Rörligt är bättre än bundet

Jag är nog en ganska strulig och kanske inte alltid en helt och hållet rationell människa, förutom då det gäller ekonomi. Då låter jag mig styras av rationella kalkyler. Det blir enklast. Det sparar tid och pengar. Egentligen är det samma sak. Tid är pengar. Vi får ju timlöner och månadslöner och kräver övertidsersättning för att jobba på fritiden. Ju mer vi tjänar, desto dyrare blir på sätt och vis tiden. Det är inte konstigt att vi inte riktigt hinner med. Tiden har blivit vår värdefullaste resurs. Det är förmodligen orsaken till att jag låter mina ekonomiska beslut styras av kalkyler som inte tar någon tid alls.

Människan är inte ekonomiskt rationell
Riskaversion betyder att man ogärna tar risker. Det var ett rationellt beteende på savannen. Den som antog att det var en sabeltandad tiger som prasslade i buskarna hade större chans att överleva än den som hoppades att det var en brunstig hona eller en saftig antilop. Men det är inte alltid ett rationellt beteende för en person som lever i en modern ekonomi. Vi ska bedöma risk rationellt, men det gör vi inte. Följande exempel visar det. Säg att du köpt aktier i bolaget A för 10 000 kr som stigit till 20 000 kr och samtidigt köpte du aktier i bolaget B för 20 000 som sjunkit till 10 000. Om du behöver 10 000 säljer du troligen aktierna i bolag A eftersom du vill ta hem vinsten. Du gillar inte att ta hem en förlust, trots att den stigande kursen i bolag A sannolikt speglar att företaget är en aning bättre skött än bolaget B. Den bästa strategin på lång sikt är att behålla de aktier som går bra och sälja de som går dåligt. Ändå gör nästan alla tvärtom. Men inte Warren Buffett, det är därför han har blivit så rik. Jag har kanske inte blivit rik, men jag gör som Warren Buffett.

"Att sälja aktier som har gått bra och ha kvar dem som inte går bra är som att riva upp blommorna och vattna ogräset". (Peter Lynch) 

Warren Buffett tänker långsiktigt: "Om affärerna går bra kommer aktierna någon gång att följa efter." och "Jag köper aktier i bolag som är så fantastiska att till och med en idiot skulle kunna leda det. Förr eller senare så blir det så."

Ett annat exempel på vår bristande rationalitet är att vi gör olika värderingar av samma belopp. Säg att jag ger dig 1000 kr och att du får välja mellan alternativ A, en garanterad vinst på 500 kr och alternativ B, en slantsingling som kan ge ytterligare 1000 kr eller ingenting alls. De flesta väljer alternativ A. Om jag istället gav dig 2000 kr och du får ett val mellan A, en garanterad förlust på 500 kr och en slantsingling som antingen ger 1000 kr i förlust eller ingenting alls, då väljer de flesta B. I första exemplet väljer folk A i andra exemplet B, trots att resultatet är detsamma. Det är ju ingen skillnad mellan att ha 1000 kr och en säker vinst på 500 och att ha 2000 och en säker förlust på 500. 1500 är alltid 1500. Pengar luktar inte.

Inte ens tal är rationella (nördigt skämt ...).

Nobelpristagarna Kahneman och Tversky gjorde en del experiment som visade något som de kallade ”sunk cost fallacy”.

Tänk dig att du går och ser en film och biobiljetten kostar 100 kr. När du öppnar din plånbok upptäcker du att du har tappat 100 kr. Skulle du ändå köpa en biobiljett? Det skulle du förmodligen göra. Tänk dig nu ett annat scenario. Du har köpt en biobiljett som kostar 100 kr i förväg, men innan du går in på bion upptäcker du att du tappat den. Skulle du då köpa en ny biljett? Kanske, men det skulle kännas svårare. I studien sade 54 procent att de inte skulle köpa en ny biobiljett (jämfört med 12 % i förra fallet). Situationen är exakt densamma. Du förlorar 100 kr och sedan måste du betala 100 kr för att se filmen, men det andra scenariot känns annorlunda. 

Efterhandskonstruktioner 
Tversky och Khaneman har även i andra exempel visat att den ekonomiska människan - Homo economicus - är en myt. Vi styrs av till synes irrationella känslor. Dessutom är ekonomin - tror jag - alldeles för komplex och oförutsägbar. Ekonomin är precis som biologisk evolution en komplex adaptiv process och det är först i efterhand som den låter sig analyseras och förutses. Ett bevis på det är alla aktieanalytiker på nyheterna. Efter dagens slut vet de exakt varför det gick si för bolaget A och så för bolaget B på börsen, men det visste de inte dagen innan eller ens när kursen rörde sig, för då skulle de vara så rika att de inte behövde sitta i TV och analysera aktiekurser i efterhand. Ekonomin blir bara rationell i efterhand, precis som vi gör våra egna beslut rationella i efterhand.

