Inflammerade muskler

En inflammation är en del av det medfödda immunförsvaret. Det är en snabb respons, men orsakar också skador på den egna kroppen. Om din hud genomborras av en spik nersmetad med bakterier, reagerar först de skadade cellerna med att skicka ut signalämnen som talar om för resten av kroppen att något har hänt. Det är en alarmklocka. Men även träning kan utlösa ett alarm. 

Efter ett hårt träningspass, med mycket excentrisk träning som överbelastat kroppen, värker musklerna. En del muskelfibrer, som består av två hoptvinnade proteiner - aktin och myosin - har slitis isär. Om du tittar på musklerna genom ett mikroskop ser det ut som om en jordbävning har raserat hela muskelbygget. Muskelmuren står fortfarande kvar, med tegelstenarna har förskjutits. Musklerna var inte redo för en så kraftfull jordbävning. Du känner dig mörbultad. 

Inflammation

I nästa fas ska muren byggas upp igen. Det är där inflammationen kommer in. När muskelfibrer skadas är kroppens första reaktion en inflammation. I blodkärlen patrullerar fagocyter. De simmar omkring likt hajar. När de känner lukten av dött kött, söker de sig dit. Det går ganska våldsamt till och frisk vävnad ryker också med. Men det viktigaste är att göra rent och de äter rent som en flock hungriga pirayor skalar en gris.

Den vanligaste sortens fagocyter kallas neutrofiler. De är många, snabba och - för säkerhets skull - kortlivade. De kan kasta ut nät som fångar in bakterier eller spruta kraftfulla fria radikaler på dem. Innan neutrofiler går in i närkamp fyller de upp sig med C-vitaminer som de suger upp från omgivningen. Sedan sprider de ut en bombmatta av fria radikaler. Radikalerna angriper allt inklusive neutrofilerna själva, men de är fyllda av C-vitamin som är en stark antioxidant. De tar så att säga på sig gasmasken innan de släpper ut giftgasen på ett blåsigt slagfält. De klarar sig tillräckligt länge för att göra sitt jobb.

Neutrofilerna signalerar också till sina kollegor makrofager att samlas i den skadade muskeln. De stora makrofagerna attackerar det som är kvar av den döda vävnaden och äter upp den. De kör fram och tillbaka som bulldozers och gör plats för nya byggnader. 

En makrofag. Wikipedia

Makrofagerna frigör cytokiner som uppmuntrar inflammation. Blodådrorna uppströms skadan vidgar sig, medan blodådrorna nedströms drar ihop sig, blod ansamlas och området sväller upp. Denna svullnad gör ont eftersom den kan trycka på nervändar. Dessutom frigörs prostaglandiner och histaminer som gör nerverna ännu känsligare. Smärtan är dock ändamålsenlig eftersom du ogärna använder muskler som gör ont. Under tiden har fagocyterna gjort sitt jobb och det finns plats att bygga nytt. 

Fria radikaler och antioxidanter

De fria radikaler som blåser runt på slagfältet måste fångas upp av kroppens antioxidanter innan de ställer till med skada. Ju mer du tränar, desto bättre blir antioxidanterna på det. Antioxidanter i form av tillskott tycks inte fungera lika bra. De blandar sig för mycket i kroppens egna försvar som dyra legoknektar, vilka har svårt att skilja vän från fiende. Det finns ju fria radikaler som ingår i cellernas försvar och oxidativ stress är en naturlig process och en del av immunförsvaret. Studier visar på ett tydligt samband mellan tillskott som c-vitamin och försämrat svar på träning.

Kroppens bästa antioxidantsoldater släpps ut i cellerna när radikalerna gjort slut på alla antioxidanter och börjat angripa cellernas proteiner. Själva angreppet på proteiner är signalen som får dessa superantioxidantsoldater att ingripa. De stänger av cellen med något som liknar utegångsförbud och bekämpar radikalerna med alla medel. 

Hälsosam svullnad

Det är makrofager som är orsak till svullnaden, men de är också den primära källan för IGF-1 (insulin-like growth factor-1). Det är en viktig tillväxtfaktor som snabbar på muskelförnyelse. Om du tar bort svullnaden, förlorar du alltså tillväxtfaktorer. Det förklarar varför anti-inflammatoriska läkemedel motverkar läkning. Till exempel visade en studie att injektioner av kortison, en kraftfull anti-inflammatorisk steroid, gav lättnader för tennisarmbåge i upp till 12 veckor, men gav betydligt sämre resultat 6 till 12 månader senare jämfört med patienter som vilat, tränat och utfört sjukgymnastik. 

När slaget i muskeln är över kommer nya färska stamceller som kallas satellitceller kravlande. De pressar sig in mellan de existerande muskelcellerna och stabiliserar dem, vilket skapar en starkare struktur för framtiden. Resultatet blir ett muskelbygge som klarar just den typen av smällar. Det är anpassning. Efter några dagar är du starkare. Immunförsvaret har gjort sitt jobb. Den typen av överträning är bra, förutsett att du låter kroppen återhämta sig och bygga upp sig igen. Om du inte vilar och låter kroppen göra sitt jobb, riskerar du problem på lång sikt. Lite inflammation är bra, men mycket och ihållande inflammation är inte bra.