Du ska inte tro allt du ser

Vi är utrustade med en outtröttlig hjärna som hela tiden tolkar de snabba ögonblicksbilder som skickas in via ögonen 3-5 gånger i sekunden och av detta blinkade ljus skapar en illusion av en kontinuerlig värld. Om hjärnan inte hade gjort det skulle vi se världen som om den var ett enda stort raveparty. Människor skulle förflytta sig i snabba små ryck från ett ställe till ett annat.

Världen är tredimensionell och hjärnan lyckas tolka den tvådimensionella näthinnans uppochnervända värld och skapa en upplevd rättvänd tredimensionell värld inne i vårt huvud. Men ibland blir vi lurade.

I ögats mitt sitter tappar, en slags nervceller som avläser färgerna rött, grönt och blått när det är ljust. (Minnesteknik för att skilja tappar från stavar: Tappar en massa färg.) Övriga färger är kombinationer av de tre olika celltyperna. Stavarna sitter längre ut och används när ljuset blir svagare. Den celltypen används för att bedöma ljusets intensitet. Ett föremål kan därför se väldigt olika ut i ljus och mörker. När vi tittar på en bild har hjärnan redan gjort en rad antaganden om bilden. I bilden nedan verkar det uppenbart att ruta A är mörkare än ruta B. Men det är en illusion. A och B är lika mörka, vilket man kan se på nästa bild längre ner.

I bilden nedan har jag lagt in två gråa streck. När de passerar A och B ser man att A och B är lika gråa. Tror man ändå inte på det får man väl dölja allt utom rutorna A och B.

Hjärnan gör sitt bästa för att skapa någon slags helhet av rutnätet och den tredimensionella cylindern som kastar en mörk skugga. Hjärnan vill helst se rutnätet som ett regelbundet rutnät och kör över sanningen. Att det inte förhåller sig så har vi lite svårt att erkänna eftersom du är din hjärna.