Låt hjärnan planera loppet

Två flugor i en smäll
Jag har fortfarande lite ont i hälen efter debaclet i Liden. Dessutom tog ett virus chansen att föröka sig när mitt immunförsvar var tillfälligt nedsatt och nu är jag hemma och snörvlar lite. Det känns effektivt. Skadad och sjuk samtidigt. Jag kan inte springa av två skäl. Det torde även mitt limbiska system respektera.

Jag har inte varit sjuk på ett år. Tidigare, då jag inte sprang, hade jag ett antal infektioner per år. Men nu är det glest mellan sjukdagarna. Löpning har positiva effekter på immunförsvaret, åtminstone i lagom dos. Däremot är det ganska typiskt att man blir sjuk efter en tävling. Risken ökar upp till sex gånger, enligt en gedigen studie från 1987.

Höga kusten marathon 2010
När man inte kan springa måste man göra något annat. Jag mejlade till arrangörerna om bansträckningen för Höga kusten marathon och fick en karta några timmar senare. Jag hade förgäves letat på nätet tidigare. Bansträckningen sträcker sig över ca 10 km och det blir alltså två varv om man springer halvmaraton, vilket är årets mål för mig.

Högerklicka på kartan och spara ...

Kartan är viktig

Jag måste ha en karta över sträckan så att jag kan göra en plan. Våra hjärnor gör alltid planer inför ett lopp. Men det sker omedvetet. Varje gång vi börjar springa är det en plan med ursprung i prefrontala cortex som verkställs, såvida inte vi blir överraskade av en tiger. Då aktiveras det limbiska systemet och vi springer på instinkt så fort vi kan, som skrämda ödlor utan tanke på morgondagen eller kilometertid.

Det är särskilt viktigt att läsa in den sista fjärdedelen av loppet. På slutet av en tävling krävs det inte mycket för att hjärnan ska ge upp och dra åt kranarna till muskulaturen. En oförutsedd backe kan räcka.

Helst ska man springa sträckan i god tid innan tävlingen. En karta kan dock hjälpa mig att visualisera loppet. Faktum är att samma mönster i hjärnan aktiveras vid visualisering som när man faktiskt springer ett lopp. Det är därför visualisering är så viktigt.

Jag behöver en karta så att jag kan göra en plan och för att jag ska kunna hitta till tävlingen och provspringa sträckan innan. Därmed får hjärnan ett utmärkt underlag. Med hjälp av sin plan kan hjärnan göra en prognos över hur långt jag ska springa och justera tempot så att musklerna kan aktiveras hela sträckan utan att hota kroppens jämvikt.

En till anledning att värma upp

Själva löpningen planeras i prefrontala cortex, den bit av hjärnan som sitter längst fram och som utmärker människoarten. Planen sätts samman till en enhet med hjälp av sinnesintryck, minnen från tidigare lopp och från cerebellum djupt nere i hjärnstammen. Kroppen finns representerad som en spratteldocka i hjärnan. När planen över löpningen är sammanställd utförs den genom att hjärnan börjar dra i trådarna till denna spratteldocka. I början känner man sig ofta lite klumpig. Men allteftersom man springer finjusteras planen och ben, muskler och armar kalibreras så att löpningen går bättre och bättre. Det är en anledning till varför man bör värma upp ordentligt.

Spring inte planlöst

Om jag sprang planlöst skulle hjärnan ändå göra en plan. Men den skulle vara grov och missvisande. Tio km blir tio km platt terräng, vilket inte är korrekt om man springer efter Höga kusten. Risken är stor att man inte orkar utan springer in i väggen.

När jag åkte Stafettvasan förra året blev jag överraskad av Lundbäcksbackarna. Jag trodde inte de skulle vara så utdragna och så många. Det knäckte mig nästan. Men när jag åker Vasaloppet nästa år då vet jag vad som väntar och hjärnan ser till att jag hushållar med krafterna.

Länkar
Cerebellum
Sjuk efter tävling
Höga kusten marathon
Visualisering
Bättre immunförsvar om man tränar lagom