Lev ditt liv - inte någon annans liv

För några år sedan skrev den australiska sjuksköterskan Bronnie Ware boken "The top five regrets of the dying". I den beskriver hon vad människor som ligger på sin dödsbädd ångrar mest av allt. Det vanligaste svaret var:

“I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.”

Döende personer har andra värderingar än levande och kanske kan man inte helt och hållet överföra det på oss som fortfarande lever, men det döende ångrar säger ändå något om livet.

Det är du som ska dö, men om du levt livet som någon annan är det som om du aldrig riktigt levt. 

Barnet

Varför lever du inte ditt liv fullt ut? Du vet att du behöver träna, men du hittar på ursäkter för att slippa träna. Du vet att du värd mer, men du gör ingenting åt det. Du vet att vänner är värdefulla, men du söker inte kontakt. Du vet så mycket, men du gör ingenting. 

Bild av Sasin Tipchai från Pixabay

Men en gång i tiden - när du var ett barn - gjorde du det. Du gjorde det du ville. Du levde i nuet. Du var kreativ. Sedan lärde du dig det sociala spelet. Du blev rädd för att inte bli accepterad. Du började anpassa dig. Till slut var du en annan person än den du en gång var. Du skapade en komfortzon av regler och vanor runt ditt liv.

Ut ur komfortzonen 

Det finns bara en väg tillbaka till dig och den resan börjar med att du lämnar din komfortzon. Det finns många hinder som håller dig kvar. Ett av de vanligaste hindren är din mobil. Du sätter dig ner för att skriva en ansökan eller ett viktigt mail, men det slutar med att du dyker ner i ett socialt flöde utan slut. Dina gamla vanor tar över dig.

Mobilen triggar en rutin och som belöning upplever du en känsla av komfort när du undviker din utmaning. Du gör det enkla, det trygga och stannar där du är. Du nöjer dig med ”likes” på sociala media. 

När du lämnar komfortzonen upplever du stress. Om du tror att du kan klara av det ger stressen dig energi att ta itu med utmaningen, men om du inte tror faller du tillbaka i gamla mönster. Du beter dig som den person som skapades av andra. Din hjärna belönar dig med känslor av trygghet. Men den känslan kommer inte att ge dig energi att lämna komfortzonen. 

Du är formbar 

Din hjärna är formbar. Du och din självkänsla kan förändras. På samma sätt som du anpassade dig efter andra, kan du anpassa dig till dina egna förväntningar på livet. Om ingen skulle döma dig, vad skulle du göra då? Vad är det du vill? 

Foto Darpan Dodiya på Unsplash

Det är trångt i komfortzonen. Det är många som är ganska bra. Du är också ganska bra, men du vet att du kan bättre om du tillät dig själv att söka utmaningar och göra det du vill.

Vad är det som hindrar dig från att vara den person du vill vara? Fundera på det. Ta tag i det största hindret som du har kontroll över. Om du klarar av ditt hinder, tar du tag i nästa hinder och bryter ner det. Du skapar vanor och vanorna blir ditt liv. Till slut är du den du vill vara. Om du inte klarar det, kan du glömma den versionen av dig. Då måste du acceptera det. Du kan välja någon annan version av dig. 

Tro

Det är inte enkelt. När du lämnar komfortzonen måste du också lämna ett beteende som inpräntats sedan barndomen att hela tiden anpassa dig till vad andra förväntar sig av dig. 

Bild av Stefan Keller från Pixabay

Du måste tro på det du gör. Då kommer andra också att tro dig. 

Du har ett liv. Var den person du vill vara. En dag är det för sent.