Tre dagar efteråt

Tre dagar efter Stockholm Marathon har man fått lite perspektiv. Då var jag både nöjd och missnöjd. Nöjd med tävlingen och att jag överhuvudtaget klarade det, men lite missnöjd med tiden. Jag ville så fort som möjligt radera detta personbästa. Fast jag är nog alltid lite missnöjd med mina prestationer. Vad det än gäller. Så missnöjet får jag ta med en nypa salt och lita på folk som säger att det var bra gjort för en debutant. Hade allt gått perfekt hade jag kanske inte lärt mig lika mycket. Det är av misstag och fel man lär sig något. När man gör rätt behöver man inte förändra någonting. När man gör fel måste man tänka om och att tänka om leder till omkopplingar i hjärnan. Man ska inte tänka om som i "om bara det och det hade hänt", utan verkligen ändra på det som gick fel. Till nästa år ska jag springa hela vintern och jag ska springa fler långa pass och jag ska skaffa ett par skor som är ett nummer större.

Bilresan hem var också en mara. Det var inte lätt att ta sig ut ur bilen och folk som såg mig trodde kanske jag var full. Men nu känns det ganska bra. Det känns bättre i vänsterknät. Däremot har jag haft rejäl träningsvärk och det går inte fort i nerförtrapporna. Träningsvärk är anpassning och nästa gång jag springer långt går det bättre.

Det blir inte mycket träning den här veckan, men jag håller igång med promenader - jag måste hålla topplaceringen i stegtävlingen på wellstep. Alla säger att det är viktigt att vila och återhämta sig ordentligt efter ett maraton, det är en kraftansträning utöver det normala. Man är utsliten både fysiskt och psykiskt och jag börjar inte träna förrän lusten att träna återkommer.

Kanske jag har PMS
Jag tror att jag drabbats lite av PMS - Post Marathon Syndrome. Det är tydligen en vanlig åkomma bland maratonlöpare efter ett lopp. Man har siktat länge - planerat och tränat - med ett mål i sikte och när det är uppnått uppstår en inre tomhet. Vad ska man fylla dagarna med och vad ska man nu sikta mot? Dagarna efter ett maraton kan man varken springa eller ens tänka på att springa och eftersom löpning varit huvudfokus i månader är det svårt att se det man inte sett förut. Kanske man ska ta sig tid att göra det under de här veckorna. När man springer genom livet och tar tre trappsteg åt gången missar man två.

Jag googlade för att ta reda på vad PMS är för något och jag hittade en bra sammanfattning här.

Det fanns 20 olika symptom: tio psykiska och tio fysiska. Jag hade många av de psykologiska symtomen, minst 7/10. Däremot inte så många av de fysiska symptomen. Jag har varken ömma bröst eller svullen buk. De föreslagna behandlingarna verkade lite underliga. I och för sig kan jag kanske föra pms-dagbok, det är bara att läsa bloggen. Men hormonbehandling känns som att gå lite väl långt. Så illa är det inte ;).

Kommande lopp
Jag anmälde mig till nästa års Stockholm Marathon i måndags. Det går den 2 juni 2012. Jag vill inte riskera att missa nästa år. Ingmarie ska påminna mig att springa när jag snöar in för mycket på skidor inför Vasaloppet. Minst två löppass i veckan från november till mars. Jäklar vad stark jag kommer att vara till Stockholm Marathon 2012 :).

Höga kusten halvmaraton måste jag nog springa. Det är så nära och jag vill gärna slå mitt personbästa från Icaloppet på 1,43,58. Det borde jag göra, trots att det är en kuperad bana. Det är inget lopp för rekordjakt, men jag räknar med att vara så pass mycket bättre till hösten.

Jag läste att Vasaloppet fulltecknades redan igår. Det brukar bli fullbokat först till hösten, men just nu går det en träningsvåg genom landet. Sverige springer och åker skidor och man måste var ute i god tid.