Mikrobiom och hälsa

Jag är inte mycket mer än en bunt celler; en brokig samling celler som jobbar tillsammans. Man kan säga att jag är resultatet av ett gott samarbete. Mina hjärnceller ger sig inte plötsligt ut på jakt efter mat, de är beroende av andra hjärnceller och även celler i muskler och mage för att få näring. Detta samarbete började för drygt två miljarder år sedan då ensamma celler slog sig samman till flercelliga livsformer och började dela livsöde med varandra. Med tiden fick olika celler olika uppgifter. Om allt detta fungerar som det ska kan denna bunt med celler reproducera sig, d v s hitta en annan bunt celler som den kan skaffa nya skrikiga buntar av celler med.

Jag är en procent
Till för inte så länge sedan trodde man att en människa bestod av en bunt människoceller samt en bunt bakterier i tarmen som inte gjorde så stor skillnad. Nu vet vi bättre. Människan är ett ekosystem som kryllar av liv. Nyligen dök några navelskådande forskare ner i människors navlar och de fann ett korallrev med tusentals olika livsformer och ingen individs korallrev var lik någon annans. Livet i varje navel, munhåla, lunga och tarm är unikt, precis som varje individ är unik. Man tror nu att 90 procent av alla celler i en människa är bakterier och att 99 % av allt DNA i en människokropp är ickemänskligt. Men den mänskliga procenten är beroende av de 99 procenten. Vi skulle inte överleva utan alla mikrober. Denna flora av mikrober kallas mikrobiom.

Jag är ett ekosystem
Bakterierna drar fram som betande hjordar längs tarmväggarna och de jagas av bakteriofager, ett slags virus som jagar och angriper bakterier. På sikt kanske dessa "rovdjur" kan ersätta antibiotika. Det är ett nytt, spännande forskningsfält. Jag tror framtidens läkare ska tänka mer som ekologer och försöka se helhet och orsakssammanhang. Man borde vara varsam med att slå ut bakterier, med tanke på vad som hände när man introducerade nya arter som kaniner och sedan rävar i Australien eller då kineserna 1958 utlyste kampanjen Utrota de fyra plågorna, d v s myggor, flugor, råttor och sparvar. Men sparvar åt inte bara gröda, de åt gräshoppor också. Gräshopporna ökade och blev den femte plågan. När vi dödar bakterier med antibiotika, stör vi också ett urgammalt ekosystem. Ibland är det nödvändigt och ekosystemen återhämtar sig oftast, men det kan också leda till att nya bakterier, svampar och bakteriofager tar över ekosystemet med oöverskådliga konsekvenser. En infektion är en komplex, sammansatt väv inlindad i livets väv och när man drar ut några trådar, påverkas hela väven på ett sätt som inte någon kan förutse.

På jakt efter onda sparvar.

Vi är beroende av vårt mikrobiom och det är beroende av oss. Mikroberna lever på samma mat som vi stoppar i oss. Vi har samma mun. Vi bör även tänka på dem, när vi äter.

Fet av mikrober
Trollsländor är fulländade flygmaskiner som utvecklats till perfektion under 300 miljoner år. De är vältränade, stridslystna och extremt revirhävdande och ger sig omedelbart på inkräktare. Strider mellan två trollsländor är ballistiska uppvisningar som får JAS-plan att likna zeppelinare. Striderna slutar med att förloraren jagas bort. Men vissa hanar attackeras inte. De bara glider in och ut ur fientliga revir i styrfart. De utgör inget hot. Varför, frågade sig forskarna. När de tittade inuti sländorna såg de att deras inälvor var fyllda av stora vita parasiter. Parasiterna utlöste en inflammatorisk reaktion som störde sländornas förmåga att metabolisera fett. De såg magra och friska ut på utsidan men var fulla av fett som lagrats vid musklerna. De var alla medicinskt feta, eller fetsmala. Parasiterna gjorde så att fett ansamlades i kroppsvävnaderna i stället för att omvandlas till energi som kunde driva vingmusklerna. De feta trollsländorna hade blodsockervärden som var dubbelt så höga som hos friska sländor. De satt fast som passagerare i en uppsvullen, långsam zeppelinare styrd av parasiter. De var passagerare i sin egen kropp, oförmögna att vinna en hona eller försvara ett revir.

Om trollsländor kan utveckla metaboliskt syndrom av en parasit, vad kan då inte vi? Många typer av cancer, autoimmuna sjukdomar, hjärtsjukdomar och hjärnskador kan påverkas av mikrober och ibland för att vi ger dem chansen att bryta sig loss ur kroppens urgamla balans och härja och föröka sig som kaniner i Australien eller som gräshoppor i Kina.

Firmicutes och Bacteroidetes
Våra magar domineras av två grupper av bakterier: Firmicutes och Bacteroidetes. I början av 2000-talet upptäckte genetiker vid Washington University i St Louis att överviktiga människor hade en högre andel Firmicutes i sina tarmar, medan smala människor hade fler Bacteroidetes. När de överviktiga människorna gick ner i vikt ökade andelen Bacteroidetes i förhållande till Firmicutes. I en studie på möss fann forskarna samma kvot - feta möss hade mer Firmicutes, medan smala möss hade mer Bacteroidetes. Forskarna kunde också visa att avföringen från de feta mössen innehöll färre kalorier jämfört med avföring från magra möss, vilket tyder på att feta möss absorberar mer energi från samma mängd mat. Forskarna misstänker att Firmicutes är mycket mer effektiv på att suga ut kalorier från mat som passerar genom mag-tarmkanalen.

I klartext betyder det att en mage som domineras av Firmicutesbakterier kan utvinna 100 kalorier ur ett äpple, medan en mage som domineras av Bacteroidetes bara kan utvinna 70 kalorier. Det kanske är en orsak till att vissa kan äta mer än andra och inte gå upp lika mycket i vikt.

Om våra personliga blandningar av tarmbakterier påverkar mängden energi vi utvinner från mat, då kanske kost och motion inte är de enda faktorer som driver viktökning och viktnedgång. Just nu vet vi lika lite om vårt mikrobiom som David Livingstone visste om djungeln han färdades genom. Nu vet vi mycket mer om djungeln och snart vet vi ännu mer om vårt mikrobiom. Vi vet inte mycket, men vi vet hur vi kan påverka vårt mikrobiom och förhållandet mellan olika bakterier. Mer om det i ett kommande inlägg.

Sommar
I morgon börjar semestern. Sommaren breder ut sig inombords. Jag ser sol, stränder, stigar som slingrar sig uppför berg. Jag ska springa och simma. Jag har inte sprungit så många långa pass som jag borde ha gjort. Långpass tar tid och jag har haft ont om tid. Nu finns det tid.

PS
DN om mikrobiom och fetma