Skidåkning ger ett långt och friskt liv

Efter Vasaloppet 2012 kändes det som om jag aldrig skulle få lust att åka skidor igen. Skidorna låg kvar i fodralet till december. Men nu är lusten tillbaka. Jag tycker att det är härligt att åka och det går fort. Jag har inte förbättrat mig så här mycket på ett år sedan jag började åka skidor. Jag har slagit personbästa på alla banor som jag testat. Det ger lust. Dessutom finns det starka hälsoskäl. Ny forskning har kommit med mycket intressanta resultat när det gäller skidåkning och långsiktig hälsa. Jag tror även det går att tillämpa på löpning, men då måste man göra lite mer än att bara springa.

80 det nya 40
Jag gillar att snöa in på grejer och den här veckan har jag grävt ner mig lite extra i skidåkning. Jag hittade ganska snabbt en studie som jag tyckte jag kände igen. För två år sedan skrev jag ett inlägg om att 90 var det nya 40. Det inlägget byggde på en svensk studie från Mittuniversitetet. Studien jag hittade nu tycks vara en uppföljare till den och den har blivit uppmärksammad lite här och där.

I den nya studien har forskare i Sverige och USA samlat ihop två grupper av män i 80-årsåldern. De var alla friska, bodde hemma och kunde köra ett maxtest på cykel. Hälften av gruppen bestod av gamla skidåkare som åkt skidor 4-6 gånger i veckan under de senaste 50 (!) åren, medan den andra gruppen inte gjort något särskilt.

Forskarna utsatte männen för en rad olika tester och mätningar. Skillnaderna mellan de båda grupperna var minst sagt häpnadsväckande. Skidåkare hade ungefär dubbelt så hög kardiovaskulär kapacitet och muskelkapacitet jämfört med den otränade gruppen. Här är några skillnader:

                              Skidåkare       Icke-skidåkare

VO2 max                           38                       21
Antal steg per dag           8026                    4347
BMI                                  23                       26
Arbetsbelastning (watt)      182                      131

Såvitt man vet är uppmätt VO2max för gruppen skidåkare det högst uppmätta hos människor äldre än 80 och jämförbart med 40-åriga män som inte tränar.

I studien såg man att de äldre som inte tränade var farligt nära gränsen till att bli oförmögna att leva ett självständigt liv. De var ändå över 80 år och hade, förmodligen tack vare sina gener, en mycket god hälsa. Det är aldrig försent att börja och ett bra sätt för att hålla sig frisk och leva länge tycks alltså vara att åka skidor. Det stärker hjärta och muskler, vilket minskar risken för funktionsnedsättning och tidig död.

Skidåkning ger hela kroppen en rejäl genomkörare och är därmed en oerhört effektiv typ av träning och resultatet syns efter 50 år. Forskarna skriver att detta placerar skidåkarna "in the lowest all-cause mortality risk category for men of any age". 

Resultaten överensstämmer med tidigare studier av längdskidåkare som jag skrev om här. I en analys av 73 500 män och kvinnor som under en 10-årsperiod deltagit i Vasaloppet fann man att risken att dö var mindre än hälften så stor under uppföljningsperioden jämfört med personer som inte åkte Vasaloppet. Under dessa tio år dog tre åkare i samband med Vasaloppet, men samtidigt minskade antalet förväntade dödsfall med 440. Livet vann med 440-3. Det är utklassning.

Överkroppen är viktig
Den stora skillnaden mellan skidåkning och andra former av uthållighetsträning, som löpning och cykling, är att man använder överkroppen. När man dubbelstakar använder man nästan bara musklerna i överkroppen. En annan skillnad är att skidåkning är ett slags fartlek, åtminstone om man tränar i kuperad terräng. För att snabbt ta sig uppför en brant backe måste man saxa upp och då stiger pulsen brant. Det är en rusch, något som visat sig vara nyttigt. Att köra korta intervaller är oerhört effektivt och det gör skidåkare hela tiden.

Ed vs Martin
Ed Whitlock är en otrolig löpare. Som 80-åring satte han rekord för 80+ på 3:15:53 förra året. Nu är han 81 år och satte nyligen världsrekord för 81-åringar på 3:30:26. Som av en händelse är 81 år också medelåldern i gruppen skidåkare i studien. En av dessa skidåkare är 91-åriga Martin Lundström från Umeå, guldmedaljör i OS 1948 i Sankt Moritz. Han hade ett VO2Max på 36. Genom omräkning enligt någon av Jack Daniels formler ger det honom en ungefärlig maratontid på 4:10. Om man tar hänsyn till åldersskillnaden mellan Lundström och Whitlock så befinner sig Lundström på en annan planet, han är helt enkelt - med Amby Burfoots ord - " ... way, way, way off the charts, and much higher than where Whitlock is now".

Orienterarna då?
Skidåkning är förmodligen den mest allsidiga och nyttiga träningsformen. Man tränar styrka, kondition, balans och man är ute i naturen. Idrotter som simning och rodd är också allsidiga. Triathlon kanske också är tillräckligt allsidigt, men det finns inte många som har kört triathlon i 50 år och det kanske inte är många som fortsätter efter karriären. Men skidåkare fortsätter åka skidor. Jag känner inte till någon skidåkare som slutat åka skidor innan kroppen säger nej. Det är därför det är så många gubbar, och ganska många gummor också, ute i spåren. Det händer fortfarande att man ser gubbar med kläder som om de var från Martin Lundströms tid. Med tanke på att livslängden beräknas öka rejält i framtiden så kanske man ser mig om 100 år i skidspåren. Men jag ska försöka att följa modet.

Martin Lundström åker runt i skogarna kring Umeå

Jag skulle gissa att orienterare också lever länge och de har säkert en större hippocampus än resten av oss. Förmodligen krymper denna inbyggda gps i hjärnan eftersom vi använder externa gps:er. Men orienterare får inte fuska och måste använda hjärnan. Det blir svårare ju tröttare man är. Många skidåkare brukar dessutom tävla i orientering (någonting måste de ju göra på sommaren också). De är med i föreningar och ingår därmed i en gemenskap. Det är mycket viktigt, särskilt när man blir äldre. Jag undrar varför det inte görs fler studier på orienterare? Eller jag kanske är dålig på att leta?