Andra sidor

måndag 3 juni 2013

Ansikten och en märklig simtur

Förra veckan publicerades en annons för butikskedjan JC Penney. En del blev upprörda. Bilden i annonsen föreställde en tekanna, men det krävs inte mycket för att se Adolf Hitlers uppenbarelse i tekannan. Det är inte så märkligt. Människan är förprogrammerad att se ansikten. Redan efter någon minut börjar ett nyfött barn rikta in sig på något som påminner om ett ansikte. Eftersom de allra flesta sett bilder under hela sitt liv av Adolf Hitler, är våra hjärnor villiga att tolka tekannan som en bild av Adolf Hitler. Här är lite fler bilder som vi tolkar som ansikten. En del är ganska roliga:)




 

Ansiktsblindhet
Vår hjärna söker hela tiden mönster och hjärnorna är extra känsliga för att se mönster som liknar ansikten. Ansikten är viktiga för vår överlevnad. Man vet att det är ett område i hjärnan som kallas fusiform gyrus som reagerar på ansikten och former som liknar ansikten. Om man skadar fusiform gyrus kan man inte längre skilja ansikten åt. Det kallas ansiktsblindhet, eller prosopagnosi. Det är ganska vanligt, uppskattningsvis 200 000 svenskar lider av det. Den mest kända är kanske kronprinsessan Victoria. Det finns dessutom olika grader av blindhet. En del känner inte ens igen sig själva när de ser sig i spegeln.

Hjärnhalvorna samarbetar när man tittar på ett ansikte. Fusiform gyros i den vänstra hjärnhalvan gör det tunga jobbet, d v s den bestämmer om man ska kalla ett mönster som fångas upp av näthinnan för ett ansikte. Det är det som  händer när vi ser ansikten i hus och stenar. Sedan är det fusiform gyros i den högra hjärnhalvan som fattar det avgörande beslutet huruvida det verkligen är ett ansikte eller ett lustigt hus. Vi behöver alltså hela hjärnan för att fungera normalt.

Ett ansiktstest
Jag är nog under medelvärdet när det gäller att känna igen ett ansikte. Jag är inte blind, men jag befinner mig under medel, tror jag. Efter lite letande hittade jag ett test som mer mäter minnet av ansikten, vilket inte riktigt är samma sak som ansiktsblindhet. Testet finns här.



Jag var lite bättre än genomsnittet. Det kändes ganska bra.

Längre och längre söndag för söndag
Söndagens långpass blev 22 km. Jag sprang runt Härnön, ut mot Solumshamn. Jag andades i 3:2-takt. Andning och takt är inget jag behöver tänka på längre. Jag har hittat rytmen och nu gäller det bara att hitta växlarna när det går lite snabbare. 




Fram till någon vecka innan Swiss alpine blir det ett långpass varje söndag, lite längre för varje gång. Imorgon blir det långa intervaller, 1500 meter i 4:10 tempo. Sedan återstår ett tempopass på torsdag. Det är mina tre nyckelpass. Däremellan sticker jag in lite lugna återhämtningspass, styrketräning och kanske jag cyklar några mil också. Och jag simmar förstås också. Men det räknas likasom inte. Det är ren teknikträning.

Jag kan inte säga att det går sådär jättebra med simningen och krålandet. I helgen simmade jag i fall mycket längre än förra helgen. Jag simmade med vattentäta Garmin Forerunner 305 på handleden och det såg ut så här.




Jag fattar ingenting. Det verkar som jag simmat in i en kvantmekanisk reva i rumtiden för jag simmar stundtals bakåt i tiden och ibland förflyttar jag mig med ljusets hastighet i raka linjer kors och tvärs upp på land och ner i sjön. Dessutom tycks det finnas berg på 30 meter i sjön. Med sådana förutsättningar blir det inte lätt att lära sig kråla i sommar. Åtminstone inte i den där sjön.

8 kommentarer:

  1. Garmin 305 har ju varken läge eller mjukvara för att hantera simning. I princip blir det så att GPS:en tappar kontakt varje gång som du för handen under vattnet och då krävs det ju lite speciella algoritmer för att fixa till det. Garmin 310XT kan funka hjälpligt för öppet vatten om man stoppar in den under mössan istället för att ha den på armen (DC Rainmaker har utrett detta grundligt). Annars är det den nyaste Garmin 910XT som funkar allra bäst för öppet vatten.

    SvaraRadera
  2. Tjena Johan! Jag heter Joakim och är en aktiv följare av din blogg, mycket bra läsning!

    Jag funderar på att pröva lite periodisk fasta pga alla dess hälsoefekter, jag vill egentligen inte tappa vikt, max 2-4 kg. Väger nu ca 78kg på 178cm.

    Min livssituation ser ut som följer att jag jobbar treskift och kör krävande styrkepass (spänst styrka) 2ggr i veckan samt 2 löppass i veckan, ett kortdistans + ett intervallpass.

    Hur ska jag lägga upp fastan då jag måste ha massor av energi vid träningsdagarna och när jag jobbar natt ruckas hela tidsplanen mycket!

    Hur skulle du göra för att klämma in en fasta? obs, jag hatar att räkna kal så en fasta beräknad på kal skulle inte fungera för mig. :)

    Tack för en mycket bra blogg!

    Mvh/Jocke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jocke! Tack och kul att du hörde av dig:)

      Jag förstår att det blir ryckigt med skift, men du kanske ska testa 16/8 fasta? Så en träningsdag fastar du från middag, säg kl 18, till brunch tidigast kl 10 nästa dag. Då drabbas ju inte träningen om du har vilodag dagen efter och du slipper räkna kalorier.

      OM du vill köra 5:2 kan du ju alltid försöka tänka en fjärdedel av vad du brukar äta för att få i dig rätt mängd. Det bästa är att pröva sig fram. Det kan ta några veckor att hitta ett sätt som passar och ytterligare en tid innan det blir en vana. Lycka till:)

      Radera
    2. Tack för snabbt svar! Hur många dagar i veckan tycker du att man ska fasta om jag nu börjar med 16:8 modellen, och hur niga ska man vara att det är samma fastedag varje vecka, eller kan man köra lite på känn!?

      /Jocke

      Radera
    3. Jag tror du ska gå på känsla. Ju fler dagar du kör 16/8, desto bättre. Men någon dag är bättre än ingen dag och några är bättre än någon. Vilka dagar du väljer spelar ingen roll men kan vara bra om du vill skapa en vana och om du följer ditt träningsschema kanske det blir samma dagar varje vecka. Så kör på känn och pröva dig fram och lycka till:)

      Radera
  3. Hej Johan.
    Apropå problem med att känna igen ansikten.
    Finns en intressant (och bitvis humoristisk) bok av en amerikansk neurolog jag läste för ett antal år sedan.
    Oliver Sacks - Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt.
    http://www.bokus.com/bok/9789173370417/mannen-som-forvaxlade-sin-hustru-med-en-hatt/
    Rekommenderas!

    /Orienterar-Per (som lovat börja simma då jag fått gälar och simhud mellan tårna)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej O-Per! Jag har stött på den där boken flera gånger och alla säger att den är den bästa och roligaste romanen om hjärnan. Så jag måste ju läsa den nångång, kanske i sommar:) Tack för att du påminde mig om den:)

      /Johan (som tänkt orientera i år men alltid fått förhinder när det varit dags för korpen)

      Radera