Utveckling och avveckling

Äntligen är november (snart) slut. Det har verkligen varit grått, mörkt, blött, slött. November - det stora grå ... Jag tycker ändå att det gått ovanligt bra att existera i november, kanske för att jag ökat D-vitaminintaget till 1000 IE per dag. Eller det kanske beror på att jag ändrat arbetsvanor och livsrutiner. Jag har förändrats lite grann och det känns som en utveckling och alla mår bra av att utvecklas. Alternativet är att avvecklas. Det finns inget däremellan.

Livet är en kamp mellan uppbyggande och nedbrytande krafter. Antingen utvecklar eller avvecklar vi våra relationer till den ständigt föränderliga omvärlden. Det finns inget status quo före döden. Att leva är att förändras. På en och samma dag kan något både av- och utvecklas på ett oändligt invecklat sätt. Efter att du läst det här stycket har din hjärna förändrats för alltid. Hjärnan anpassar sig i realtid till det som vi gör och tänker och den blir allt bättre på att göra det vi gör och allt bättre på att tänka på det vi tänker. Det är således viktigt att tänka "rätt" och att göra "rätt". Varje gång jag tänker att november är grått och trist, desto gråare och tristare uppfattar jag november. Nu tänker jag att det snart är december och snö och vitt. Sen kommer våren. I maj blir solen tillräckligt stark för att jag ska bli självförsörjande på vitamin D. Framtiden ser ljus ut.

Ett urgammalt vitamin
Vitamin D är ett märkligt vitamin. Det är egentligen mer likt ett hormon. Det tillverkas med hjälp av solljus av enkla prekursorer och påverkar en rad funktioner och gener. Det finns receptorer i hela kroppen, från njure till hjärna. Brist på vitamin D har kopplats till allt från cancer till depression. Hur kommer det sig? Hur kan vi vara så beroende av vitamin D?

Vitamin D fanns långt innan det fanns liv på land. Sedan minst en halv miljard år har det funnits fytoplankton i havet som genom fotosyntes skapat vitamin D. I havet fanns gott om kalcium. Fiskarna kunde absorbera kalcium direkt från saltvattnet och de kunde äta D-vitaminberikade fytoplankton för att ta upp kalcium i sina primitiva skelett. När några fiskar kravlade upp på land för 375 miljoner år sedan tvingades de lösa ett svårt problem. Dels behövde de kalcium, dels vitamin D. På land fanns nästan inget tillgängligt kalcium och inga fytoplankton. Kalcium fanns bundet i marken eller inlåst i rötter och löv. Lösningen blev att landdjuren blev vegetarianer och snart började andra landdjur äta vegetarianerna. På något sätt utvecklades förmågan att bygga vitamin D med hjälp av solljus som träffade huden. Kalcium behövs både för nervsystem och för skelett och D-vitamin ansvarar för den biokemiska transportprocessen.

Ett litet steg för Tiktaalik, men ett stort steg för oss som kom efteråt. Bild av Tiktaalik från Wikipedia.

För 65 miljoner år sedan träffades jorden av en meteorit och de stora dinosaurerna dog ut. En spekulativ hypotes är att solen skymdes under flera år och att dinosaurerna därför inte längre kunde tillverka vitamin D. Därmed kunde de inte tillgodogöra sig kalcium och bygga starka skelett och hållbara äggskal. Dinosaurerna dog ut och små nattaktiva däggdjur tog över världen. Dessa nattaktiva däggdjur var förmodligen oberoende av vitamin D, ungefär som dagens nakenråttor som lever under marken och som tycks klara sig utan sol och utan vitamin D.

Nakenråttor behöver varken sol, vitamin D eller spegel. Bild från Wikipedia. Foto: Roman Klementschitz

När däggdjuren kom ut ur hålorna kunde de fylla ut naturens nischer och de växte sig större och utvecklade förmågan att bilda vitamin D i pälsen. Snart fanns det en del däggdjur som var nästan lika stora som dinosaurer. Några klättrade upp i träden, utvecklades till primater och fick tillbaka en del av färgseendet i sin jakt på färggranna frukter och partners. När träden försvann blev de tvungna att börja springa på den öppna savannen och för att skydda sig mot solen blev huden svart. En del flyttade mot norr och deras hud ljusnade i det solfattiga Europa. Det blev viktigt att utnyttja det solljus som fanns. Förmodligen åt dessa människor mycket fisk som innehöll vitamin D. De folkslag som kallas skandinaver och kelter blev ljusa och solkänsliga så att de kunde fånga det ljus som fanns.

Necrolestes patagonensis överlevde meteoriten som dödade alla dinosaurer. Foto: Carnegie Museum of Natural History

Hos fiskätande inuiter förekommer i stort sett inga fall av den autoimmuna sjukdomen MS trots att de lever långt norrut där det är solfattigt. Hos andra folk i norr är förekomsten av MS hög eftersom man får i sig för lite vitamin D via kosten. I Norge är till exempel förekomsten av MS mycket lägre nära kusten där man äter mer fisk än i inlandet. 

Färgranna primater tog över träden. Bild på ett gäng babianer som cyklat Vätternrundan.

Solen är en drog
D-vitaminpiller är sol i tablettform. Men inte riktigt. När huden träffas av UVB-solljus under sommaren bildas - förutom vitamin D - minst 5-10 andra ämnen. Man vet inte riktigt vad de gör än, men förmodligen gör de gott. Dessutom bildas endorfiner i hudcellerna när de träffas av solljus och i hjärnan frigörs serotonin och dopamin. Alla dessa substanser i balans får oss att må bra. Det är nog därför vi gillar att bada i solljus. Evolutionen har sett till att vi dras ut av solstrålarna. När den första vårsolen visar sig sticker vi ut huvudena genom bilrutorna som skölpaddor ur skalet och vänder våra vita nyllen mot solen. Det är en uråldrig mekanism som funnits sedan det första livet kravlade upp på stranden. Nu vecklar vi ut oss på stranden under sommarsolen och i varje cell skvalpar samma sorts vatten som i havet.

Redo för handling 
Det känns som att jag har bottnat nu. Från novemberdjupet simmar jag mot ytan. Snön faller och allt blir vitare. Det blir lite lättare att andas. Snö är både skidunderlag och ljusterapi. Jag tog fram skidorna igår och satte upp vallastället. Jag ska fixa till dem i helgen. Jag tror jag är starkare än ifjol. Jag tror jag har utvecklats på den punkten.