeln att snurra och skapa ATP, men om nervcellen redan har tillräckligt med energi lämnar citronsyran mitokondrien. Den återgår till att bli acetyl-CoA som i sin tur katalyseras till malonyl-CoA som i sin tur är en byggstenen för fettsyror. 

Glukos som inte behövs just nu blir alltså fettsyror via laktat. Dessa fettsyror transporteras tillbaka till gliacellen där de lagras i fettdroppar. Nervceller kan inte innehålla fettdroppar, men gliacellerna har plats för ett lager med fett. Dessa fettdroppar kan sedan snabbt omvandlas till laktat, fraktas tillbaka till nervcellen och användas när hjärnan behöver energi för att tänka eller springa efter mat.

Luftmotstånd och fästingar - Runners world

Det finns minst två goda skäl att raka benen. Det ena har med friktion att göra. Du blir mycket snabbare utan hår som fångar luft, inte minst om du cyklar. Det andra skälet är mer spekulativt, men på en blogg är det tillåtet att spekulera.

För några dagar sedan sprang jag längs kusten. De blåste motvind. Ett oändligt antal luftmolekyler kastade sig mot mig i full fart och fångade upp min dyrköpta rörelseenergi. Varje gång jag kom upp på ett backkrön var det som att springa rakt in i en stor osynlig havsvåg. Jag kastades nästan bakåt.

När jag vänder in mot ön och springer genom skogen är det lugnare. Där står luften nästan still. Men jag skapar ett eget luftmotstånd när jag klyver den stillastående luften.

Luftmotstånd

Det motstånd du känner är en mekanisk kraft ...

Läs fortsättningen.

Gå med skor eller gå barfota?

Hur påverkar skor dina fötter och din kropp? Enligt en studie, som nyligen publicerades i tidskriften Nature, har det du sätter på fötterna stor betydelse.

I studien konstaterar forskarna att du rör sig annorlunda om du går barfota jämfört med om du har skor. När du är barfota känner du av underlaget bättre, vilket har positiv effekt på balans och belastning på leder. En nackdel är att med tiden bildas förhårdnader på särskilt utsatta ställen under foten, men enligt forskarna är det en fördel. De hårda ytorna är gjorda av proteinet keratin, samma material som naglar, samt ett annat speciellt protein. De hårda ytorna skyddar foten med bibehållen känslighet för underlaget. 

Född att gå

Människan är född att springa, men i än högre utsträckning född att gå. Både jägare och moderna människor går mer än de springer. Människor har gått i miljoner år, till största delen barfota som alla andra djur. Skor är en relativt ny uppfinning. De första enkla sandalerna är 10 - 40 000 år gamla. Innan det fanns sandaler skyddades människofötter av hård hud. Människor som regelbundet går utan skor utvecklar förhårdningar under hälar och fotdynor som gör det lätt att gå på svåra underlag. 

Foto Morris Higenyi på Unsplash

Hur påverkar det oss idag? För att jämföra fötter reste forskarna till Kenya. De samlade ihop 81 personer, varav hälften levt barfota hela sitt liv och den andra hälften burit skor. De som vuxit upp på barfota hade stora förhårdningar under fötterna. De var cirka 25 - 30 procent tjockare än förhårdningarna hos de skodda personerna. Trots tjockleken kände nerverna av underlaget lika bra som fötter utan förhårdningar, men de stängde ute smärtan.

Moderna, vadderade skor med styv sula minskar hastigheten som foten träffar marken med. Det är bekvämt, men det är samma krafter. De hårda stötarna från skodda fötter tenderar sprida sig genom skelettet upp till knäna, medan barfotagång ger upphov till korta, skarpa stötar som går via mjuka muskler och senor. På sikt påverkar det kroppen - 10 000 steg per dag belastar lederna 3 - 4 miljoner gånger på ett år. Ingen vet vad det betyder idag.

Nu är det sommar. Jag behöver varken strumpor eller skor. Jag går bra med fötter och ibland går jag eller springer med sandaler.

Runners World - Leder löpning till viktnedgång?

För att gå ner i vikt måste du röra dig mer och/eller äta mindre. Men det är svårt att gå ner i vikt med träning. Om du rör dig mer äter du mer. Ny forskning visar dock att det går. Det är ditt mindset som är avgörande. Det är du som har bollen.

I en ny stor studie - som noga ...

Läs fortsättningen.

Sockerkick eller sockerkoma?

Du blir inte hyperaktiv av socker. Det är en myt. Det är snarare tvärtom. Du hamnar i koma. Däremot ökar risken för fetma.

Redan 1982 meddelade National Institute of Health att det inte fanns någon vetenskaplig koppling mellan socker och hyperaktivitet. Föräldrar som trodde de gav barnen socker rapporterade att barnen blev lika hyperaktiva som föräldrar som verkligen gav socker. Allt satt i huvudet. Kroppen är bra på att reglera blodsockret.

Sockerkicken är alltså en myt. I stället för att få energi, tyder den senaste forskningen på att socker leder till sockerkoma, det vill säga trötthet och brist på engagemang. 

Photo by Patrick Fore on Unsplash

I en ny studie - som publicerades i juni i tidskriften Neuroscience and Biobehavioral Reviews - gjordes en meta-analys av 31 publicerade studier om socker och beteende. Metastudien omfattade nästan 1300 personer. Forskarna fann att sockerkonsumtionen inte har någon inverkan på hur människor agerar och känner. Folk blev varken piggare, smartare eller presterade bättre i sport.

