Om lycka och längdhopp

Häromdagen hoppade Michel Tornéus 8,30 meter i längdhopp och tog EM-guld. Årsbästa för män är 8,51. Sedan mitten av 1990-talet har årsbästa försämrats. Samma sak med tresteg och höjdhopp. Rekorden i teknikgrenarna står och stampar medan löparna blivit snabbare, från 100 meter till maraton. Vad beror det på? Carl Lewis hoppade nästan 9 meter på fart. Bolt borde kunna hoppa längre, kanske över tio meter.

Lewis och Powell

När Bolt springer som snabbast är han uppe i en hastighet på 12 m/s. Enligt fysikens rörelselagar borde han kunna hoppa kvadraten på hastigheten delat med gravitationen, vilket ger 14,68 meter. Men då tar man inte hänsyn till uthoppsvinkel, osv. Men fysiken visar hastighetens betydelse. Mike Powell sprang 11 m/s när han hoppade 8,95. Om man höjer den hastigheten till 12 m/s, borde Bolt åtminstone klara 10,5 meter. Varför gör han inte det? På 90-talet var längdhopp en kamp mellan Lewis och Powell. Alla kände till dem. Jag tror inte lika många vet vad de bästa heter numer. Det är inte samma heta kamp. Inte samma intresse och kanske därför ingen Bolt.

Nytt inlägg om lycka på Runners world

Jag skrev ett inlägg om lycka idag. Efter det kände jag mig lyckligare, för hjärnan är inte smartare än att den påverkas av det man gör. Här är inlägget:

Tio källor till lycka