Stå upp och bränn kalorier

För snart två år sedan skrev jag ett inlägg som handlade om att stå upp för sin hälsa. Sedan dess har jag med viss regelbundenhet tagit upp olika aspekter av sittandesjukan. Att sitta långa stunder varje dag förkortar livet med flera år, oavsett om man i övrigt lever ett hälsosamt liv. Egentligen är det inte själva uppståndelsen som är viktig, utan att man inte sitter ner. Som så ofta är det det man inte gör, som är viktigt.

Varianter på sittare
När jag tittar ner från min upphöjda stående position på kontoret ser jag olika varianter av sittare runt om mig. Ett tydligt fenomen är att nästan alla sittare använder halsen för att kompensera för sin orörlighet. De introverta får gamnacke när de sträcker sig mot datorskärmarna och de extroverta utvecklar sköldpaddshalsar när de sträcker upp sig för att prata med personen på andra sidan bordet eller för att se vad som händer.

What's up?

En del varken sitter eller står utan ligger ner i stolen. De har liksom tippat omkull 60 grader och huvudet ligger parallellt med bordsskivan. Det är en imponerande pose. De kanske aktiverar kroppens likstelhet för att ligga så. Armarna är stelt fixerade och får stöd av det nedsänkta bordet och längst ut på armarna slår självspelande fingrar frenetiskt på tangentbordet. Huvudet hänger ofta lite på sned. Ibland har det hänt att jag trott att jag var ensam i kontorslandskapet tills plötslig en sån där dammig mumie rest sig upp.

Hur man blir ståuppare
Jag började försöka stå upp i samband med att jag skrev min första artikel om värdet av att stå upp. De första veckorna som stående kände jag mig trött. Det var svårt att tänka och läsa stående. Men inte nu längre. Jag ser ner på folket runt mig som sitter och de ser upp till mig, haha. Nä, nu var jag elak. Men faktum är att jag fått en del proselyter på sistone. Om ett år kanske det är fler som står än som sitter. Men hur gör man? Det är trots allt en vana om grundläggs redan i skolan och - tyvärr - ibland ännu tidigare. Hur tar man sig upp från sittare till ståuppare?

Först gäller det att bestämma sig. För det andra gäller det att resa sig upp. Tanke måste följas av handling, inte så att tanke följs av en tanke att göra det. Då händer ingenting. Så är det ju för det mesta. Man tänker att man borde göra det och fortsätter på att tänka på hur man tänker på hur man gör det. Till slut har man gjort det så många gånger i tanken att man blivit uttråkad. Att bestämma sig och sedan göra det är nyckeln till all förändring. Man aktiverar viljestyrkan och gör det. Sen gäller det bara att inte falla tillbaka ner på stolen igen.

Jag var periodare under drygt ett år, innan jag bestämde mig efter semestern i år och då flyttade jag helt enkelt undan stolen. Stolen är en trigger till ett stillasittande beteende. Jag gömde stolen bakom en kollega. En annan variant är att fylla stolen med pärmar, papper, tegelstenar eller vägkoner. Det ska krävas ett arbete för att bli sittande igen. Den enda gången jag sitter under en arbetsdag är när jag fikar, äter eller sitter på möten. Vi har en del stående möten i kalendern, men vi blir sittande i alla fall. Det är faktiskt helt ok att sitta under en timme. Risken är dock att man sitter mycket längre då man sjunkit ner i sin ergonomiska kontorsstol. Den är så förförisk och skön, inte som de hårda stolar och bänkar som fanns fram till förra seklet. Att sitta på en kyrkbänk klarar man inte mer än en timme. Det är nästan lika hårt som att sitta på en roddmaskin.

Två nobelpristagare i litteratur som stod upp och skrev. Till vänster Ernest Hemingway och till höger Winston Churchill. Det var ganska vanligt att man stod upp och jobbade förr. Även på kontor fanns ståbord.

Man förbrukar fler kalorier när man står upp, men den stora vinsten är att man är rörligare och inte sitter. Det blir lättare att ta några steg om man redan står upp. Det är sittandet i timme efter timme, som skadar hälsan. Kroppen slammar bokstavligen igen. Det kan inte ens dagliga löprundor råda bot på.

Man förbränner extra kalorier
I en ny studie från september i år gjorde man en beräkning av hur många extra kalorier som förbrukades stående jämfört med sittande. En grupp studenter fick i uppgift att lösa ett matematiskt problem sittande och den andra gruppen löste det stående. Under tiden mätte forskarna studenternas gasutbyte med världen under 45 minuter och de kom fram till att de stående studenterna förbrukade 0,34 fler kalorier per minut än de som satt ner. Under en timme blir det 20,4 extra kalorier eller drygt 160 kalorier om man sitter hela arbetsdagen. På en vecka blir det 800 kcal och under en månad över 3000 kcal, mer än ett dagsbehov. Det blir några kilo fett vi andas ut på ett år. 

Skillnad i insulinnivåer. Den som sitter en hel dag har 20 % mer insulin i blodet. Källa.

När man sitter minskar aktiviteten i musklerna och kroppen går in i viloläge. Efter en timmes sittande tycks detta viloläge försämra hälsan på en rad punkter, bl a blodtryck och insulinkänslighet. Cellerna slutar också producera enzymet lipoproteinlipas som frigörs när muskler används, som när man går och står. Detta protein är viktigt för att ta upp fett och socker och är kopplat till minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

Inget nytt
Stolen är en ganska ny uppfinning. Innan det fanns sköna stolar satt man på hårda bänkar och innan det satt man förmodligen på huk, som man fortfarande gör i Kina. I en bok från 1800-talet om skolhygien stod det:

“It has in late years been repeatedly suggested that even with the proper kind of desk much sitting is liable to injure the abdominal organs and the circulation. Desks have accordingly been proposed which can be arranged for standing as well as sitting.”

Författaren föreslog en sån här kombinerad stol för skoleleverna. 

Men det blev så här och så är det fortfarande. Från det att man är 6 år till dess man fyller 65 år. Sen ligger många på sofflocket.

Om några år kanske vi har gåbord med gåband istället. Jag tror faktiskt det. Det håller helt enkelt inte att sitta hela dagarna. Vi är inte gjorde för det. Namnet på människans föregångare - Homo Erectus - betyder som man kanske förstår att stå upprätt. Jag tänker dessutom bättre om jag går i promenadtempo. Numer går ju dessutom 90 % av befolkningen runt och surfar och messar med sina smartphones, så övergången från stol till ståbord och sedan gåbord, torde inte vara så dramatisk. Då kanske jag dessutom kan ha mina fivefingers på jobbet :)