Mot ättestupan

Äntligen har snön kommit. Inte i Härnösand, men det har fallit en del i Storhogna i Härjedalen och vi ska dit på konferens om tre veckor. Jag kommer att utnyttja varje ledig timme till att åka skidor.

Förra veckans träning blev lite lugnare än jag hade tänkt. Dels försvann torsdagsträningen p.g.a. en fest och några kvällar efteråt kände jag lite förkylningstendenser, som dock verkar ha gått över. Hade jag kört hårt kanske viruset fått överhanden, men nu tog jag två ganska lugna löppass fredag och lördag. På söndagen vågade jag mig ut på en tio km långt älglufs, eller älghufs som en majoritet verkar säga, och det var extremt ansträngande: på kvällen kände jag dock inte av ett enda virus. Så virusfaran är nog över för den här gången.

30 000 meter till Stockholm marathon

Idag körde jag ett styrketräningspass och några hårda roddintervaller, 5 x 500 meter med 1 minuts vila emellan. Musklerna blev rejält sura på slutet av varje roddintervall och jag fick verkligen plåga mig för att köra alla fem femhundringar in i mål. Imorgon blir det lite löpning och på fredag tänker jag åka rullskidor efter jobbet. På lördag blir det ett lätt pass och sedan kör jag hårt, riktigt hårt, på söndag.

Min tanke är att jag ska springa 30 km på söndag. Det blir nytt personligt längdrekord om jag klarar det. Jag ska gå upp tidigt i gryningen så att jag känner mig fri från plikter. Tänkte att det kunde vara bra att ha gjort det innan vintern gör att utomhuslöpningen fryser inne och ersätts av skidor. Nästa år ska jag springa ett helt maraton och då kan det vara bra att veta att jag klarar 30 km. Det ska bli spännande. Jag tror att jag sprungit 24 km som längst. Jag ska se till att gå ut lugnt och springa i vackra omgivningar. Känns det bra ska jag anmäla mig till Stockholm marathon den 28 maj. Om det nu finns platser kvar?

Födelsedag i 45 graders lutning

I måndags blev jag ett år äldre också. En anledning till att jag springer är att jag lurar hjärnan. Jag tror att den tror – d.v.s. jag tror - att jag är en ung jägare eftersom jag är ute och springer. Det låter lite märkligt och det är det också, men det ligger nog något i det. Det känns så också, jag känner mig yngre idag än för tio år sedan när jag inte tränade.

Men nu är jag 45 år. Livsbacken lutar 45 grader och varje år blir den en grad brantare. Det blir allt tyngre att springa uppför, tills man en dag fyller 90 och vägen blivit en lodrät vägg. Brant som en ättestupa. Man kan ge upp på olika sätt: hoppa nedför eller knuffas utför ättestupan, eller så kan man ta till sig ny forskning om 90 som det nya 40 eller berättelser om 87-åringar som börjar springa och slår världsrekord. Då finns inte väggen där för den är bara ett hjärnspöke. Livet är spännande, man vet aldrig vart det tar vägen och vill man vara med så länge som möjligt gäller det att springa för livet. Carpe diem!

Veckans träning

Förra veckans träning (vecka 6)

Måndag: vila

Tisdag: älghufs och skidgång (hårt)

Onsdag: styrketräning (medel)

Torsdag: vila

Fredag: löpning 10 km(lugnt)

Lördag: löpning 5 km (lugnt)

Söndag: älglufs 10 km (hårt)

Veckans träning (vecka 7)

Måndag: vila

Tisdag: löpning (lugnt)

Onsdag: rodd och styrketräning (hårt)

Torsdag: löpning

Fredag: rullskidor med stakintervall(hårt)

Lördag: löpning och styrketräning (lugnt)

Söndag: löpning distans 30 km (hårt)