Vitamin D, demens och Alzheimer

I veckan publicerades ännu en studie som tycks bekräfta ett samband mellan låga halter av vitamin D och risken att drabbas av olika sjukdomar, i detta fall demens och Alzheimer (som är en form av demens). En måttlig brist på vitamin D mellan 25 och 50 nmol/L ökade risken för demens med 53 % och risken för Alzheimer med 69 %, medan kraftig brist - mindre än 25 nmol/L - ökade risken för demens och Alzheimer med 125 resp 122 %. Detta samband bevisar inget - det var ingen klinisk dubbelblindstudie - men studien stärker hypotesen att låga nivåer av vitamin D påverkar hälsan negativt. Människor som bor en bit från ekvatorn - särskilt äldre, de som vistas mycket inomhus, bär slöja eller är mörkhyade - bör äta tillskott av vitamin D under vintern så att de upprätthåller en hälsosam nivå på mellan 50-70 nmol/L. På sommaren är det solstrålarnas omvandling av kolesterol till vitamin D i huden som är den naturliga källan.

En av forskarna bakom studien, Dr David Llewellyn, är förbluffad över det starka sambandet men påpekar samtidigt att man måste avvakta kliniska studier innan man kan dra slutsatsen att tillskott av vitamin D kan förhindra eller fördröja olika demenssjukdomar.

Vitamin D är inget vitamin
Hur kan det komma sig att ett vitamin som är viktigt för kroppens kalcium- och fosforbalans, benmineralisering samt skelettillväxt också minskar risken för demens och Alzheimer och förmodligen även en rad andra sjukdomar? Svaret är att vitamin D egentligen inte är ett vitamin utan ett pro-hormon, d v s ett förstadium till kalcidiol och det aktiva hormonet kalcitriol. När huden träffas av UVB-ljus från solen bildas prehormon D3 av kolesterol via fotosyntes. I nästa steg omvandlas detta prehormon till kalcidiol som cirkulerar i blodet och utgör den direkta råvaran till kalcitriol. Kalcitriol bildas lokalt i olika celler när det behövs, förutsatt att kalcidiol finns tillgängligt. Det är kalcidiol som mäts i blodet, när man vill veta om någon har D-vitaminbrist eller inte. Halterna av kalcidiol är dock tusen gånger högre än den aktiva formen kalcitriol. Så läkarna gör egentligen en indirekt mätning av det verksamma hormonet.

Kalcitriol (vitamin D) är ett steroidhormon och detta hormon påverkar tusentals gener i cellerna genom att aktivera eller avaktivera dem. Kalcitriol gör detta genom att binda till receptorer som kallas VDR (vitamin D-receptorer) och som finns i nästan alla celler. Vitamin D är således inget näringsämne, utan bitar av molekylär information till cellernas DNA, d v s ett hormon. Det är en ganska ny upptäckt och man känner knappast till alla effekter av kalcitriol, men man tror att detta hormon påverkar en rad funktioner i kroppen såsom skelett, immunförsvar, celldelning, celldifferentiering, muskelmassa, insulinresistens och nervcellernas utveckling.

Varför kallas vitamin D för vitamin?
Bröstmjölk innehåller all näring ett barn behöver, men det innehåller inte tillräckliga mängder vitamin D. När vi var jägare och samlare var dock de små barnen utomhus och fick solljus. Alla var ute och alla fick solljus och alla levde i närheten av ekvatorn. Vi behövde således inte få D-vitamin via födan. När människan vandrade norrut minskade tillgången till sol och den viktigaste anpassningen till denna migrering var ljus hy som fångade upp de sparsamma strålarna. Men det kanske inte räcker, eftersom många nordbor har brist och det tycks finnas samband mellan en rad sjukdomar och brist på vitamin D.

Vitamin D är alltså egentligen en steroidhormon. Varför kallas det då för ett vitamin? Om vitamin D var ett vitamin, borde det finnas tillräckligt i bröstmjölk och vi skulle inte kunna syntetisera det själva. Men det finns knappt i något födoämne, förutom ganska sparsamma mängder i fet fisk, ägg, svamp och alger. Och vi och andra livsformer kan tillverka det själva. Vitamin D3 tillverkas uteslutande i hud på ryggradsdjur, medan växter och svampar tillverkar formen D2.

De piller man köper är tillverkade av fårullsfett från fårens hud. När fårullsfettet exponeras för UV-ljus bildas vitamin D3 och vi kan skörda dessa prehormoner och göra dem till piller.

Efter lite googlande fann jag att vitamin D upptäcktes 1920 då en forskare undersökte skelettsjukdomen rakit (engelska sjukan) hos hundar som levde inomhus utan sol. Han gav hundarna fiskleverolja - som innehåller små mängder vitamin D - och det var tillräckligt för att bota rakit. Forskaren antog därmed att det var ett ämne i fiskleverolja som hjälpte mot rakit och kallade detta för vitamin D. Tack vare denna upptäckt kunde man i stort sett utrota rakit genom att tillsätta detta viktiga ämne i mejeriprodukter, mjöl och flingor. Några år senare fann man att vitamin D bildas i kroppen när huden utsätts för solljus. Jag gissar att en viktig orsak till att det fortfarande kallas vitamin D är att folk kanske skulle tveka att dricka mjölk med tillsatser av steroidhormoner. Tillsatser av vitaminer är dock ok. Men det är en gissning, det kanske finns andra orsaker.

Höstdepp och simspring
Det är viktigt att utnyttja sommarens soliga dagar. De förråd man bygger upp räcker i några månader och lagras i fett. Sedan måste vi förlita oss på tillskott. Femton minuter av solexponering per dag är tillräckligt för att höja D-vitaminnivåerna, men i Sverige är solen bara tillräckligt stark under några månader. I mina hemtrakter från början av maj till augusti.

Jag kommer således fortsätta som förut och äta vitamin D under vintern. Jag öppnar pillerburken någon gång i oktober. Den här studien ge stöd för det. Jag äter i enlighet med de rekommendationer som finns, d v s kring 400 IE eller 10 mikrogram per dag (äldre bör äta det dubbla), tills det finns studier som säger något annat.

Redan nu är det svårt att få vitamin D naturligt. Den ultravioletta strålningen blir svagare för varje dag när jorden vrider sin norra del allt längre från solen. Det börjar bli mörkt ute. Igår lyste himlen upp av hundratals tysta kornblixtar. Ibland nådde ljudvågorna fram som ett dovt, avlägset muller. Augustimånen lyste starkt. Sen kom ett välbehövlig regn. Det var ett häftigt skådespel, men jag gillar inte hösten. Jag brukar alltid ha en svacka under hösten och jag tror den blir värre i år eftersom jag inte riktigt har hittat något mål för nästa år. Jag vet inte riktigt vad jag vill.

I fredags simmade jag i Sidsjön på lunchen. Det var varmt men mulet. Sjön låg helt spegelblank. Det går ganska bra att crawla när sjön ligger stilla; det är lättare att dra in luft i lungorna när gränsen mellan luft och vatten ligger fast och orörlig. Jag var den enda som simmade och jag hördes nog runt hela sjön när jag pustade och frustade, hostade och kraxade. Jag hoppas att även sjö och hav i Söderhamn håller sig i skinnet och inte vågar för mycket nu på lördag när jag förhoppningsvis ska genomföra simspringet Skärgårdsutmaningen.

Fler inlägg om vitamin D

Behövs tillskott av vitamin D
D-vitamin och immunsystemet
Soljus och hälsa