Vadslagning och lite fyllesnack

I efterhand verkar livet logiskt, som om allt som hänt var bestämt att hända, som om ödet vävt en väv som binder samman det förflutna med framtiden. Jag tror inte på något öde. Jag tror att livet är kaos, slump och tillfälligheter. Framtiden är oförutsägbar och nuet kaotiskt. Det förflutna är dock begripligt och vi lägger ner mycket tankekraft för att rättfärdiga det som hänt och göra det sant och begripligt. Men minnen förändras. Varje gång man plockar upp ett minne, ändras det lite grann men vi tror att det är sant och objektivt. Tills vi kanske träffar någon som minns något helt annat från samma händelse.

Eftersom livet är kaotiskt och slumpmässigt är det bra att behärska verktygen för att orientera sig i en slumpmässig värld, som sannolikhetslära, rationellt tänkande och vetenskap. Vad är troligt? Det är frågan som många borde ställa sig oftare. Antalet konspirationsteorier, myter och forskarbluffar skulle minska dramatiskt om fler ställde den frågan. I dessa fall handlar det nästan alltid om att man bortser från eller ogiltigförklarar fakta som motsäger det som man vill ska vara sant.

Jag har skrivit lite om sannolikhetslära förut. Det är ett svårt ämne, men otroligt nyttigt. Jag skulle önska att man läste mer sannolikhetslära i skolan som motvikt till alla påhitt som översvämmar internet.

Känslor och logik
Hur man bedömer en situation är en komplex blandning av evolutionära faktorer, hjärnstrukturer, erfarenhet och känslor. Det är så komplext att det t o m i vår egen hjärna kan finnas olika delar som tänker olika. Om t ex näsan sväller upp och blir sju gånger större tre gånger av fyra sedan man ätit nötter, då börjar den logiska vänstra halvan av hjärnan söka ett mönster, medan den högra bara skriker: undvik nötter!

I ett experiment som kallas sannolikhetsgissning såg man att det kanske är bäst att lyssna till den som skriker ibland. Försökspersonerna får se en serie kort som kan vara gröna eller röda. De visas med olika sannolikhet men det finns inget mönster. Det kan t ex vara så att rött visas i 75 % av fallen och grönt i 25 %, osv. Sedan ska försökspersonen gissa vad nästa kort har för färg. Man kan välja en av två strategier: Antingen gissar man alltid den vanligaste färgen, i detta fall rött. Så gör djur. Om man väljer den strategin kan man aldrig bli bättre än 75%, eftersom rött visas i 75 % av fallen. Den andra strategin är att försöka finna mönstret. Om man hittar mönstret, kan man ju nå 100 %. Men eftersom korten visas slumpmässigt, är det bättre att hålla sig till majoritetsfärgen. Genom att försöka gissa mönstret lyckas man bara i ca 60 % av fallen, mot 75 % om man alltid säger rött. 

Eftersom människor är mönstersökande så blir vi ofta slagna av möss i sannolikhetsgissning. I en studie av personer som har opererats så att deras hjärnhalvor har skilts åt, visade det sig att de alltid valde att hålla sig till den vanligaste färgen om de ser med vänster öga och väljer med vänster hand, men om de byter till höger öga och högerhanden försöker de alltid hitta ett logiskt mönster. Vänster hjärnhalva styr högra sidan av kroppen och den sidan förlorar mot den känslomässiga högra halvan i det här fallet.

Men det finns mönster i kaos. Vetenskap handlar om att hitta dessa mönster och skilja ut sanna mönster från de falska. Vi har hittat rätt många mönster vid det här laget och det är därför som vi - på gott och ont - kommit så långt som vi kommit.

Sportbetting - slå oddsen
Jag vet inte vilken hjärnhalva som får oss att spela. Själv spelar jag ytterst sällan. Men ibland tror vi oss kunna hitta mönster, som när det gäller vadslagning, eller betting. Om man följer en idrott kanske det är möjligt. Det är åtminstone enda chansen att få mer än man satsar. Spelar man som ett djur och väljer vanligaste utfallet, då får man inte ens pengarna tillbaka. Man måste hitta ett mönster. Jag var väldigt intresserad av tennis när svenskarna dominerade och jag kanske hade tjänat en hacka på tennis betting, om det funnits på den tiden. Jag visste t ex att Mats Wilander alltid vann Franska öppna vart tredje år, eller det kanske är en efterhandskonstruktion ;)

Lite fyllesnack om förra inlägget
Att slå oddsen är nästan lika svårt som att uttala antioxidanten resveratrol efter några glas rött. Jag kan föreställa mig en man som druckit lite för mycket konversera på krogen: Resch ... äsch ..., räschpärra ...hick ... tråll, ä bra serru. Det har jag läscht på en såndär blobb ...öh ... globb, schom handlar om järnan och schprriit och stjärnfysick, hick. Mössch som druckit fem glas rödvin orkar dricka dubbelt så mycke sschprit som råttor som inte dricker, serru. Och mössena lever längre för dom får längre levrar och mikrokånder. Det schtår på internätet schåå det är sant. Va äre för matsch på teve? Portchsmotth mot Ipswich. Jag sätter ettuschen på Swip... itsch ... Iscwitch. Porschmotch har inte en tjans mot hipswipsch, hick! Kan jag få in en skål reschveratål!