StafettVasan 2011

I fredags var det dags för årets sista skidinsats, StafettVasan. Den går i de klassiska spåren från Sälen till Mora uppdelat på fem sträckor:

Sälen-Mångsbodarna: 24 km
Mångsbodarna- Evertsberg: 24 km
Evertsberg-Oxberg: 14 km
Oxberg-Hökberg: 9 km
Hökberg-Mora: 19 km

Martin körde första sträckan upp till Mångsbodarna och kom dit efter 1:16 som 33:e lag. Nästa sträcka körde Hans och han åkte upp tio placeringar till plats 21. Det var våra två kanoner, båda f d tävlingsåkare. Micke, Karin och jag höll sedan större delen av startfältet bakom oss och vi tappade bara tio placeringar så att vi slutade som 32:a av 1200 lag. Inte illa av ett gäng amatörer, varav två nybörjare. Jag började åka för fyra år sedan och Micke drog på sig pjäxorna för första gången för några år sedan.

Det blev mycket varmare än vi trodde och jag smetade på den kletigaste burkvallan jag hade med mig. När jag testade att åka kände jag av armen och nerven jag klämde i måndags, det brände i armbågen där ulnarisnerven passerar på sin väg mellan lillfinger och hjärna. Jag fick samtidigt rapporter om att vi låg bra till och jag blev nervös att jag skulle förstöra allting. Å anda sidan var det ingen som ville byta med mig.

När jag väl började åka så slutade jag att ens tänka på smärtan. Fästet försvann efter några kilometer och även det onda i armbågen. Jag stakade hela vägen efter det. Det var bara i sista backen före upploppet som jag tvingades saxa. Nästa gång jag åker sista sträckan ska jag bara köra på glidvalla. Jag behöver ingen fästvalla den sträckan, men kanske jag behöver fästa något kilo mer på överkroppen så kommer det att gå hur bra som helst.

Jag mötte Lassi
Den väldige roddaren Lassi Karonen drog förbi mig några kilometer innan målgången och knep 31:a platsen. Han har svenskt rekord i syreupptagning, 7,19 liter per minut. Karonen är också en av Sveriges bästa stakare. Det kändes som att sugas in i ett vakuum när han drog förbi. Han lämnade ett ångade moln av koldioxid och vattenånga efter sig. Luften tog slut och jag tappade lite av krafterna också när jag förgäves försökte hänga på honom några meter. Om det inte hade varit för det där luftsuget så hade jag lagt mig i vindraget efter honom ;).

Öde i Mora
Jag hade inte ont, men lite kände jag av loppet i måndags som en vag matthet djupt i muskulaturen. Särskilt när det var lite blött i spåret och skidorna sög fast, men det kändes ändå bra jämfört med mina farhågor. Jag stakade för allt jag var värd de sista metrarna på upploppet. Det var märkligt tyst. Jag körde in i ett nästan folktomt mål. Det brukar vara en folkfest med mycket folk och hejarop. Men ungefär samtidigt som jag gick i mål avgjordes VM-stafetten. En tung besviken jättesuck fortplantade sig från tältet där det finns en storbilds-TV. Northug vann åt Norge och efter några minuter strömmade folket tillbaka ut ur tält och hus och bildade ett böljande och hejande folkhav igen.

Jag körde in på 5:10, det räckte till en 32:a plats och min sträcka avverkade jag på 1:09, vilket gav en snitthastighet på 16,6 km/h över de 19 kilometrarna. Det var tre minuter bättre än i fjol då jag körde samma sträcka. Jag vinglade runt i målområdet ett tag innan mina lagkamrater kom ner med andan i halsen.

Till Stafettvasan 2012 siktar vi nu på topp 20. Att komma 32:a av 1200 lag gav en liten kick. Jag känner mig motiverad att träna stenhårt till nästa år. Att delta i ett lag ger extra motivation.

Efter loppet serverade vår matgrupp under ledning av en alldeles äkta kock en superb middag. Kocken har hädanefter en säker plats i något av lagen. Efter en natt med djup sömn i ett logement som vibrerade av snarkningar så åkte vi hem tidigt på lördagen. Mätta och nöjda, men lite trötta.

Dags att börja springa
Nu ska jag leta fram mina icebugs och springa en runda. Jag har sprungit ungefär en gång i veckan under vintern och nu hoppas jag att det ska gå bättre att komma igång med löpningen än vad det gick i fjol. Då blev jag tvungen att öka långsamt eftersom jag enbart åkte skidor mellan november och april. Men jag börjar inte hårdträningen än. Det är en liten period mellan skid- och löparsäsong då jag brukar ta det lite lugnt och träna så mycket jag känner för.

Idag körs Vasaloppet under fantastiska förhållanden. Det känns lite bittert att jag inte åker, men å andra sidan hade jag nog knappast klarat av det idag. Jag känner mig lite trött på skidor just nu, men det är fint på vårvintern och jag vill gärna komma upp i 100 mil under säsongen. I fjol kom jag upp i 80 mil och tyckte det var otroligt mycket. Gränserna för vad man klarar av flyttas hela tiden.

Övrigt
En del har haft svårigheter att lämna anonyma kommentarer, men jag fick ett tips från signaturen lh om hur man kan gå runt detta problem:

"Jag trixade lite i 2 minuter, vill ju inte förnedra mig med att logga in och så ;), och det funkar fortfarande att kommentera anonymt om man kör den här workarounden:
Skriv kommentaren
Välj profil anonymt
Klicka förhandsgranska (förut funkade det med Skicka)
Slå in kontrollordet/bot-dödaren (contaliz eller nåt)
Klicka Skicka kommentar
/lh"