Tremil, metabolism och mitokondrier

Idag - en vecka efter icaloppet och två veckor före Stockholm Marathon - var det dags att testa ett riktigt distanspass. Tre mil i hyggligt tempo var målet för dagen. Jag har inte sprungit tre mil sedan i höstas och då blev jag väldigt trött och det gjorde ont i benen. I år har jag redan hunnit springa flera pass över 20 km och ett halvmaraton, så jag hade ganska höga förväntningar. Målet med passet var att ligga på 5:30/km och sedan avsluta med lite högre tempo de sista 3-4 kilometrarna. Om jag klarade det så borde jag ha en chans på 3,45 i Stockholm Marathon, resonerade jag. Det är ju bara 12 km till och då springer jag lite hårdare. Tre mil med en stark avslutning så att jag stärker självförtroendet.

Det blev två rundor runt sjön vid stugan, vilket blev ganska exakt 30 km. Det har regnat i flera dagar men just när jag sprang var det uppehåll. Det var nätt och jämt, det var som om molnen var fyllda till bredden och bara väntade på att hälla ut sitt innehåll över mig.


Tiden blev 2,40 på den relativt flacka banan. Jag sprang i lagom tempo och ökade farten något på slutet. (Dessutom gav det nästan 30 000 steg till stegräknartävlingen. Nu rycker jag:) ) Om det inte blir för varmt så känns det ganska säkert att jag kommer under 4 timmar och jag har chans att klara 3,45 också. 


Vila sig i form
Den kommande veckan kommer jag att minska träningen med 30-40% och sista veckan blir ännu lugnare. Det blir inga långa pass och jag kommer att springa i lite lugnare tempo så att kroppen byggs upp. Det är svårt rent psykiskt. Man är inte van att träna mindre och att bryta vanor är inte alltid lätt. Man har byggt upp en så stark mental bild att ju mer man tränar desto bättre. Att plötsligt skära ner på träningen ger nästan abstinenssymptom. Men att vila de sista veckorna är bättre än att träna. Kroppen får tid att reparera småskador och under vilan lagrar kroppen upp glykogen, enzymer, antioxidanter och hormoner. Dessa lager utarmas när man tränar hårt och en utarmad kropp är mer mottaglig för infektioner. Nu när jag vilar minskar istället risken för sjukdom. Man vilar sig stark helt enkelt.

Full fart mot personbästa

Jag såg att min målgång i icaloppet var filmad av racetimer. Här spurtar jag förbi en löpare i mål. Men det ser slitsamt ut och snart ska jag springa dubbelt så långt.

Livslängd kopplad till metabolism
Att äta tomma kalorier är onödigt och det kan vara värt att ödsla lite viljestyrka på att frigöra sig från beroendet av dessa. Tidigare har man sett att metabolism och åldrande är nära sammankopplat när det gäller möss, men i en ny amerikansk studie fann man att detta också gäller människor. Det gäller dock inte ökad energiförbrukning p g a träning, utan själva grundförbränningen som vi har i viloläge. Att äta bra kalorier är således viktigt. Att reducera dem till ett minimum som förespråkare av kalorirestriktion hävdar är inte lätt, men man kan åtminstone ta bort de helt och hållet onödiga kalorierna som inte bara gör oss feta, de gör förmodligen så att våra organ åldras fortare också.

Tomma kalorier skyndar på åldrandet.

Spännande forskning om mitokondrier
Mitokondrierna är cellens - och därmed hela kroppens - kraftverk. Forskare vid Göteborgs universitet har nu identifierat en sorts proteiner i mitokondrierna som kan fördröja uppkomsten av åldersrelaterade sjukdomar och öka livslängden när de avlägsnas. Proteinerna kallas MTC-proteiner. Om någon av dessa MTC-proteiner saknas, så anpassas de övriga MTC-proteinerna vilket stabiliserar arvsmassan och förbättrar cellens förmåga att avlägsna skadade och skadliga proteiner. Det tycks också som om denna MTC-beroende kontroll av åldrandet använder samma signalvägar som aktiveras vid kalorirestriktion - något som förlänger livet hos åtminstone jäst, möss och apor och förmodligen också människor.

"Genom att påverka MTC-proteinernas aktivitet skulle man möjligen kunna skapa positiva effekter på cellens förmåga att senarelägga uppkomsten av åldersrelaterade sjukdomar. Det kan handla både om sjukdomar som är relaterade till arvsmassans instabilitet, som cancer, eller skadliga proteiner, som Alzheimers och Parkinson. I dagsläget är det dock bara spekulationer och den exakta mekanismen bakom MTC-proteinernas roll i åldrandeprocessen är ett fascinerande fråga som återstår att lösa.", säger Thomas Nyström, vid institutionen för cell-och molekylärbiologi .