Varför måste vi äta vitaminer?

Enligt en nyligen publicerad studie minskar tillskott av vitamin C risken för förkylning direkt efter ansträngande lopp som ett maraton eller ett Vasalopp med hela 50 %. I normala fall påverkar C-vitamin inte risken att bli förkyld. Det krävs en rejäl ansträngning först som försvagar immunförsvaret. Men jag vet inte om det är värt det. Man vet nämligen att tillskott av C-vitamin, i likhet med de flesta tillskott, har en tendens att förkorta livet. Så man kanske kan ta tillskott efter en extrem tävling, men inte annars. Det är en avvägning. Jag tycker den intressanta frågan är varför vi överhuvudtaget är så beroende av dessa små molekyler. Varför tillverkar inte kroppen vitaminer själv? Livet självt har trots allt varit beroende av vitaminer i flera miljarder år.

Vitamintillverkning på entreprenad
Vitaminer kan man få i sig på två sätt: antingen tillverka dem själv eller äta dem. De första årmiljarderna efter livets uppkomst tillverkades alla vitaminer av organismerna själva. Nu behöver vi 13 essentiella vitaminer för att överleva. Primaterna förlorade t ex förmågan att göra C-vitamin för 60 miljoner år sedan. Våra förfäder behövde inte tillverka C-vitamin, för de åt mycket frukt. Man kan säga att vi lade ut dyrbar vitamintillverkning på entreprenad till växtriket. Även vissa fladdermöss, benfiskar, marsvin och tättingar har förlorat förmågan att göra C-vitamin. Dessa djur får det via c-vitaminrik kost. Det gäller även andra vitaminer - vi får i oss de vi behöver om vi är friska och lever som jägare och samlare eller äter en varierad kost och vistas ute. Det enda frågetecknet som kvarstår är om det ev krävs tillskott av vitamin D under de mörka vintermånaderna i norr. Svaret på det lär vi få genom två stora studier inom några år.

Vitaminernas ursprung i ursoppan
Frågan jag ställde i början var varför vi inte tillverkar vitaminerna själva? Forskarna tror att vitaminer var avgörande för det första livet som utvecklats från kemiskt enklare former av liv baserat på RNA för kanske fyra miljarder år sedan. RNA bar både den genetiska informationen och katalyserade med hjälp av vitaminer biokemiska reaktioner. Med tiden tog proteiner över katalysens jobb, men proteinerna var fortfarande beroende av de ursprungliga vitaminerna. Sen tappade flera arter - bland annat vår egen art - förmågan att göra egna vitaminer. De blev istället alltmer beroende av varandra för att få vitaminer, vilket skapade ett komplext flöde av vitaminer mellan livsformerna.

Vitaminer tillverkas av levande celler. Vitamin D produceras t ex i vår hud när den träffas av solljus. Apelsinträd gör C-vitamin av glukos. Det är en kostsam process. Det kan krävas upp till 20 proteiner för att tillverka ett vitamin, vilket dessutom kan leda till restprodukter som cellerna måste ta hand om. T ex bildas väteperoxid när kroppen tillverkar C-vitamin. Väteperoxid donerar gärna en av sina syreatomer till molekylerna runt om, vilket kan skada cellerna. Om det finns god tillgång på vitaminer i mat, så har individer som inte längre kan tillverka vitamin alltså en fördel. De slipper en energikrävande process och undviker skador utan att riskera att förlora några vitaminer.

Vitamin C är en liten och enkel molekyl.

De flesta ryggradsdjur kan tillverka eget C-vitamin och de använder samma gen, L-gulonolactone oxidase (GULO), för detta ändamål. Människor har också GULO-genen i sitt DNA, den är bara inte aktiverad. Kanske kommer vi i framtiden att aktivera denna gen och återigen bli självförsörjande på C-vitamin.

Vi plaskar fortfarande runt i ursoppan
Djur tenderar alltså att förlora genen som styr tillverkningen av C-vitamin efter en övergång till en kost rik på frukt. Det kan tyckas konstigt att förlora en så viktig gen. Men om vitaminerna finns runt omkring i överföd finns det ingen anledning att behålla genen. Under evolutionens gång har vi förlorat flera gener, som t ex genen eller generna för simhud mellan tårna och den eller de generna skulle jag i alla fall behöva aktivera igen;)

Vitaminflödet är komplext. Vi människor kan t ex inte göra vitamin B12. Vi behöver B12 bland annat för att tillverka röda blodkroppar och för nervsystemets funktion. Ett sätt att få i sig B12 är att äta kött. Men inte heller de nötkreatur som vi äter tillverkar B12. Det tillverkas av bakterier i nötkreaturens tarmar.

Ett exempel på vitaminflöde och beroende mellan växtplankton (1) som producerar tre sorters vitamin B, växtplankton (2) producerar inga vitaminer och bakterie (3) som producerar tre vitamin B. Alla tre arter är beroende av att åtminstone någon av de andra arterna producerar vitaminer. Källa.

I varje människa finns biljontals bakterier (mikrobiom). De tillverkar också vitaminer av maten vi äter. I varje cell skvalpar fortfarande samma ursoppa som livet uppstod i. Vi är individer och olika arter, men vårt gemensamma ursprung utgör en komplex väv och flödet av vitaminer är bara ett exempel på det.

Mannen som sjönk som en sten
Jag härstammar från ursoppan och för några hundra miljoner år sedan kravlade en förfader till mig upp ur havet och rätade ut sig. Igår kröp jag tillbaka till havet, eller i alla fall till en klorbassäng. Det var sista kurstillfället på min andra kurs i nybörjarcrawl. Jag hade verkligen behövt aktivera de gamla generna för simhud mellan tårna, men på något sätt lyckades jag kravla och bli godkänd, vilket var tur eftersom jag redan anmält mig till fortsättningskursen. Det tycker jag är bra gjort av en tungsint man utan flyt.

Förra veckan skulle vi lägga oss ner på mage och bara flyta (jag fyllde lungorna och försökte spreta med hela kroppen) och sedan sa läraren att det är i det läget vi ska simma. Jag hörde bara det sista för jag höll på att ta mig upp mot ytan just då. Sedan tittade hon på mig och skrattade: utom du för du ligger ju en meter under …

På fredag ska jag åka Stafettvasan för sjunde gången. Jag vet att jag ska åka i förstalaget, men jag vet inte riktigt vilka de andra är. Enda orosmomentet är att 50 % av mina ögon är röda och irriterade och jag tror synen är påverkad, men det borde ju inte vara så svårt att följa ett rakt spår.