Sockerkoma

Snarare var det så att socker ökar tröttheten jämfört med placebo. Intag av socker minskar uppmärksamheten inom 60 minuter och ökar känslan av trötthet efter 30 minuter. En läsk eller en kexchoklad hjälper alltså inte mot eftermiddagskoma. Snarare fördjupar du din koma.

”The idea that sugar can improve mood has been widely influential in popular culture”, säger huvudförfattaren Konstantinos Mantantzis, psykolog vid Humboldt University of Berlin. ”… so much so that people all over the world consume sugary drinks to become more alert or combat fatigue. Our findings very clearly indicate that such claims are not substantiated - if anything, sugar will probably make you feel worse.” 

Sockerkickens historia

Var kommer idén om en sockerkick ifrån? Jo, under första världskriget fick tyska soldater godis och kakor för att prestera bättre. Amerikanska soldater tog efter och vanan kom till USA. Efter andra världskriget exploderade myten om sockrets magiska krafter. Det dröjde till 1982 innan forskare avlivade myten, men då var det försent. Sockerkicken är en del av populärkulturen. Det är en myt som tycks stämma - barn som får socker blir ju väldigt uppspelta. Men det handlar mer om ett sammanhang där sockret spelar roll som belöning. 

Socker ger cellerna energi, men inte en energikick. Socker påverkar inte beteende, men midjemåttet. Vill du bli pigg fungerar kaffe bättre.

Runners world - löparens mindset

Enligt evolutionsbiologerna utvecklades människan för att springa långa sträckor på savannen. Det finns ett 30-tal anatomiska och fysiologiska bevis för det. Några exempel:

• Fotvalv och långa hälsenor för energilagring och stötdämpning.
• Kraftiga nackligament som stabiliserar huvudet under löpning.
• En stor, stark rumpa för stabilitet.
• Massor av svettkörtlar för värmereglering.

För 8 miljoner år ...

Läs fortsättningen här.

Runners world - En kort löptur gör dig genast smartare

Regelbunden motion är inte bara bra för din hälsa, du blir smartare också. Det visar en ny studie, som dessutom pekar ut en ny, intressant gen som ger en ny aspekt på löpning och hjärnan.

Studien publicerades förra veckan i tidskriften eLife och visar att ett träningstillfälle - motsvarande runt 4000 steg - förbättrar synapserna mellan nervceller i hippocampus, ett hjärnområdet som är viktigt för inlärning och minne.

Hjärnforskarna, som arbetar ...

Läs fortsättningen på Runners World.

Människan är den fetaste primaten

Långt innan det fanns skräpmat och sociala media var människan ganska fet, åtminstone jämfört med andra primater.

Jämfört med andra primater är till och med vältränade idrottare ganska feta. Människor behöver en fettprocent runt 15-30 procent, medan andra primater sällan har mer än 9 procent.

"Vi har alltid varit den feta primaten", säger Devi Swain-Lenz, vid Duke University. Han och ett forskarteam från Duke har nyligen upptäckt att vårt DNA utvecklades på ett annat sätt än hos schimpanser efter att vi delat på oss från en gemensam förfader för omkring 8 miljoner år sedan. Det ledde till att människor lade på sig vitt fett istället för det mer hälsosamt brunt fett. Brunt fett bränner kalorier, medan vitt fett lagrar kalorier. Resultaten publicerades den 24 juni i tidskriften Genome Biology and Evolution.

Forskarteamet från Duke, under Swain-Lenz och biologen Greg Wray, samlade fett-prover från människor, chimpanser och rhesusapor. De skannade fettproverna för att se skillnader i fettcellernas DNA. Det var då de upptäckte ett återkommande fragment av DNA som hjälper till att omvandla vitt fett till brunt fett.

Bild av Bernd Hildebrandt från Pixabay

Fettet runt midjan är vitt fett. Det är ett lager som är bra att ha under perioder av svält. Det bruna (eller begia) fettet kan däremot bränna kalorier för att skapa värme och hålla dig varm. Brunt fett triggas av kyla och - om du fryser - anpassar du dig till kalla vintrar.

Hjärnans fel

Det visade sig att det DNA som omvandlar vitt till brunt fett var undanstoppat och svåråtkomligt i mänskligt DNA men inte i schimpansernas DNA. Vi har alltså förlorat en del av den förmågan. Omvandlingen av fett kan bara aktiveras av kyla (men kanske också kaffe enligt en ny studie).

Men varför måste du frysa, medan andra primater kan ligga på ryggen och bränna fett? Jo, du behöver - precis som andra primater - vitt fett för att skydda vitala organ, som buffert under svält och som skydd mot kyla, men du har dessutom en enorm hjärna. Du behöver massor av vitt fett för att försörja denna hjärna. Hjärnan har tredubblat sin storlek på 8 miljoner år och suger åt sig mer än 20 procent av all energi. Hos ett växande barn slukar hjärnan 50 procent av all energi. Det behövs en rejäl buffert. Schimpansernas hjärnor har inte vuxit under samma tid. De klarar sig ganska bra, men människan har spridit sig över hela världen.

Så det är alltså hjärnans fel att man ser ut som man gör ... Men hellre småfet och smart än alternativet.

Runners World - Extrem löpning är ofarlig

Med återkommande mellanrum läser man rubriker som säger att extrem löpning är skadlig. Alla beteenden är skadliga om man överdriver dem, men ny forskning visar att inte ens extrem löpning i 24 timmar är skadlig. Allt handlar om beteendet. Det handlar om hur du springer och hur du återhämtar dig.

För att undersöka hur extrem löpning påverkar hjärthälsa rekryterade ...

Läs fortsättningen.