Skor längtar ut

Sedan en vecka tillbaka är det första jag tänker på när jag vaknar den skadade foten som jag misshandlade för en vecka sedan. Det är som en ritual. Jag lyfter den försiktigt. Vrider och böjer på den. Spretar med tårna ... Så i morse: märkligt, jag kände ingenting. Jag ställde mig försiktigt upp och satte ned foten. Ja, det gick att stå på den och det gick att gå utan smärta. Äntligen! Jag ville genast ut och springa direkt på morgonen. Det finns så mycket rörelseenergi lagrad i mig nu - fem-sex mil som aldrig sprangs och som aldrig hamnade i min loggbok.

Det har blivit många inlägg på den här bloggen under skadeperioden. Nästan ett inlägg om dagen. Det är som om energin måste ta vägen någonstans. Svett har blivit bläck. Men jag kommer att fortsätta blogga fast jag nu kan springa igen. Det känns tillfredsställande att skriva ner sådant som snurrar runt i skallen när man springer och det är kul med all respons. Det är bara lite störande att bloggen är så ful. Men jag skyller på verktyget.

Hela den här långa veckan har mina Fivefingers troget stått vid dörren och längtat ut. I morse kunde jag ta på mig dem och springa iväg bort mot skogen. Att något så banalt som att springa kan vara så underbart. Jag driver benen med armarna. Efter så många dagar i tvångströja njuter jag av varje steg.

Jag har tränat hårt ända sedan övergången från skid- till löparsäsong och nu visade det sig att vilan har gjort mig gott. Kroppen och hjärnan har återhämtat sig och löpningen kändes annorlunda. Det gick så lätt, som om jag inte lämnade några spår efter mig. Det kändes som om jag kunde springa på vatten.

Det blev 7 km i lugnt 5,45 tempo. Längre och snabbare än så vågade jag inte springa. I morgon vilar jag från löpning. Jag har gått ett steg längre än kyrkan och flyttat min vilodag till måndagar. På tisdag blir det skidgång upp på Södra berget tillsammans med några skidåkare på jobbet. Sedan springer vi ner. Det är ett jobbigt men skonsamt pass. På onsdag är det styrketräning och rodd och kanske lite löpning. Sen på torsdag springer jag ett lugnt återhämtningspass på 5-10 km. På fredagar kör jag hårda backintervaller. På lördag blir det en kort löptur igen och söndag ett långt pass på två mil där jag försöker öka farten varje km. Härligt att vara igång igen:-)

PS. Hoppas man kan springa som den här killen om två år. Han sprang barfota 67 km i ett lopp!