En förvirrad dag

Lördagen var en förvirrad dag. Fast det kanske inte var dagen som var förvirrad utan det var jag och det berodde nog på natten. Jag somnade sent och vaknade alldeles för tidigt och därmed var det en dag som präglades av sömnbrist och brist på sömn påverkar omdöme, tajming och koncentration. Med mera ...

Jag har sovit lite dåligt på sistone och för mig brukar det vara ett symptom på en obalans i livet. Just nu går det lite tungt på jobbet och med träningen och allt annat och jag befinner mig i en liten svacka. Om livets olika ingredienser kunde gestaltas i ett antal kurvor så tycks nästan alla befinna sig i botten just nu. Det är tur att det snart är semester. Jag är nog lite utbränd och utmattad.

Igår var det också andra gången jag sprang Indalsledenloppet. Ifjol var jag skadad men sprang ändå och det ångrar jag inte. Loppet väckte löparlusten i mig. Det fick i sin tur till följd att jag började blogga och drömma om mål som halvmaraton, maraton och ultralopp. Nu återstår bara det sista målet och jag tror fortfarande att det ska vara möjligt nästa år.

Vackert men mulet. Utsikt mot Indalsälven vid Sillre.

Lördagens lopp
Vi var ett gäng på åtta stycken som sprang årets stafett och det var många starka prestationer. Några hade börjat springa först i år. Jag vet inte vilken plats vi kom på än, men på slutet hade vi några kanoner som plockade rätt många placeringar. 

In för växling

Men jag var som sagt ur slag, både fysiskt och psykiskt. Jag var ofokuserad och disträ och missade min växling med några sekunder. Själva löpningen gick lite lättare än senaste träningspassen då jag haft svårt att springa fort, men de många sega backarna på andra sträckan sög musten ur mig. När jag närmade mig växlingen sprang jag dessutom fel. Jag sprang längs en väg och såg inte att den vek av ner mot en gräsplan där man växlade. Som tur var skrek och tjoade mina lagkamrater så att jag kom rätt. Efter loppet drack jag en flaska alkoholfri Erdinger Weissbier (inköpt på Coop) som enligt en ny studie är en utmärkt återhämtningsdryck. God är den också. Sen försökte jag bara säga och göra så lite som möjligt resten av dagen för att inte ytterligare ställa till det och jag lyckades ganska bra med det.

Regnet öser ner. Återhämtar mig med alkoholfri Erdinger Weissbier och det tycker övriga är kul




På 23:e plats

Efter loppet hade vi ett litet knytkalas i en sportstuga som vi hyrt. Vi grillade och åt av varandras bidrag. Vi hade även en frågesport och mitt lag förlorade. Jag var verkligen inte i bra psykisk balans. Jag tror inte jag förlorat en frågesport sen trean, typ. Vi hade även en lek där man skulle knyta ihop en hund av avlånga ballonger, men jag fick bara ihop två pungkulor på hunden innan den exploderade :).

Vinnande blåsjobb. Ganska lik en hund faktiskt.

Larmet går
När klockan närmade sig tolv började det bli dags att åka hem och då tyckte några att jag borde stanna kvar och sova en stund eftersom jag hade sex mils bilfärd hem och jag såg tydligen mycket trött ut. Efter lite tvekan så gjorde jag det. Det var väl det enda kloka och vettiga beslut jag fattade igår.


Stugan var riggad med säkerhetslarm och man var tvungen att låsa dörrarna i en speciell ordning och jag lyssnade och hörde orden men jag förstod inte riktigt vad som sas när jag fick låsproceduren förklarad för mig. Människo- och däggdjurshjärnan hade redan gått och lagt sig och bara lämnat kräldjurshjärnan kvar. Min ödlehjärna nickade på huvudet med en tom blick. När jag bröt mig ut tidigt på morgonen satte tjuvlarmet igång och överröstade den tysta morgonens fågelkvitter. Det ljudet sammanfattade dagen bra. Synd att den varningsklockan inte ringde i min skalle 24 timmar tidigare.