Ett jullikt mönster i kaos. En juliamängd. Källa wikipedia, user Nicke L

Hela livet är en efterhandskonstruktion. Det finns dock mönster i kaos och det år sådana mönster som gamla kloka gubbar som Warren-Buffett och Peter Lynch har hittat och tjänar pengar på. De har lärt sig marknaden efter tusentals timmar. De tänker långsiktigt, medan finansvalpar springer i flock. När det blir ebb och havet drar sig tillbaka ser man vilka som hoppat i och simmat nakna, sa Buffett med anledning av det kortsiktiga och närsynta flockbeteendet.

Binda eller inte binda räntan?
Jag har bundit räntan en gång. Marknadsräntorna bottnade på hösten 2005 och svensk ekonomi var ovanligt förutsebar just då. När Riksbanken höjde styrräntan första gången skyndade jag mig att binda 5-årsräntan till - har jag för mig - 3,49 % innan bankerna hann höja sina räntor. Det var en av två gånger under de senaste decennierna då det visat sig vara lönsamt att binda räntan på fem år. Det var väl en kombination av tur och lite insikt om hur ekonomin fungerar. Men trots det menar jag att man alltid bör välja rörligt av följande fem skäl:

1. Den bundna räntan är dyrare. Framtiden är osäker och långivaren vill ha kompensation för det. Femårsräntan avspeglar en gissning om hur hög den rörliga räntan kommer att vara i snitt under fem år plus en premie för framtida osäkerhet. Banken vill ha betalt för risken och därför betalar låntagaren mer pengar med bunden ränta än med rörlig. Det vill jag också ha om jag köper en obligation på fem år, jämfört med om jag har pengarna på ett lönekonto.
2. Vid enstaka tillfällen kan man - som jag 2005 - lyckas binda 5-årsräntan vid rätt tillfälle och tjäna några tusenlappar. Men man lyckas knappast 8 gånger till under 40 år, eller 20 gånger om man binder på 2 år. Den vinst man gör vid ett tillfälle, äts upp av alla andra gånger man betalar en riskpremie när man binder fast lånet.
3. Om man binder lånet tvingas man fatta nya beslut varje gång lånet ska sättas om. Det slipper den som väljer rörligt. Man behöver inte förhandla en rörlig ränta. Man kan ignorera tidningsrubriker om att man bör binda nu eller då. Det sparar på viljestyrkan och man blir mindre beslutstrött.
4. Det bästa argumentet för att binda räntan är att det gör framtiden förutsebar. Man vet vad man ska betala varje månad. Men det kan man lätt ordna själv med en privat räntebuffert. Säg att den rörliga räntan är
   3 % och den bundna 5 %, räkna då ut din räntekostnad för 5 % och gör en stående insättning av differensen på ett konto. Då bygger du upp en buffert som kan användas om den rörliga räntan stiger. Efter fem år är chansen ganska stor att du har ett litet sparkapital.
5. För att man ska tjäna på bundet måste man gissa bättre än marknaden. Men marknaden är summan av massor av beslut. Det finns miljoner tentakler därute som känner av framtiden och reagerar blixtsnabbt på varje tendens till en ny tendens. Dessutom måste man gissa mycket bättre än marknaden - bättre än proffsen - för att tjäna in riskpremien som banken vill ha för att låna ut pengar till fast ränta under flera år. 

Jag går och springer och pulsar
Trots dessa rationella skäl väljer ändå tre av fyra att binda räntan. I tidningen står det ibland att nu är det dags att binda räntan, oftast är det någon ekonom knuten till en bank som står för det uttalandet. I efterhand vet vi att det varit lönsamt vid två tillfällen på tjugo år. Nu är den bundna räntan extremt låg,
t o m lägre än 2005. Men jag låter den ligga kvar på rörlig. Det skulle i och för sig vara roligt att pricka in två av tre rätt, men det är knappast troligt. Förmodligen tjänar jag en slant på att låta räntan vara rörlig, men en sak vet jag säkert och det är att jag sparar jag tid och viljestyrka. Jag kan ägna mig åt viktigare saker, som att springa och åka skidor. Igår sprang jag 10 km, sedan pulsade jag i snö som Sixten Jernberg. Pulsen slog i taket.