Löpargänget
Det var tack vare Niklas jag åkte till Schweiz ännu ett år. Vi kom överens redan förra året om att köra Swiss Alpine i år igen och han hade dessutom lurat med sig några ultravänner från Eskilstuna och Stockholm. Jag träffade gänget på Arlanda och jag kände mig välkommen direkt. Sen åkte vi flyg till Zürich via Berlin och därifrån tåg till Klosters, en sömnig håla några mil från Davos. Vi bodde på hostellet Soldanella, ett billigt och bra boende. Tyvärr var wifi dåligt, men så småningom hittade vi en internetoas - Silveretta hotell - som låg mitt i byn. Vi tog en kaffe där varje kväll.
Hela gänget: Från vänster är det jag, Hans, Marcus, Erik, Niklas, Alberto och Rikhard. |
På onsdagen gick vi upp i bergen för att acklimatisera oss till höjderna. I början andades jag tungt, men det blev lättare allt eftersom. Det var brant och bitvis ganska svår klättring. Sen småsprang vi ner till Klosters. Det kanske inte var så klokt. Det kändes dagen efter. Nästan alla lår ömmade efteråt och hade olika grad av träningsvärk.
Hans, Marcus och Erik kämpar uppför. |
Photobombing. Rikhard trodde han skulle hamna i centrum men jag gör allt för att stjäla uppmärksamhet. Erik ligger lite lågt. |
Alberto, Hans, Marcus, me, Erik och Niklas. |
Två Swissveteraner. |
Alberto och jag i ledningen uppför. |
Reseledaren Niklas och främlingslegionären Hans spanar efter eftersläntare, medan Alberto går på. |
Efter att hämtat nummerlappar. Vi ligger och väntar på tåget till Klosters i en park i Davos. Några hann t o m somna. Det var varmt. |
Varmt så in i Helvetica
Under hela veckan gissade prognosen 30 grader på lördag. Även 2600 meter uppe på Keschütte skulle det vara varmt, 20 grader. Jag såg en massaker framför mig. Högar av slagna löpare som låg längs sluttningarna, genomborrade av välriktade, vassa solstrålar. Många var oroliga. Ingen av oss hade någonsin sprungit 79 km i 30-gradig värme. När det är 30 grader orkar man ju knappt gå. Man vill ligga i skuggan med utrullad tunga.
Jag hade nog gett upp tankarna på personbästa, men tänkte att jag skulle försöka hålla bra tempo till Filisur och Bergün. Om det kändes bra kanske jag kunde göra ett försök, men om jag kände av värmen och bristen på långpass planerade jag att ta det lugnt och försöka njuta av upplevelsen. Det var min "plan".
Efter flera dagar med gemensamma aktiviteter spred vi ut oss under fredagen och ganska många tog linbanan upp i bergen. Jag åkte upp till Gotschnagrat och sedan gick jag till en ensam topp. Jag har nog aldrig skrivit ett inlägg i så inspirerande miljö. Solen värmde Jag hade med mig kaffe och en s k fittorte med hur många inbakade kalorier som helst. Jag gick en sväng runt fjället och tittade ner på Davos. Så tog jag linbanan ner till Klosters igen. Det var bara 17 timmar till start och det blev bara varmare ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar