En sockerfri månad

Jag gillar att testa saker, att göra små experiment och studera utfallet. Ibland går det bra och ibland mindre bra. När jag var yngre och inte hade så många hämningar testade jag saker som resulterade i utskällningar. Men jag lärde mig något. Numer brukar jag bara testa mig själv. Oftast handlar testen på något sätt om viljestyrka. Jag tror mer och mer att det är en av de viktigaste egenskaperna att träna upp. Det är en resurs som kan förädlas. Ju mer viljestyrka man besitter, desto bättre lyckas man med det man strävar efter.

Fetman sitter i hjärnan
Ett av de mest kända psykologiska experimenten är det sk marshmallow-testet från 1972. I testet lämnade man fyraåriga barn ensamma med en marshmallow. Om de kunde vänta en kvart med att äta den skulle de få två marshmallows senare. I uppföljningar av studien såg man att de barn som väntade på belöningen och uppvisade stark viljestyrka, lyckades mycket bättre i livet än de som åt upp sin marshmallow direkt. Förmågan att skjuta upp sina behov var t o m en bättre indikator på framgång än t ex IQ.

I en uppföljningsstudie av barnen i marshmallow-testet 40 år efteråt såg man att skillnaderna kvarstod. De som åt sin marshmallow genast som fyraåringar var även som 44-åringar mer benägna att söka omedelbar behovstillfredsställelse. Forskarna såg även skillnader i hjärnorna. Områdena där hjärnorna skilde sig åt var prefrontala barken och ventrala striatum (accumbenskärnan).

“This is the first time we have located the specific brain areas related to delayed gratification. This could have major implications in the treatment of obesity and addictions”, säger huvudförfattaren B.J. Casey.

I en annan studie följdes över tusen 3-åringar som testades för självkontroll och uppskjuten belöning och vars BMI mättes tills de fyllde 12 år. Diagrammet nedan visar ett klart samband mellan viljestyrka och viktuppgång. De som presterade dåligt på båda testen ökade mest i vikt, medan de som presterade bäst ökade sin BMI minst. De som klarade ett av testen hamnade mitt emellan. De som kan motstå en marshmallow som barn i en kvart, är förmodligen också bättre på att motstå en chipspåse senare i livet.

Att gå ner i vikt handlar alltså inte bara om dieter. Att följa en diet kräver i sin tur viljestyrka. Fetman sitter först och främst i hjärnan. Men man kan påverka sin viljestyrka. Den är inte huggen i sten som gener, utan varierar över dagen och påverkas av vad vi gör och den kan tränas upp. Ett så enkelt knep som att tvinga sig själv att borsta tänderna med fel hand, har visat sig öka viljestyrkan. Ju bättre man förstår denna resurs, desto bättre klarar man av att utnyttja den och låter den styra när det krävs.

Inget mer socker
Mitt första steg mot hälsa var när jag för åtta år sedan slutade lägga socker i kaffet. Sedan tog det två år till nästa steg som var träning. Eftersom jag druckit kaffe sedan jag var 10 år var det en stor sak. Som tioåring drack jag snarare socker med kaffesmak. Jag tog en näve sockerbitar som jag tuggade sönder med hjälp av kaffet. Nu dricker jag kaffet svart. Det tog bara någon vecka att vänja sig av med sockret och jag har inte haft något återfall. Jag tror inte på att trappa ner, det är bättre att sluta tvärt och lita till viljestyrkan. Åtminstone är det så för mig.

Vi är inte anpassade till en sockrad, sockersöt värld. Det enda riktigt söta som fanns tillgängligt i vår förhistoria var honung som våra förfäder kastade sig över när de fick chansen. Men eftersom mycket socker i blodet är farligt utvecklades ett system som konverterade socker till fett. Detta fett kunde de tidiga människorna sedan använda när det fanns ont om mat, främst för att ge energi till hjärnan. Människan har utvecklats till att känna sockersug, lagra det och sedan använda det. Tack vare detta system så behövde vi inte äta konstant som betande kor för att försörja den ständigt arbetande och energislukande hjärnan. Men det funkade bara så länge det var ont om socker. Nu badar vi i läsk och vitt socker.

Socker är kletigt. Om man spiller lite läsk märker man snart hur kladdigt socker är. Det fastnar och kletar fast överallt. Det gör sockret i kroppen också. När det finns för mycket socker i blodet kan sockermolekyler kleta ihop med proteiner i en så kallad maillardreaktion och bilda AGE, advanced glycation end products. AGE förstör vitala enzymer, ökar mängden fria radikaler och accelererar hudens åldrande. AGE är också kopplat till många sjukdomar.

Dessutom gör socker att man känner sig trött. Efter lite socker får man en kick, sedan börjar molekylerna i sockret att blockera kemikalien orexin, som bl a reglerar hur alerta vi känner oss. Efter en sockersöt lunch vill man helst av allt ta en siesta. Det är kanske det uppiggande kaffet som ser till att det blir någonting gjort på eftermiddagen. Men det ska vara svart, utan socker.

Eftersom stora mängder socker är skadligt, ska jag testa att helt avstå från socker i en månad. Inte allt socker, inte socker som finns i nyttiga sammanhang som mörk choklad och frukt eller som kanske ingår i ett socialt sammanhang. Lite hyfs bör man ha, anser jag. Fanatism är ett farligare gift än socker. Men allt onödigt socker ska bort och jag ska minimera intaget av snabba kolhydrater. Jag börjar mitt sockerstopp kl 14 på onsdag den 22/8. Sen blir det - minst - fyra vita veckor utan vitt socker i mitt blod. Jag vet redan vad som kommer att bli svårast ...