Vad är det vi andas egentligen

För tre miljarder år sedan bestod jordens atmosfär mest av kväve, metan och ammoniak och i haven simmade blågröna giftalger. Det är samma alger som härjar längs kusterna under somrarna. Det är alltså inget nytt fenomen, det har de gjort i alla tider och längre än så. Giftalgerna fanns långt före oss och de är egentligen inga alger utan en slags bakterier som kallas cyanobakterier.

Vi borde tacka dem
Det var dessa bakterier som uppfann fotosyntesen en gång för över tre miljarder år sedan - de använder fotosyntesen för att med hjälp av solenergi fånga upp koldioxid och de släpper ut syre som restprodukt. En del är giftiga och innehåller bl a nervgifter som påverkar hjärncellernas jonkanaler och signalöverföring. Man bör alltså inte bada om havet är en blågrön sörja av giftiga cyanobakterier om man vill hålla hjärnan intakt. Men cyanobakterierna fanns som sagt i havet långt före oss så vi får snällt vänta tills de blommat färdigt. Vi borde falla på knä längs stränderna och buga. Det är ju tack vare cyanobakterierna vi kan andas.

Illustration by Peter Sawyer © Smithsonian Institution

Antioxidanterna räddade livet
När jorden var ung var ytan översållad av järn som reagerade med syret som cyanobakterierna producerade och syret oxiderade järn och blev järnoxid - rost. Jorden rodnade som sin grannplanet Mars. Luften förblev därför länge i stort sett syrefri. Till slut var dock allt järn oxiderat och luften började oändligt sakta fyllas upp av syre, vilket påverkade det tidiga livet som inte anpassats för en syremättad atmosfär.

Syre är bra på att oxidera, d v s ta elektroner från andra molekyler. Ordet oxidera kommer till och med från ordet för syre (oxygen). Redan i livets begynnelse började livsformerna därför använda antioxidanter för att försvara sig mot de gradvis höjda halterna av syre. Det liv som överlevde denna kamp mot syret är våra förfäder och vi har samma mekanismer i våra celler och förmågan att försvara sig mot syret har utvecklats under årmiljonerna. De livsformer som inte klarade sig i kampen mot syre dog ut.

Illustration by Peter Sawyer © Smithsonian Institution

Vi rostar sönder
Det nya livet blev syrebaserat - aerobt. Det gamla anaeroba livet försvann eller gömde sig i syrefria miljöer under marken och djupt nere i haven och i våra magar där de gjort sig oumbärliga. Syret möjliggjorde snabb energi och effektiv förbränning. Men det skedde till priset av att vi måste bygga brandstationer i varje stad och att syre vid förbränning bildar fria radikaler och det är dessa radikaler som delvis ligger bakom vårt gradvisa sönderfall. En radikal saknar en elektron längst ut och tvingas enligt kemins lagar att ta den från andra och dessa blir då i sin tur radikaler som jagar elektroner. Det blir en kedjereaktion som gör att vi sakta men säkert rostar och faller sönder.

Ett äpple om dagen håller kroppen i trim
Jordens livsformer måste därför skydda sig mot syret. Alla vet att äpplets nyttigheter finns i skalet. Skalet är ett skydd, en sköld. Det är där antioxidanterna finns som en försvarsmur mot solens vassa strålar, syrets oxiderande kraft och parasiternas lömska överlevnadsknep. Biter man hål i skalet och lämnar äpplet blottat går förfallet fort. Efter en dag är äpplet brunt och oätligt. Sprutar man lite citronsyra på äpplet klarar det sig dock längre. Citronen innehåller C-vitamin och det är en stark antioxidant som fångar upp syreradikalerna i deras jakt på elektroner. Den som bet i äpplet och svalde skalet kan till viss dra nytta av äpplets försvar, nämligen en typ av antioxidanter som kallas polyfenoler. Det är överhuvudtaget så att bär och frukter med starka färger innehåller höga halter av antioxidanter, inte minst våra svenska blåbär.

Löpning och antioxidanter
Ju mer energi man förbrukar desto mer syre sugs in i cellerna och 2 procent av syret reduceras till fria radikaler. Slutsatsen av detta borde vara att man ska äta och röra sig så lite som möjligt för att minska på cellslitaget. Men å andra sidan förlänger man livet om man springer och ökar energiförbrukningen, bl a därför att våra celler blir bättre på att bekämpa de fria radikalerna. När antalet fria radikaler når en viss nivå svarar kroppen med att tillverka fler kroppsegna antioxidanter, vilket i slutändan dessutom ökar produktionen av mitokondrier i musklerna. När det finns fler mitokondrier kan cellerna hantera framtida stress bättre. Dessutom blir livskvaliteten högre om man rör sig än om man försöker härma en krokodil som kan ligga stilla i månader utan mat. Det kan vi dessutom inte eftersom vi måste äta för att hålla blodet varmt.

Förmodligen kan man hjälpa kroppens försvar mot fria radikaler genom att äta mat som innehåller olika typer av antioxidanter. Ju mer varierat, desto bättre. Broccoli, blåbär, avocado och paranötter fullproppade med selen, vilket är ett bristämne i nordiska jordar och därmed också i våra kroppar, är några exempel antioxidantrik föda.

Kalorirestriktion
Högst medellivslängd i världen har man på japanska ön Okinawa. Dessutom finns där flest 100+ åldringar och 15 procent av alla som är 110+ bor på Okinawa, trots att öns invånarantal bara utgör 0,0002 procent av jordens befolkning. Det som skiljer Okinawa från resten av världen är att de äter sparsamt men nyttigt. Kosten liknar medelhavskosten med mycket fisk, frukt och grönsaker men väldigt lite kött och mejeriprodukter. Det röda vinet är dock utbytt mot te och pastan mot sötpotatis och ris. Dessutom är de aktiva långt upp i åren. De sitter på huk och gör ett antal knäböjningar per dag och det finns hundraåringar som säljer grönsaker på marknaderna och dyker i havet efter musslor.

En spänstig 102-årig okinawian

Medlemmar i den kristna rörelsen sjundedagsadventisterna i USA har en medellivslängd som är 5-10 år högre än övriga amerikaner. När man undersökte samband mellan olika långlevande folkgrupper fann man att både Okinawabor och sjundedagsadventister aldrig äter sig riktigt mätta. En riktig sjundedagsadventist äter sig nöjd, inte mätt. Så är det på Okinawa också. Inga överdrifter, måttlighet är en dygd. Man äter ca 1800 högkvalitativa kalorier per dag och forskarna tror att det gör dem friskare och mer långlivade.

Jag springer och ser bio istället
Nu finns det en liten grupp västerlänningar som tillämpar kalorirestriktionsteorin som baseras på dessa studier, men det kommer att dröja tills vi ser resultat eftersom vi måste vänta på att de ska dö och det kan ju dra ut på tiden. Det är livslängd man mäter. Den teori som lever längst vinner.

Jag tror jag springer så länge. Idag blir det en liten löprunda i Övik och sedan ska jag som siste man på jorden se Inception. Den ligger fyra på IMDb:s lista, mellan Gudfadern och Den gode, den onde, den fule. Det lovar gott och alla säger att den är så bra. Men det blir inga popcorn, jag gnager på en chokladdoppad paranöt istället.

Källor:
Kalorirestriktion
Cyanobakterier
Gomez-Cabrera MC, Domenech E, Vina J, Moderate exercise is an antioxidant: upregulation of antioxidant genes by training
Smithsonian institution, atmosfärens historia
Artikel i DN