ICA-loppet Sundsvall

Den 7 maj ska jag springa årets första lopp, ICA-loppet runt Alnön utanför Sundsvall. Det är bara tre veckor dit. Det är ungefär halvvägs mellan Stockholm marathon och nu. Ifjol tyckte jag loppet - som då hette Sundsvall halvmarathon - låg för tidigt. Jag hade knappt fått av mig skidorna. Men i år har jag sprungit under vintern (fast för lite) och dessutom måste jag springa för att komma i tidig någorlunda form lagom till Stockholm marathon tre veckor senare. Ica-loppet blir en generalrepetition och en mellantid. Jag hoppas jag slår min tid från Höga kusten halvmarathon. Det låg senare på säsongen men jag tappade huvudet i första backen och fick springa med det under armen resten av loppet och dessutom var det mer kuperat. Att slå den tiden är i alla fall ett mål. Någonting att sikta på. Om jag lyckas kommer jag att utsöndra safter i hjärnan som gör mig lite smånöjd.


Ingen laddning

Det blir ingen nedtrappning, ingen nitratladdning eller speciell kolhydratladdning. Jag tränar och äter som vanligt och tar det här loppet som ett ansträngande distanspass med lite extra vila efteråt. Det är 42 km jag ska klara. 21 km är ju ingenting, det är bara hälften. Icaloppet är seedningsgrundande till Stockholm, men bara man slipper stå längst bak i kön så får man vara nöjd. Det borde jag klara. Om jag tolkat seedningreglerna rätt så krävs det en tid på 1,45 för att starta i grupp D och en tid på 2,07 för grupp E. 1,45 låter tufft. Jag kommer nog inte att sikta på det. 1,50 kanske. Det är viktigt med realistiska mål om man inte vill ta risker förstås. Om jag ligger bra till och det känns bra så kommer jag att försöka. Just nu har jag inte en aning om vilken form jag är i. Konditionen är i topp, men jag har inte hunnit springa så mycket.

Synd att det inte går något helmaraton i Sundsvall. Helst så att det ligger på hösten och inte konkurrerar med Stockholm. En halvmara på våren och en helmara på hösten vore perfekt. Det borde finnas underlag. Just nu tidigt på våren kryllar de snö- och isfria vägarna av löpare. Snön tinar fort nu. Snart sugs löparna in i de stora skogarna och sprids ut på stigar och elljusspår.

Faktiskt har vi ju ett maratonlopp här i trakterna: Höga kusten marathon är kanske Sveriges vackraste lopp, men det är tungt och kuperat och det ligger en bit från stora befolkningscentra. Varje år är det ett hundratal som springer, men det borde finnas fler löpare häromkring.

Utsikt över Häggvik i Nordingrå. Höga kusten

Vad siktar jag då på 7 maj? Jag tror jag siktar på att gå i mål med en bra känsla. En känsla av att jag klarar att springa dubbla distansen. Helst vill jag springa lite fortare än senast, alltså kring 1,50. Innerst inne tror jag att jag klarar det, innerst inne tror jag alltid på mig själv. Trots att jag med jämna mellanrum gör mig själv besviken.

Träningen
I morgon är det dags för ett distanspass igen. Det blir samma runda som jag sprungit två söndagar tidigare. Första gången på försiktiga 6:00/km, andra gången på 5:45/km och nu försöker jag på 5:30/km. Det motsvarar drygt 1,55 på halvmaraton, men min bana är rätt så kuperad så det kanske motsvarar 1,50. Jag inbillar mig det i alla fall. Det blir jag inte sämre av.