250 000 sidor senare

Det har nu gått snart två år sedan jag började blogga och drömma om ett ultralopp. Syftet med att blogga var framför allt att hålla drömmen vid liv. Det är lätt att tappa fokus på ett mål som ligger långt bort. En kvarts miljon sidvisningar har det blivit sedan dess. Bloggen passerade 250 000 igår. Tanken var att avsluta bloggen efter att jag fullbordat ultraloppet, men jag tror jag kommer att fortsätta så länge det är roligt och jag har något att skriva om och det finns läsare som vill läsa.

På bättre tankar
Förra året anmälde jag mig till Stockholm Marathon strax efter målgång. Det var så kul att springa genom folkhavet och jag ville göra det igen och igen. Men nu har jag kommit på bättre tankar. Jag vill inte riskera mitt ultralopp som går några veckor senare, risken är för stor att jag drar på mig någon skada eller infektion och tappar viktiga veckor inför huvudmålet. Risken för infektioner är flera gånger större just efter en stor tävling där immunförsvaret har fullt upp med att återställa kroppen i fullgott skick samtidigt som man omges av hundratals människor och miljarder virus.

Jag lade ut min startplats på startplatser.se. Jag fick ett SMS nästan på en gång. En syster ville köpa startplatsen till sin bror. Tyvärr var han tvungen att springa i mitt namn. Efter en stund kom det fram att köparens bror bara tränat i en vecka. Vad spännande, svarade jag. Det tyckte hon också, men han hade lovat att klara av det. Ett löfte till en syster som ordnar en startplats bör man hålla. Klarar han det, så gör han det bra. Brodern heter Petter och har startnummer 4567. Jag vill ju inte ha ett brutet lopp i min historik så heja, heja Petter! Jag kommer att följa dig den 2 juni:)

Allvarligt sjuk
Förra veckan drabbades jag av den smittsamma och obotliga sjukdomen akut viral nasopharyngit. Det finns ingen behandling som hjälper. Sjukdomen orsakas av rhinovirus som finns i så många varianter att immunförsvaret aldrig klarar av dem alla. Men just den här sorten kommer jag att klara nästa gång, eftersom immunförsvaret byggt upp antikroppar mot eländet. Ett mer vardagligt namn på åkomman är förkylning, men jag tyckte att det vetenskapliga namnet bättre beskrev mitt lidande. För en löpare är en förkylning nästan en katastrof, särskilt strax innan tävling.

Nu har jag varit förkyld i snart en vecka. Jag minns knappt när jag var sjuk senast, men att vara sjuk är en del av livet. Nu känns halsen bra, men ett eko av förkylningen bitar sig fast som en envis hosta. Det finns inget att hosta upp, ändå hostar jag.

I vems intresse hostar jag?
Hosta är en komplex mekanism som inbegriper igenkänning av främmande material och bearbetning av denna information i hjärnan, vilket aktiverar hostreflexen. När jag hostar koordineras olika delar av kroppen som diafragman och bröstmuskler. De främmande materialet sveps genom luftstrupen med hjälp av små hår som tar slemmet med sig upp till svalget så att jag kan hosta ut eller svälja ner det till en säker död i magsäcken där syrorna sliter bakterier och virus i stycken. Så egentligen ska jag väl vara glad över hostan. Det är ett tecken på att försvaret fungerar. Men varför hostar jag så mycket? Särskilt nu när infektionen är på väg att ebba ut? Mitt uppdaterade immunförsvar jagar virus och förgör dem en efter en. Borde det inte vara viktigare att hosta upp virus i ett tidigare skede? Det kanske är så att förkylningsvirus har tagit över hostreflexen. Det är bråttom att ta sig vidare för viruset och de satsar allt på att bli uthostade i världen innan immunförsvaret gjort slut på dem i denna värd. Det ligger inte i min organisms intresse att hosta längre, det är någon annans intresse. Virusets.

Virus kidnappade hostan
Virus är den i särklass vanligaste ”livsformen” på jordklotet. De skulle kunna sträcka sig nästan tusen varv runt galaxen om de kunde hålla varandra i tentaklerna. De kan däremot inte föröka sig som bakterier, de måste programmera om sina värdar för att sprida sig. Virus kidnappar våra celler och gör dem till virusfabriker. Genom att hosta, hjälper vi att sprida virus till nya värdar. En enda hostning kan sprida miljontals virus med ljudets hastighet. Det kanske är så att virus även kidnappat delar av vårt försvarssystem, såsom hostan? 

En ledande expert på hosta, professor A H Morice, påpekar att det är logiskt att respiratoriska virus utvecklat förmågan att orsaka hosta. När ett virus invaderat luftvägarna är det huvudsakliga problemet för fortsatt överlevnad hur viruset ska sprida sig till nästa värd. Vissa virus gör detta genom att utlösa inflammation och producerar mängder av slem som genom kontakt överförs från person till person. Men det effektivaste sättet är att överföra sig i droppform. Med andra ord är hosta en enkel biokemisk process som gör att virus kan ta över och styra en grundläggande mänsklig reflex för att sprida sig från en enda värd till många andra. 


Det är alltså därför man bör hålla sig hemma när man hostar och nyser. Det är ju bara virusets sätt att gå vidare i livet. Ja men gå vidare då. Jag bryr mig inte. Jag vill bara springa igen.


PS
En annan stark Petter. Jag undrar hur Northug låter för en amerikan. Nor och thug, typ nordisk bandit. Eller blir det North och hug. Nordisk och en kram?