Andra sidor

torsdag 8 december 2011

Squash’n roll

Igår blev det ett lite annorlunda träningspass. En kollega till mig spelar squash och det är ju något man måste utnyttja. Det är alltid kul att pröva nya saker. Det är klart jag hänger med, sa jag. Jag är en så positiv kille.

Knät, som jag slog mot en sten i söndags, kändes ganska bra. Jag har inte tagit något antiinflammatorisk eller smärtlindrande. En bra karl läker sig själv. Lite ont har jag, men den smärtan ger bättre återkoppling om benbitarnas verkliga tillstånd än ett bedövat knä. Om det gör alltför ont får jag väl titta på, tänkte jag.

Snillet spekulerar
Ordet squash låter lite märkligt. Det kanske är ljudet av ett huvud som träffas av en racket. Jag kan tänka mig att det låter som något i stil med "squash" när skallen spricker och hjärnsubstansen skvätter ut på väggarna. Ordet squash betyder att krossa, från vulgärlatinets exquassare, så jag kanske inte är helt fel ute. Kanhända kunde en gladiator på Colosseum utbrista: "
Jag squashade fyra nubier, två galler och en uppstudsig grek." 


Morituri te salutant - De som skola dö hälsar dig.
En squashhall ser faktiskt ut lite som en gladiatorarena. Två kämpar möts man mot man beväpnade med ett racket och en liten boll. Runt om sitter en blodtörstig publik, skyddad från blodbadet bakom säkra glasväggar.

Jag hade slagit vad om en lunch mot min motståndare. Han spelar squash i elitserien, jag har bara spelat squash på min iPhone. Det låter mer som en avrättning, än en kamp. Som att kastas till lejonen. Morituri te salutant!

Det krökta rummets fysik
Den närmsta vägen mellan två punkter är en rak linje, enligt den euklidiska geometrin. Men rummet man spelar i är snarare ett krökt rum och det är inte säkert att den raka linjen är närmast. Det tycks som att man springer i en rak linje, men den är en aning böjd runt den främmande kroppen som alltid tycks vara i vägen. 



Det krökta rummets fysik
Till skillnad från andra racketsporter, där bollen bara ska skjutas åt ett håll - oftast över något sorts nät - så kan den här bollen röra sig i flera dimensioner. Den får studsa på rummets fyra väggar och man vet aldrig riktigt var den ska dyka upp. Jag skjuter bollen framåt, men ibland kommer den mot mig bakifrån, som om den tunnlat genom någon okänd dimension. Dessutom måste jag hålla koll på motståndarens svärd så att inte huvudet slås loss och skjuts iväg mot väggen: Tjooiiing - squash!

En hälsosam sport för ungdomar
Enligt en undersökning från 2003 är squash en av de mest hälsosamma sporterna med låg skaderisk och man använder en stor del av kroppens muskler. Äldre män med hjärtbesvär ska dock passa sig, eftersom det är ganska ansträngande, enligt en annan studie. Hälsosamt och livsfarligt - squash är som livet självt fullt av motsägelser. Jag vet inte vad en äldre man är, men jag var nog äldst i sällskapet. Men jag har inga kända hjärtbesvär, däremot är jag full av motsägelser.

Lunchkampen
Innan matchen hade jag läst lite teori. Jag är bra på teorier. Det är nog min enda styrka. Jag kan läsa in nästan vad som helst och låta som en expert. I teorin skulle jag nog slå honom. I min fantasi hade jag redan vunnit på alla upptänkliga sätt så att jag nästan tyckte lite synd om min motståndare när det var dags.

Banan är uppbyggd som ett T. Det gäller att hålla sig mitt i T:et, ungefär som i schack. Det hade jag förstått. Man ska vara Mr T. Det var den enda teori som jag kom i håg när det var dags att spela. Sen glömde jag bort den också.





Först värmde jag upp genom att spela mot några förspelare. Det var en bunt tjejer och en f d ishockeyspelare. Det kändes lite ovant och jag spelade nog mer tennis än squash, men det kändes bättre och bättre. Fast när det var dags för matchen var jag väldigt trött och fotarbetet var obefintligt.

Min avsikt att hålla mig i mitten sprack, för min motståndare - som också var matchens domare - dominerade från start. Jag fick springa från det ena hörnet till det andra och sedan tillbaka igen, så att jag hela tiden nätt och jämnt kunde returnera bollen. Det kändes som om jag spelade mot tre motspelare och alltid var någon på plats när jag försökte placera bollen utom räckhåll. Motståndaren kom från ingenstans och virvlade för en kort stund runt hela planen för att sedan återsamlas som en kropp mitt i T:et i väntan på mitt nästa slag - och det var oftast ett slag i luften. Bollen undvek mig och spelade död de gånger när jag nästan hann fram. Den tappade liksom orken och studsen och dog mitt framför ögonen på mig. 



Oftast dog bollen längst ner i hörnet där den var oåtkomlig för ett racket. Jag flämtade och tittade hjälplöst på den döende bollen, medan min motståndare flinade. Boll efter boll efter boll dog därnere ... Jag kunde inget annat göra än att ta upp liket och försöka igen. Jag var helt försquashad. När det stod 8-0 började jag chansa lite mer och till slut fick jag in ett dödande slag och jag sträckte armarna i luften som om jag vunnit Wimbledon. Jag vann! Alltså inte matchen, men jag vann en lunch mot en rätt så stöddig elitspelare.

Med ett friskt knä hade jag slagit vem som helst. Det är ett påstående som inte går att motbevisa. Inte logiskt i alla fall ;).

Jag rullade runt på golvet några gånger. Men det var inga huvuden som rullade. Jag förlorade med 11-1, men jag vann en lunch. Nu återstår bara att leta upp en dyr lunchrestaurang. Segerns sötma ska smaka ypperligt.


2 kommentarer:

  1. Haha, bra match! Jai-Alai (pelote tror jag på baskiska) nästa? En (nästan-)racketsport där bollen också spelas mot väggen. Och lite mer macho än squash. Om du minns vinjetten i Miami Vice...
    lh

    SvaraRadera
  2. Kanske det. Om någon frågar följer jag ju med:) Nu vill min motståndare ha revansch. Haha, han vann med 11-1 och vill köra kvitt eller dubbelt. Nu måste jag träna lite utfall till nästa gång och kanske studera mästarna också.

    SvaraRadera