Hjärnan och immunförsvaret

Två av kroppens viktigaste system är nerv- och immunsystemen. De hänger ihop, men hjärnan är lite speciell. Den sätter sin egen säkerhet före alla andra organ. Den är självisk för din skull. Det tycks även gälla immunförsvaret. 

Hjärna och immunförsvar har utvecklats för att skydda dig. Din hjärna har en instinktiv, snabb del, och en långsam, förnuftig del. Du tänker, snabbt och långsamt. Immunförsvaret har också en snabb del - det medfödda - som reagerar direkt, och en långsam del - det adaptiva - som anpassar sig genetiskt till utmaningar. 

Bild: www_slon_pics från Pixabay

Båda systemen är dyrbara. En vuxen hjärna använder 25 procent av kroppens energiförbrukning. För en femåring går 50 procent av all energi till den växande hjärnan. Immunförsvarets energianvändning är mer varierande. I normalfallet tar det drygt 15 procent av all energi, men en infektion ökar förbrukningen rejält. För att höja kroppstemperaturen med en grad under en dag krävs 250 kcal. Feber tar död på virus, men det är dyrbara segrar. I samband med brännskada ökar förbrukningen till 200 procent av kroppens normala förbrukning. Tidigare gav man därför brännskadade personer 40 ägg om dagen medan de återhämtade sig. Vanligtvis går immunförsvaret på sparlåga. Det sparar energi som en flock lejon under ett akaciaträd. Det spanar. Iakttar. 

Den själviska hjärnan

Eftersom du bara kan äta drygt 5000 kcal, måste resurserna allokeras mellan kroppens olika organ vid extrem stress. Vid blodförgiftning tar immunförsvaret en större del, medan musklerna förbrukar mest energi under ett ultralopp. Hjärnan använder alltid 5-600 kcal oavsett vad som händer, medan immunförsvaret tar mellan 400 – 5000 kcal beroende på aktivitet. Musklerna slukar mellan 600 – 3500 kcal. 

Hjärnan tar sitt, och om flödet av energi inte räcker använder immunförsvaret reserver i fettvävnad och muskler. Det finns omkring 120000 kcal i fettvävnaden och 12000 kcal i muskelproteiner. Det räcker länge, men kroppen - som tappar fett och muskler - förtvinar. Hjärnan är dock intakt in i det sista. Den tänker först och främst på sig själv.