Solljus och hälsa

Vad har sol och rödbetsjuice gemensamt? Jo, båda ökar mängden kväveoxid i kroppen. Studier visar att det är nitraterna i juicen som sedan omvandlas till kväveoxid, som både ger hälsoeffekter och gör medelmåttor lite uthålligare. Kväveoxid får blodkärlen att vidgas, vilket sänker blodtrycket. Högt blodtryck är en av de viktigaste riskfaktorerna för hjärtsjukdom och stroke. Omkring en tredjedel av befolkningen lider av högt blodtryck och försäljningen av blodtryckssänkande mediciner ökar. Men det är inte bara genom maten som vi får tillgång till kväveoxid. Solen är kanske den viktigaste faktorn.

Kväveoxid
En spännande hypotes som har fått starkt experimentellt stöd på sistone är att hudens exponering för solljus är det naturliga sätter att frigöra kväveoxid i kroppen. Vi härstammar från Afrika och människans utveckling har skett i ljuset från solen. På samma sätt som solens fotoner tränger in i växterna och får dem att växa, tränger de också in i hud och får den att tillverka vitamin D, frigöra kväveoxid och massor av andra bioaktiva ämnen. Vitamin D har fått mycket uppmärksamhet och vi är nog många som äter vitamin D under vintern. Men vitamin D är inte heller allt. Enbart vitamin D kan inte förklara det faktum att australiensare har tre gånger (!) så bra hjärthälsa som sina ljusa släktingar i Storbritannien.

Bild:Ökad dödsrisk ju längre norrut. Siffrorna har rensats från sociala faktorer som inkomst och rökning. Det är bara tillgång till sol som kan förklara skillnaden mellan breddgraderna. Källa.

UVB och UVA
Solens strålar träffar oss med olika våglängder och de varierar med årstiderna i länder som Sverige. Den kortvågiga UVB-strålningen är som intensivast under sommaren och i stort sett obefintlig under övriga årstider. UVA-strålar är långvågiga och de är också som intensivast under sommaren, men till skillnad från UVB kan UVA tränga genom ett fönster och borra sig djupt ner i huden. Studier visar att UVA-strålning ökar tillgången på kväveoxid i kroppen, medan UVB-strålning krävs för att bilda vitamin D. Det är UVA-strålningen som målar oss bruna genom att frisätta melanin från melanocyterna längst ner i överhuden, vilket i kombination med syre gör oss bruna. UVB, som är starkast mitt på dagen, orsakar brännskador och kan även förändra DNA, d v s orsaka cancer. UVA kan också påverka DNA, men det sker indirekt via fria syreradikaler som kan skada och skrynkla cellerna. Men eftersom UVA smetar extra melanin på huden, skyddar det också mot både solbränna och cancer.

Hudens hälsoskatt
Kväveoxid är en flyktig gas som försvinner på några sekunder, men den kan lagras i huden som nitrat, nitrit och nitrasotioler. Det är ämnen som vi får i oss genom att äta grönsaker, som rödbetor och spenat. Huden är kroppens största organ, omkring två kvadratmeter och består av flera cellager. Den är ett utmärkt ställe för kroppen att lagra nyttigheter i. När solen träffar huden skapar den kortvågiga strålningen vitamin D, medan den långvågiga UVA-strålningen fortsätter djupare ner i överhuden, där den startar en kemisk reaktion som omvandlar nitrat, nitrit och nitrasotioler till kväveoxid, som sedan läcker ut i blodledningarna som forsar fram alldeles under huden. Kväveoxiden gör sedan så att blodkärlen vidgar sig. Dessa samband har testats experimentellt av forskare vid University of Edinburgh som kunde visa att ultraviolett ljus sänker blodtrycket.

Källa.

Lagom med sol är bäst
Myndigheterna tycks uppfatta solen som en förorening i naturen, något som man måste skydda sig från. Det var inte länge sedan man trodde att solens strålar orsakade solsting, vilket gav upphov till tropikhjälmarna som européer i tropikerna bar före andra världskriget. Men solen är förmodligen mer nyttig än farlig. Det är överdrifterna som är farliga. Att ligga i solen och bränna sig är självklart skadligt, det kan man se med ett ögonkast och det upplever man om man råkat ur för det. Solstrålarna kan skada cellerna. Men de är också oerhört nyttiga och det är något man uppmärksammat först på sista tiden.

Tropikhjälmen skulle skydda mot solens giftiga strålar.

Solen frigör en rad bioaktvia ämnen huden och vi vet än så länge väldigt lite om vad alla dessa ämnen gör i kroppen. Vi vet att kroppen måste ha vitamin D, att ljuset är viktigt för sömn och synens utveckling och nu tror man också att solen påverkar hjärthälsan. Vi har utvecklats i en miljö med mycket sol och vi har inte hunnit anpassa oss tillräckligt sedan vi började hänga i norr. Vi har visserligen blivit bleka och oerhört mottagliga för den sol som finns, vilket även gjort oss känsliga för stark sol närmare ekvatorn. Det gäller inte minst bleka, rödlätta engelsmän, irländare, skottar och australiensare. Australien har högsta andelen dödsfall i malignt melanom, men det är å andra sidan bara en bråkdel jämfört med alla som räddas av solen. En av de främsta forskarna på området, Dr Richard Weller vid University of Edinburgh, tror att solljusets goda påverkan på hjärthälsan uppväger risken för hudcancer, även i länder som Australien.

Kanske också uthålligare
Slutsatsen är kanske att sola lugnt. Undvik att bränna dig men se till att få sol. Helst året om. Solen kanske dessutom gör oss lite uthålligare, med tanke på de mätbara effekterna av rödbetsjuice på motionärer? Det tycks inte finnas några studier på det, men det verkar inte orimligt.

Nu är solen stark. Vi behöver inte längre äta vitamin D som tillskott, såvida man inte sitter inne hela dagarna. Vi får tillräckligt via solen och mer är inte bättre.

Människan utvecklades i en miljö med mycket sol. Vi svenskar bor långt norrut, tillbringar mycket tid inomhus och vi har mycket kläder. Inte konstigt att vi dyrkar solen, frågan är om det är kultur eller ren instinkt? Min gissning är att det är en instinkt som kultiverats.

Nordisk soldyrkan - instinkt eller kultur?

Jag vet inte om det beror på solen men nu har jag kommit igång med löpningen. Tror nästan det var bra med lite löpvila i samband med all cykelträning. Jag kände mig väldigt pigg i ben och knän när jag sprang 15 kilometer i söndags.