Andra sidor

onsdag 1 maj 2013

Pragvåren 2013

Vi brukar åka på en liten minisemester för att möta våren i någon europeisk stad och i år bestämde vi oss för Prag. Jag var där en gång för länge sedan under kalla kriget. Då var det regnigt, dystert, brist på allt och obefintlig service. Nu möttes vi också av regn, men för övrigt var allt bättre. Det var i och för sig dyrare, men å andra sidan kunde man köpa något för pengarna. Fast dyrt var det inte. En middag på restaurang för fyra gick på 4-500 kr. Tjeckien är ett av Europas billigaste länder.

Vi bodde på Sax Vintage Design Hotel nära amerikanska ambassaden. Bra service, kul inredning, god frukost och det ingick dessutom afternoon tea med lite snacks på eftermiddagen. Det fanns ett gym också. Bakom hotellet låg ett stort rekrationsområde som man kunde springa runt i. Där hittar man bl a Prags Eiffeltorn (Petrintornet) som ligger högst upp på berget. En kilometer från hotellet flöt floden Moldau (Vltava på tjeckiska) som också inbjuder till löpning, särskilt tidigt på morgonen innan broar och vägar korkas igen av positivhalande gubbar, allehanda konstnärer, tiggare, folkmusiker och japaner, japaner, japaner. Jag sprang delar av maratonloppet som går den 13 maj i år.

En explosion i Prag
På måndag morgon hörde vi en rejäl smäll när vi stod vid astronomiska uret och väntade på att åka till staden Kutna Hora. Det var gas som fick ett hus att explodera, fick vi veta sedan. Skrämmande. Döden är ibland bara ett stenkast borta. Folklivet stannade upp i fem sekunder och tittade sig om medan tryckvågen ebbade ut. Sen fortsatte allt som förut. Vi åkte buss upp till Kutna Hora som finns med på världsarvslistan för sin unika arkitektur. Där finns också en fullständigt makaber kyrka, med utsmyckningar gjorda av människoben. Så hade man sett den. Tjeck! När vi kom tillbaka till Prag rådde fullt kaos. Vägar var avstängda och sirener tjöt. 



Skelettkyrkan i Kutna Hora
Det är intressant att åka iväg med en grupp främmande människor på utflykt. Man lär nästan känna alla, vilket land de kommer ifrån och vad de är för typer. Men ett par satt alldeles tysta och stirrade (även under lunchen) tills vi hade avslutat utflykten. Jag trodde de var ryssar. Först då bussen stannade öppnade frun munnen och frågade sin man två gånger på svenska om han satt fastlåst. Han var lite långsam ur bussen. Konstigt par. Undrar om de sa något mer till varandra under sin semester?

Dansar med pålar i Prag
Första kvällen i Prag letade jag desperat efter ett gym. Jag hittade till slut ett gym en bit nedför gatan från hotellet. Det var ett mörkt och rökigt gym, med en upplyst plats där man kunde träna. Det fanns många stolar och många satt och tog igen sig efter träningen, drypande av svett. Det tycks som det är öl som är återhämtningsdryck här. Några tjeckiska tjejer tränade poledance och jag tänkte att det var ett bra tillfälle att testa det. Det var svårt, men till slut fick jag in svingen. Stenhårt pass. Sen fick jag massage av mina nya tjeckiska poledancekompisar. 


Namnet poledance kommer som bekant från Sydpolen, där kvinnliga pingviner gymnastiserade för att komma i form till den årliga semestern i Söderhavet medan männen stannade hemma och värpte ägg, blev feta och tappade flygförmågan. Namnet förvanskades sedan från poldans till poledance, vilket är en smula ironiskt med tanke på att det inte finns några pålar på Sydpolen. Pingvinerna löste det med att borra ner narvalständer i isen. Tyvärr finns det inga narvalar i Sydpolen heller. De importerades från Nordpolen från pingvinernas avlägsna släktingar eskimåerna. Sen hamnade poledansen i Tjeckien på något sätt. Kanske via Polen?

Nu ljög jag lite. Läser man min blogg får man stå ut med min halvknäppa humor som tränger sig på ibland;) Jag tar livet på stort allvar men mig själv med en nypa alt. Jag tycker inte man ska ta sig själv på allt för stort allvar. Jag själv kan ta slut närsomhelst. I Prag var döden bara ett stenkast bort. Det var inte länge sedan döden var ett stenkast bort varje dag, inte minst i Prag. Numer tror vi inte döden finns. Det man inte upplever, finns ju inte. Man upplever inte de två stora händelserna i livet, födelsen och döden. Livet är en blinkning mellan två evigheter och det gäller att förlänga ögonblicket. Om man tänker tillbaka är livet inget annat än en massa stunder och ögonblick och bl a resor ger fler unika ögonblick att minnas.

Jag fick lite Vitamin D också. Solen stod högre i Prag och strålarna föll i rätt vinkel för att bilda vitamin D i huden. Jag känner mig rejält uppiggad. Men det går nog över redan imorrn.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar