Dum av en förkylning

När jag är sjuk brukar jag känna mig lite trögare än vanligt. Det gör nog de flesta. Nya studier visar att vi kanske har rätt. Vi blir troligtvis lite dummare. Då är det lika bra att stanna hemma så att man inte gör bort sig mer än vanligt. Det är alltså inte bara för hälsans och smittoriskens skull man bör stanna hemma vid sjukdom.

Det kan tyckas ologiskt att vi skulle bli dummare när vi är sjuka eftersom en förkylning infekterar luftvägarna, inte hjärnan. Hjärnan skyddas av blod-hjärnbarriären som stänger ute de flesta virus och bakterier. Hjärnan ligger skyddad bakom ben och hinnor och skvalpar runt avskild från resten av kroppen.

Koppling mellan kropp och själ
Nyligen fann forskare att hjärnan är beroende av immunförsvarets T-celler när den återhämtar sig efter en skada. I normala fall dödar T-celler infekterade celler och dirigerar andra immunceller så att de kan attackera främmande inkräktare. Hjärnan har själv inga T-celler, men forskarna tror att T-celler utanför hjärnan kan skicka signaler in till hjärnans immunceller (mikroglia och makrofager), som i sin tur skyddar neuronerna från farliga ämnen som bildats efter en skada i hjärnan. T-celler kan inte komma förbi blod-hjärnbarriären, men de kan utöva påverkan på avstånd.

T-cell. Källa Dr. Triche via Wikipedia

I senaste Discover magazine skriver Carl Zimmer om en amerikansk forskare som heter Jonathan Kipnis. Kipnis undrade om T-celler gjorde mer för hjärnan än att bara hjälpa till att läka skador. Vi kanske behöver T-celler för att tänka klart? En hypotes är att T-cellerna avhåller resten av immunsystemet från att oavsiktligt skada hjärnan. Immunförsvaret är en kraftfull armé med många olika divisioner, men ibland - som t ex vid autoimmuna sjukdomar - kan dessa arméer vända sig mot sin egen härskare.

För att testa sin hypotes utförde Kipnis ett experiment på möss. Han födde upp två grupper av möss, en normal grupp och en annan grupp som saknade T-celler. Kipnis skickade sedan mössen till en annan forskare och lät denna göra ett vattentest (water maze test). I detta test läggs mössen i vatten och de börjar genast simma. Strax under vattenytan finns en dold avsats. Om mössen hittar avsatsen, kan de klättra upp och vila sig. Efter några dopp lär sig mössen var avsatsen finns och simmar direkt mot den.

Water maze test.

Efter att ha testat mössen ringde kollegan och sa att några av mössen betedde sig som idioter. De hittade aldrig avsatsen. Det var mössen utan T-celler.

I nästa experiment testade Kipnis om de korkade mössen blev smartare om de fick tillbaka sina T-celler. Det visade sig att när mössen fick tillbaka sina T-celler var de lika duktiga som mössen med ett normalt immunförsvar. Det finns alltså en koppling mellan kroppens immunförsvar och hjärnans förmåga att lära sig. Men hur fungerar det?

Hjärnhinnorna som omger hjärnan är fyllda med T-celler. Forskarna testade först att avlägsna T-cellerna från hjärnhinnorna, men lät resten av kroppen behålla sina T-celler. Det visade sig att mössen blev sämre på att klara vattentestet. Det är alltså T-cellerna närmast hjärnan i hjärnhinnorna som påverkar förmågan till inlärning.

När vi lär oss något nytt, förändras hjärnan. Det sker hela tiden. Det händer - förhoppningsvis - när du läser det här inlägget. Gamla kopplingar försvinner och nya byggs ut. I denna process förbrukas massor av molekyler. Immunsystemet tolkar detta molekylavfall som en infektion eller någon annan typ av problem. Det skapar inflammationer för att öka blodflödet och frisätter ämnen som normalt bekämpar inkräktare som virus och bakterier. Denna försvarsreaktion stör hjärnans förmåga till inlärning. I normalfallet förhindrar dock T-cellerna denna reaktion. När vi är friska och lär oss något nytt, håller T-cellerna fast immunförsvaret så att det inte startar en reaktion i samband med den milda stress som normal inlärning medför.

En liten del av en hjärna.

När vi blir sjuka, tappar T-cellerna detta grepp och ger immunförsvaret fritt spelrum att döda alla främmande inkräktare. Detta krig leder till inflammationer och frisättning av olika ämnen som tar död på fienden, men det hämmar också inlärningen. När vi är sjuka är det viktigare att bli frisk än att ha en skarp hjärna. Det håller hjärnan med om. Efteråt så återhämtar sig hjärnan snabbt. Man får inga bestående men. Man kan tänka skarpt trots lite torrhosta.

Andas genom näsan
Efter fredagens jobbklassiker fick jag en rejäl hosta i några dagar. Jag tror luftrören blev irriterade efter att jag dragit in stora luftvolymer ner i lungan genom munnen. Näsan är bättre på att fukta luften, att rensa bort små partiklar och bilda kväveoxid som vidgar blodkärlen. Näsan är till för att andas med och munnen till för att äta med. Inte tvärtom. Det är svårt att äta med näsan. Men när det är tävling öppnar jag alltid munnen och tar stora tuggor av luften. Jag kan inte låta bli. Musklerna kräver syre. Ibland skulle jag vilja ta in syre med hjälp av öronen.

Fast jag har känt mig ganska dum den här veckan. Klantigt dum. Jag kanske ska skylla på hostan ändå. Jag har i alla fall tagit det säkra före det osäkra och jobbat hemifrån några dagar. Dumhet smittar inte, men det är en smula irriterande för omgivningen.