Periodiserad träning och olympiska spel

Hur gör du för att bli starkare? Jo, du lyfter tungt så att muskeln får arbeta. Sedan vilar du och efter det lyfter du några gånger till. Nästa dag tränar du en annan muskel. På samma sätt bygger du upp din kondition. Du tränar, sedan vilar du och därefter tränar du ännu mer. Denna metod, som ligger bakom i stort sett all sorts träning, kallas progressiv överbelastning genom periodisering.

Metoden formaliserades av den amerikanska arméläkaren Thomas DeLorme efter andra världskriget. Han noterade att ovana muskler som utsätts för stress bryts ner och växer sedan tillbaka lite starkare. Om du gradvis ökar mängden träning så att musklerna utmanas precis lagom, blir du starkare och förbättringarna staplas ovanpå varandra.

Antika tetrader

Periodisering inom idrott går dock tillbaka till antiken. De första olympiska spelen hölls i Grekland redan 776 f.Kr. Grekerna tog idrott på stort allvar. Filosoferna diskuterade hur atleterna skulle träna. De kom fram till en träningsfilosofi som kallades tetrad, en slags periodisering som bestod av fyradagars-cykler:

Dag ett: korta, intensiva träningspass.
Dag två: långa, ansträngande övningar.
Dag tre: vilodag.
Dag fyra: lugn träning. Oftast brottning med fokus på taktik.

Med tiden utvecklades tetrad-systemet. Den grekiska filosofen Lukianos lanserade ”train low-compete high”, det vill säga att atleter borde träna under utmanande förhållanden. Löpare skulle träna på sand och springa med tyngder. När det sedan blev tävling kändes det enkelt.

De grekiska atleterna blandade hårda och lugna pass. De vilade var fjärde dag. Men idrott var inte bara kropp, det var även utbildning. Lärandet bestod av fyra element: musik, retorik, idrott och språk. Idrott var bara en del. Filosofen Aristoteles (384 f.Kr. – 322 f.Kr.) var en av de första som varnade för överträning. Han tyckte det var ett problem att atleter tränade hårt och bara fokuserade på idrott, så att de inte orkade med övriga studier.

Även de gamla grekerna fuskade

En av de mest framgångsrika idrottarna var Milon från Kroton. Han vann OS i brottning sex gånger. Efter 24 år som obesegrad fick han stryk i sitt sjunde OS genom att motståndaren höll sig undan och tröttade ut gamle Milon. 

Milon är mest känd för berättelsen om hur han i sin ungdom lyfte upp en nyfödd kalv och bar den på axlarna. Han gjorde samma sak nästa dag och nästa. För varje dag blev kreaturet större och när det var dags för OS var det inte längre en liten kalv, utan en vuxen tjur, som Milon bar på sina axlar. 

Det är en bra berättelse. Om du som Milon gradvis ökar stressen på din kropp - på ett fokuserat och konsekvent sätt - kommer du att bli bättre.

De vinnande atleterna tjänade enorma förmögenheter (atlet betyder någon som tävlar för pengar/pris) och blev avbildade på statyer. För att undvika fusk tävlade alla nakna och med så få redskap som möjligt. Om någon avslöjades som fuskare uppfördes en fuskarstaty av fuskaren.

År 388 f.Kr mutade boxaren Eupolus från Thessaly tre av sina motståndare. Han och de mutade avslöjades och förevigades med fuskarstaty.

De olympiska spelen pågick under 1169 år till år 393 e. Kr. Det är längre tid än Sverige existerat. När Rom erövrat Grekland tappade spelen gradvis sin betydelse som sammanhållande kraft runt Medelhavet. I OS år 67 e. Kr. vann den ökända romerska kejsaren Nero kapplöpning med tiospann, trots att han ramlade av och lämnade banan. Dessutom införde han tävling i sång som han också vann. När Nero så småningom avrättades av romarna bestämde de grekiska domarna att OS år 67 var "void". Alla resultat från det spelet raderades.

Till sist var det den romerska kejsaren Theodosius som avslutade grekernas olympiska spel år 393.