Bruna fettceller bränner fett

Sedan några decennier pågår en fetmaepidemi i nästan hela världen. Det finns nu fler överviktiga än underviktiga i världen och fetman dryper allt längre ner i åldrarna. När Saltkråkan visades på TV på 60-talet tyckte många att Tjorven var för tjock, läste jag någonstans. Idag skulle knappast någon reagera och det tycker jag är sunt. Hon var ju bara ett barn. Andelen överviktiga barn har dock tredubblats sedan 60-talet, men å andra sidan har denna trend brutits på senare år. Det kanske är så att fetmaepidemin är på väg att ebba ut. En sak som dock inte ebbar ut det är alla nya forskarrön runt fetma och dess problem.

Tjorven i Saltkråkan.

Bruna fettceller bränner fett
Det finns egentligen två sätt att gå ner i vikt på. Antingen äter man mindre eller så förbränner man mer. Motion ökar förbränningen, men kruxet är att vi måste röra oss så mycket för att förbränna allt vi stoppar i oss och dessutom väger löpturen nätt och jämnt upp allt stillasittande under dagen. Att äta mindre är också svårt. Det finns tusentals dieter och de flesta fungerar - så länge man håller sig till dem. Det svåra är att hålla fast vid en ny livsstil som ofta är konstruerad av någon annan. Det är bara en bråkdel som klarar det på lång sikt.

Men det kanske finns en tredje väg mot en smalare kropp och den vägen går genom vår egen kropp. Vi är alla uppbyggda av myriader av celler och en del av dessa är bruna fettceller. De är bruna därför att de är proppfulla av mitokondrier som i sin tur har mycket järn i sig. Det är alltså egentligen järn som gör de bruna cellerna rödbruna. De bruna fettcellerna innehåller en speciell sorts mitokondrier som inte bryr sig om att tillverka ATP för arbete, utan de bränner fett och skapar spillvärme istället.

Den vanliga vägen att skapa brunt fett
Jag tror att jag har mycket brunt fett för jag fryser sällan. Jag fryser i början av vintern. Det brukar ta ett tag innan jag får fram vinterkläderna och jag går omkring och småhuttrar. Det är både ett sätt att öka värmen och en signal från hjärnan om att jag borde ta på mig mer kläder. Men eftersom jag inte klär mig tillräckligt ser hjärnan till att öka antalet bruna fettceller istället. Det är det ursprungliga sättet för däggdjur att anpassa sig till kyla. Jag fryser på hösten och svettas på våren. Men det är inget jag gör medvetet. Jag är bara lite trögstartad och jag vill liksom inte inse att det blir kallare och mörkare. Däremot är jag snabb att ta fram vår- och sommarkläder.

Björn som övervintrar i ide och håller värmen genom att mitokondrier bränner fett och alstrar värme. Bild dn.se.

Forskarna tror att brunt fett ursprungligen utvecklades av däggdjur som en anpassning till kyla när däggdjuren började kolonisera jordens kalla områden. Varmblodiga däggdjur producerar värme internt på flera olika sätt: genom frossa och svettningar och genom att reglera storleken på sina blodkärl. Brunt fett bidrar också genom att bränna fettsyror, som värmer blodet och skickar det som fjärrvärme runt i kroppshyddan. Det hjälper däggdjuren att överleva i en kall värld. Utvecklingsmässigt äldre djur som ödlor och ormar kan inte värma upp sig själva. De är beroende av den yttre miljön. På sommaren kan man se huggormar som släpar sig ut på klipporna på morgonen för att värma upp sig. Om en ödla blir infekterad av ett virus måste den lägga sig i solen för att höja kroppstemperaturen tillräckligt mycket för att göra livet besvärligt för viruset. Det behöver inte däggdjur bekymra sig om. Vi får feber utan att ens vara medvetna om att vi är infekterade.

Under lång tid trodde forskarna att det bara var människobarn som tillverkade brunt fett. En liten bebis som fryser kan inte hålla värmen genom att huttra och skaka, men eftersom de ligger inbäddade i brunt fett så fryser de inte lika mycket som en vuxen person. Det bruna fettet ger barnet ett bra skydd det första levnadsåret, precis som det skyddar övervintrande djur som inte kan ligga och skaka när de sover i sina hålor över vintern. 

I bilden till höger fryser personen och har aktiverat brunt fett. Cellerna eldar fett för att hålla värmen.

Även vuxna människor skapar bruna fettceller. Särskilt unga kvinnor är bra på det, medan äldre överviktiga män är sämst på att göra brunt fett. På senare år har läkarna upptäckt att mängden brunt fett i kroppen är omvänt proportionell mot sannolikheten för fetma.

Brun året om
Upptäckter görs ofta av en slump. Christoffer Columbus var varken först eller sist med det. När några amerikanska forskare undersökte hur ett läkemedel som ges till personer med diabetes fungerar hos möss, upptäckte de ett protein som kallas PRDM16. Detta protein finns även hos människor. När de studerade detta protein lite närmare fann de att det kunde slå på gener som omvandlade vita kalorilagrande fettceller till bruna fettceller som tvärtom förbränner kalorier.

I framtiden kanske det finns ett läkemedel som höjer vår kroppstemperatur genom att konvertera vitt fett till brunt fett. Då kanske vi ska äta upp oss under hösten så att vi kan elda med oss själva under vintern. Som björnar kan vi krypa ihop under täcket i någon månad och låta fettet brinna. Det sänker energikostnaderna rejält.

Snart är det sommar och då blir jag brun på utsidan. Jag skapar vitamin D i huden och mår bra av det. Det är några veckor kvar tills solen träffar den del av jorden som jag lever på i en vinkel på 45 grader, vilket är tillräckligt för att starta de vitaminproducerande processerna i huden. På vintern ska man kanske försöka bli brun på insidan istället. Fast det enklaste vore ju om man kunde ta ett litet piller som programmerade om cellerna och gjorde dem till små värmekraftverk. Men det ligger nog långt in i framtiden.

Ute och ränner på kvällarna
Jag har kommit igång rekordtidigt med löpningen; jag slutade aldrig att springa utan jag har kört minst ett pass i veckan hela långa vintern. Tidigare år har det blivit ett långt uppehåll och det brukade ta tid att komma igång efteråt. Det tog flera veckor att komma upp i distanser på 20 km. Nu kan jag rusa ut och springa 20 km närsomhelst.

Skidorna är fortfarande inpackade i sitt fodral och jag tror inte att jag åker något mer den här vintern. Det ska vara väldigt fint i så fall eller om jag blir utsatt för massiv övertalning. Men jag kan nästan sätta 100 kr på att det inte blir någon mer skidåkning.

Hoppas jag kan springa ett långpass på söndag. Det ser jag fram emot. På lördag har jag bokat ett spännande träningspass: Nordic Military Training (NMT) som körs i Sundsvall. Det sägs vara 75 minuter tuff träning. Känner mig fortfarande seg efter Vasaloppet, men det kanske behövs ett militärpass för att få liv i lemmarna igen. Då får jag något att skriva om också och jag gillar att brottas.