Oraklet i Delfi

När vi var i Grekland förra veckan blev jag hela tiden påmind om antiken. Överallt sticker det upp vita skelett av marmor från en annan tid. Under antiken var de målade i olika färger, men nu har de flagnat. Nästan allt i vår civilisation kan spåras tillbaka till antiken. Romarna erövrade Grekland men blev med tiden själva greker och det grekiska kom därmed att prägla hela Europa och nådde också till slut våra avkrokar längst ut i den euroasiatiska skärgården.

Under antiken fanns det ett orakel i Delfi som spådde framtiden och vid ingången till hennes tempel stod det: Känn dig själv! Det var det viktigaste enligt grekerna. Man ska känna sig själv. När man känner sig själv kan man gå vidare och utveckla sin potential. Den som inte känner sig själv eller älskar sig själv, kan inte heller lära känna världen eller älska någon. Det är en djup sanning. Samtidigt är det så att ingen egentligen kan känna sig själv till fullo. Livet är en upptäcktsresa i sig själv. Man blir klokare med åren och till viss del beror det på att oväntade händelser tvingar fram omvärderingar och varje sådan händelse ökar kunskapen om oss själva. 

Det drogade oraklet i Delfi

Känner jag mig själv? De gånger jag är mig själv som närmast är när jag springer. Det kanske är för att jag - och alla människor - innerst inne är löpare. Jag tror det ligger något i det. Åtminstone till viss del. Vi är mer än bara uthålliga löpare, men det är vad vi är i första hand för det är biologin som kommer först. Cellerna kom före teatern. Kulturen är en tunn fernissa som vi bär utanpå, lika flyktig som färgen på antikens marmor. 

Löpningen är vår nisch i naturen och det var den vi utvecklades i till det vi är idag. Vi har högre förmågor. Men löpningen kommer före. Det spelade ingen roll hur bra man var på att tänka om man inte kom fram i tid - till bytet eller från lejonet. Sokrates kunde gå runt och tänka i Athen därför att hans förfäder sprungit i miljoner år och utvecklat både tänkandet och löpningen. Han och vi är ättlingar till löpare som vunnit lopp efter lopp efter lopp med livet som insats.

Träning är ett lärande som ger uthållighet och tävling kräver mod att utmana sig själv. Lärande, mod och uthållighet var grekiska dygder. När jag för många år sedan läste Zen och konsten att sköta en motorcykel så var det dessa dygder som var de viktigaste, enligt författaren; det som grekerna kallade Arete. Arete brukar översättas med dygd, men betyder egentligen att man ska vara så bra som man kan eller att man ska nå sin sanna potential och det gällde alla, greker, trojaner och barbarer, kvinnor och män. Man kan också säga att det handlar om att vara sann mot sig själv. Det blir nog alla bättre på varje år. Att känna sig själv är att vara sann mot sig själv. Känn dig själv! Men känn inte efter för mycket.

Idag sprang jag en lugn återhämtningsrunda efter gårdagens intervallpass. Jag gjorde några armhävningar också. Lite planlös styrketräning - det blir så på sommaren när man inte har tillgång till ett riktigt gym. Känner mig lite trött och hängig idag. Men i morgon känns det nog bättre, om jag nu känner mig själv ;).