Min första Indoor walking

Igår var jag på min första gruppträning, eller vad man nu kallar det. Jag har aldrig kroppspumpat, spunnit eller stått upp i grupp förut. Men nu blev vi bjudna på ett gratispass och jag blev väl också lite tvingad att vara med. Indoor walking låter lite som silly walk i korridorer, men man går på en maskin, en gå-maskin, eller en crosstrainer. Fördelen är att det är skonsamt för ben och leder. I och för sig är jag inte så förtjust i skonsam träning, jag vill plåga mig när jag sitter inne. Njuter gör jag när jag tränar ute. Men det är också lite vad man gör det till. Jag körde så hårt det gick och vred motståndet i botten. Fast i början var det en promenad, innan jag fick in rätta knycken. På slutet körde vi några korta intervaller i takt med musiken. Tröjan dröp av svett efteråt. 

Det var kul att köra i grupp och till musik. Det var en ny upplevelse och nya upplevelser är ju bra för hjärnan. Det är en bra träningsform om man inte vill belasta benen för mycket. När man släppte handtagen gav det dessutom lite balansträning. Vi blundade också medan vi försökte trampa, det är verkligen svårt och man måste spänna magmusklerna. Att blunda och hålla balansen är egentligen omöjligt eftersom vi till viss del håller balansen med hjälp av synen. Jag klarar nog att hålla balansen högst en minut om jag står på ett ben och blundar.

Jag gillar inte namnet på träningsformen: inomhusgång. När solen skiner och talgoxarna kvittrar vill man ju ut och gå eller helst springa. Man idag blåste det kraftigt. Det var nästan storm. Det tog ungefär en kvart att ta sig till träningslokalen och det var verkligen kämpigt. Kollegan Fredrik fångade en tjuga som kom flygande, men minuten senare klev han rakt i en hög med hundbajs. Allt jämnar ut sig. Det är så det ska vara. Bill Gates var ful och nördig som ung men blev framgångsrik på äldre dar. Det kan man acceptera, som de sa i ett avsnitt av Solsidan. 

Fredde upptäcker att hans stöddige klasskompis är miljardär.

Förresten, varför låter allt så mycket bättre på engelska: indoor walking, crosstrainer, core, body pump. Jag undrar vad islänningarna - som inte brukar låna in ord hur som helst - översatt Indoor walking till? Inni á gangi? 


Mina fördomar innan passet handlade om att det skulle vara lite som gång. Jag har alltid tyckt att det känns lite onaturligt att gå när man kan springa. Att tävla i

En gångare

gång känns nästan lika fel som att tävla om vem som springer långsammast. Men jag kanske har fel och bara är fördomsfull. Jag minns Madelein Svensson som blev diskad i sitt sista stora mästerskap när hon var på väg att gå hem guldet. Hon tränade hårt, nästan varje gång man åkte förbi Sollefteå såg man henne längs vägarna. Hon gick 10 km på 42:13 som bäst. Obegripligt fort och joggarna höll sig nog undan i de trakterna. Det känns ju lite knäckande att bli passerad av en vandrare. Madelein tröttnade till slut på att diskas och satsade på löpning i stället. Hon måste ha känt det som om hon var svaret på gåtan om vem som går och går men aldrig går i mål. Domarna som bedömde gång kändes inte pålitliga och för en vanlig dödlig var det omöjligt att se om båda fötterna var i marken hela tiden. När hon började springa blev hon 3-4 minuter snabbare på 10 km (det enda resultat jag hittade var tjejmilen 2001, tid 38 minuter). Det var inte lika imponerande. Sedan tror jag att hon skadade sig. Det kanske inte var så lätt att gå från gång till löpning.