De där dagarna efter mellandagarna

Det känns fortfarande som att dagarna är mellandagar, fast de räcker ju bara till nyår. Nu är det nya fräscha dagar på ett nytt år och man skriver 2011 av gammal vana en stund till och den stunden tycks bli längre för varje år. Jag jobbar för fullt, men det känns som om resten av Sverige ligger och drar sig till klockan tolv. Åtminstone är det så hemma hos mig.

Det är ju 2012 jorden ska gå under, enligt en märklig tolkning av Mayakalendern. Så det är väl bäst att göra det man måste i år, ifall man tror på sådant trams. Det finns alltid något nytt att skrämma oss med. Våra hjärnor är fokuserade på att uppmärksamma hot. Påståendet om Mayakalendern är precis lika trovärdigt som den där prästen från USA som tror och hoppas att jorden ska gå under med jämna mellanrum. En gång går jorden under, men då är det sedan länge över med den där bisarra prästen. 

Mayakalendern tar slut den 21 december 2012

Tung träning
Det känns som att det är lite mellandagar när det gäller min träning också. Jag har nästan mörkat träningen på sistone. Det har inte blivit så många kilometer som jag hade hoppats. Den snö som fallit har smält undan och blåst bort tillsammans med mitt hopp.

Julfläsket brann bra de gånger jag åkte skidor och skickade massor av tjänstvilligt ATP till musklerna i överkroppen. Jag flög fram i stakningarna när jag fantiserade om mig själv. Jag lyfte lite lätt och sköt iväg som en kanon när jag tryckte ifrån. Men ibland har jag lite svårt att skilja på fantasi och verklighet så jag kanske mer såg ut som en dåre som hoppade jämfota på skidor.

Förra säsongen åkte jag säkert 150 km under mellandagarna, vilket kan jämföras med den här säsongens blygsamma 30 km. Om endast två veckor är det dags för Våffelrännet. Jag tänkte köra det för att testa hur jag ligger till. Men jag har inga stora förhoppningar och jag gillar inte våfflor. Jag är mycket starkare än i fjol, men jag har åkt mindre skidor. Det ska bli spännande att se vad det ger för summa och hur väl dikt och verklighet stämmer.

Två veckor efter Våffelrännet är det Södra berget runt. Det är det näst viktigaste skidloppet i år eftersom det är ett kvallopp till Vasaloppet. Jag vill verkligen lyckas där och att lyckas betyder att kvalificera till fjärde startled.

Rastlösa pjäxor och Friskis & Svettis
Solen rullar ett halvt varv över horisonten och jag försöker vara ute de korta stunderna i skymningslandet. Ljus ger liv, medan mörker suger livet ur mig, känns det som. Det är hetsigt på jobbet, men eftersom det är så få som jobbar = få möten, hinner man vara ute och träna lite mer. Flextid är ett töjbart begrepp.

Under mellandagarna och dagarna fram till trettondagshelgen är det fri träning på Friskis & Svettis i Sundsvall och jag tänkte ta mig dit så ofta det går och träna cirkelstyrka och stakmaskin. Jag ska köpa ett årskort också. Det är lite mer vanligt folk där och det är stort och trivsamt. 

Varje morgon ser jag pjäxorna stå vid dörren och jag kan se att de längtar ut. Jag brukar lyfta dem i remmarna och bära ut dem till bilen en gång om dagen. Sedan kör jag ut till något spår som kanske, kanske är preparerat. Men det finns oftast inte något spår. Det är mer som om jag rastade mig själv och skidutrustningen. Det ger bättre samvete att jag åtminstone försökte ta mig ut, men någon gång kanske man ger upp.

Det är aldrig försent att ge upp. Att ge upp är samtidigt att ge något nytt en chans. Jag har gränser och för varje år känns det som om de kryper lite närmare och man har inte tid att kämpa förgäves.

Nyårslöften 2012
Vilka löften har jag då för 2012? Jag har lovat att springa ett ultralopp och om jag inte håller det är jag inte mycket värd. Jag kanske ska ha ett blogglöfte också? Jag ska försöka passera 350 000 sidvisningar i år. Just nu är det 178 190 och att dubbla det på ett år känns inte omöjligt. Men det hänger på kvaliteten på inläggen och att jag skriver regelbundet. Jag märker vilka inlägg som är populära och som taggas på facebook o s v, men å andra sidan anstränger jag mig inte för att skriva populärt. Däremot vill jag skriva klart, begripligt och blanda humor, fakta, löpning och vetenskap på ett lite personligt och förhoppningsvis oförutsägbart sätt.

Jag har lovat att bli lite mindre retsam och bråkig också. Det blir nog svårt att hålla. Jag ska göra mitt bästa. Det gör jag alltid.