Zen och konsten att springa lätt

När jag var ung student läste jag några böcker som påverkade mig djupt. Det var Zen och konsten att sköta en motorcykel av Robert M Pirsig och Siddharta av Herman Hesse. Jag är ingen religiös person och ingen anhängare av New Age, men de böckerna handlade om ett annat sätt att tänka, ett österländskt perspektiv. Jag är vetenskapligt skolad och tänker västerländskt, men ibland kanske man är för rationell och för logisk. Det är i alla fall nyttigt att ibland tänka på ett annat sätt.

En bra bok och lite filosofihistoria
I Zen och konsten att sköta en motorcykel gör författaren Robert Pirsig en djupdykning i det västerländska tänkandet. Huvudpersonen är en person som heter Faidros, men man förstår snart att Faidros och författaren Pirsig är en och samma person. Faidros är Pirsig när Pirsig var mentalt sjuk och boken är en självbiografi där Pirsig försöker hitta tillbaka till sitt gamla jag och återknyta kontakten med sin son. Pirsigs alter ego Faidros drevs av en fanatisk vilja att begripa varför vi tänker så fyrkantigt som vi gör i väst och i denna jakt hamnade han i det antika Grekland och till slut även på mentalsjukhus där han utsattes för elchocker och får sin personlighet utplånad.

Boken börjar med en motorcykelsemester där Pirsig åker runt med sin son då han plötsligt får tillbaka minnesbilder av sitt gamla jag, när han var Faidros. Det är en otrolig bok och ett fascinerande livsöde med många bottnar som fortfarande är läsvärd, det kan säkert en och annan bloggläsare bekräfta.

Aristoteles formlära
Faidros kom fram till att det var den grekiske filosofen Aristoteles fel att västvärlden är så besatt av kategorier och logik på bekostnad av något Faidros kallar Kvalitet eller Det goda. Aristoteles var elev till Platon, men till skillnad från sin lärare ansåg han att sanningen om tingens sanna natur fanns på jorden i den materiella världen, det gällde bara att finna dess form genom observationer. Genom att studera många olika objekt kan man urskilja något gemensamt som kan kallas dess form. Denna form kan beskrivas och kategoriseras. Platon med sin matematiska idélära och Aristoteles med sin observationsbaserade formlära utgör grunden för det västerländska tänkandet, men det var först på 1600-talet då dessa tankar korsbefruktades, som den vetenskapliga revolution som vi fortfarande befinner oss i startade.

Aristoteles var besatt av former och kategorier. Om Aristoteles hade studerat löpning hade han observerat löpare till dess han funnit löparens sanna form. Tyvärr gjorde aldrig Aristoteles det. Det vi ser på målningar är att antikens löpare sprang barfota eller i sandaler och landande på framfoten. Det var den sanna formen på den grekiska löparen. Om Aristoteles skrivit ned detta då kanske vi inte ens kommit på tanken att landa på hälen, så starka kan idéernas makt vara. Idéer har t o m jämförts med gener och kallas då memer.

Platons grotta
Aristoteles efterföljare på universiteten har studerat löpare, löpning och biomekanik, men de är inte överens. Det finns hur många löpformer som helst. Bara när det gäller framfotalöpning finns det Chi, Pose, ER ... De är alla ganska nya teorier och deras upphovsmän har kanske återupptäckt något. Inte genom att studera löpare för nästan alla sprang på hälen när dessa teorier formulerades. Det kanske var så att de använde Platons metod. Enligt Platon uppstår kunskap genom kontemplation, genom att tänka återuppväcker man gammal kunskap som alltid funnits i idéernas värld och därför finns djupt inom var och en. Man ska genom tänkande hitta naturens sanna idéer trots att vi lever i grottor och ser världen som skuggor på grottväggarna. De sanna idéerna befinner sig i solljuset utanför grottan. Det var så Platon beskrev det för över 2000 år sedan.

Sett ur ett modernt perspektiv kan idévärlden ses som de naturlagar och naturkonstanter som styr universum oberoende av oss och det är några skuggor av dessa lagar som man hittat när man lanserar nya teorier om framfotalöpning.

Springa i en form
Även om det nu finns flera teorier om att springa på framfoten och undvika att ta för långa löpsteg, är jag rädd att om jag försöker lära mig en teori om hur jag ska springa så tar den så stor plats i prefrontala cortex att den kostar mer än den ger. All ny medveten kunskap måste bearbetas och prefrontala cortex käkar energi. Om jag måste tänka på mitt löpsteg blir det ett kostsammare steg än om jag bara springer. Ser man inga förbättringar efter ett antal månader med en ny teori bör man nog släppa den och bara springa och låta hjärnan hitta sin naturliga löpform. Men vi är alla olika. En del kanske är lite tröga och lyckas lära om först efter flera månader och mängder av kilometer i löparspåret.

Jag tror alla dessa nya former finns därför att vi tappat vår form. När vi använder löparskor tror hjärnan att vi går och när man går använder man hälen. Det är därför foten för många automatiskt vill ställa om till hällandning när man använder löparskor och lika automagiskt ställer in sig på framfotslandning när man springer utan löparskor.

I praktiken springer ingen i samma form som någon annan. Alla springer på sitt sätt beroende på vilka fysiska förutsättningar man har. Varje kropp är unik och har löst problemet med att springa effektivt på ett unikt sätt.

Jag springer på två olika sätt. Ett sätt när jag har löparskor och ett annat sätt när jag har VFF eller är barfota. Skor är en artificiell form som vi sätter vår fot i. Alla har en unik fot och det finns ingen sko som passar alla. Men alla passar i sin fot. Den sitter perfekt. Men det viktigaste i sammanhanget är att man springer.

Löpning är Zen
Löpning är som Zen. Det är bara att springa och följa tyngdlagen som ett fallande äpple. Du ska springa som du springer och när det flyter springer du enligt Zen. Det är det som är din löpform. Spring som din inre löpare vill springa innan vi tappade kontakten med marken. Det kanske är så att vi måste gå skola och lära oss nygamla teorier om hur man springer och återuppväcka förlorad kunskap, kunskap som fanns i våra ben och fötter när vi var barn och sprang rätt. Eller så kan man ta av sig sina skor och bara släppa ut sina fötter och låta dem springa iväg, som naturlagarna en gång formade foten, kroppen och hjärnan.

Jägare och svamlare
Idag är det vilodag. Jag tränar aldrig på måndagar. Måndag är återhämtningsdag så att jag orkar vara jägare och jaga rekord resten av veckan.

Jag såg blå fågelspillning när jag sprang mitt långpass igår, vilket tyder på att blåbären äntligen mognat. Årets första färska blåbär brukar väcka samlarinstinkten hos mig. Annars är jag nog mest jägare, samla ihop får andra göra. Men nu har jag svammlat färdigt för idag;)

PS
Zen var inne i hippiekretsar kring 1970 i Kalifornien, men alla rökte inte marijuana utan det finns en liten bokklassiker att ladda hem, skriva ut och läsa gratis om zen och löpning. Korta texter som passar bra på en badstrand:
Zen of Running

Länkar
Zen och konsten att sköta en motorcykel
Aristoteles
Platon
Robert Pirsig