Varför är mina tår så korta?

Människan är bland mycket annat ett långbent socialt djur utan päls som är bra på att springa långt och prata länge. Vi har även korta tår. Det är fakta. Sen finns det vissa som springer och pratar längre än andra. Människans framtoning är summan av anpassningar till vad som varit attraktivt och fördelaktigt. Därmed finns det en förklaring till det mesta som utmärker oss, men det är sällan det finns bara en förklaring. Oftast finns det många förklaringar, många olika hypoteser. Varje hypotes kastar lite ljus över skuggorna, men det finns ännu ingen teori som lyser som en sol över hela forskningsfältet. Varför har vi korta tår? Är det för att vi springer eller för att vi går, eller är det för att vi springer och går? 

Djur som springer har i allmänhet korta tår eller så springer de på stortån som hästen. Tittar man på en hund eller en katt ser man att deras fötter till större delen består av en trampdyna. Tårna är knappt synliga. 

I förhållande till andra primater är människans tår osedvanligt korta. Både i jämförelse med andra primater och i jämförelse med våra förfäder bland hominiderna är de faktiskt extremt korta. En schimpans använder tårna som fingrar och deras tår är dessutom rörliga i tre dimensioner, medan våra bara kan röra sig upp och ner och knappt det när det gäller lilltån. Lilltån var på väg att selekteras bort men kanske räddades av att människan började använda skor och nu hänger lilltån där likt en blindtarm, som ett maskformigt bihang, en rudimentär rest från livet bland träden. Schimpanser är inga långdistanslöpare och de hade kanske passat i fivefingers - de skulle säkert få in tårna lättare än jag och skonamnet hade varit mer passande.

Nedan visas framtidens skor: Fivefingers för homo erectus, homo sapiens och en onefingers för hypereffektiv tålandning;)

Löpning förkortade tårna 

Antropologerna Daniel Lieberman och Campbell Rolian bestämde sig för att ta reda på varför vi har korta tår och i deras studie (som finns online här) fann de att långa tår kräver mer energi än korta tår vid löpning. Tack vare löpningen har vi anpassats och fått lite trubbigare tår. 

När man går är redan en stor del av kroppsvikten förflyttad när man skjuter iväg med framfoten, vilket avlastar tårna. När man springer skjuter däremot tårna iväg stora delar av kroppen när man förflyttar sig framåt. Genom att analysera femton försökspersoner som gick och sprang fann forskarna att en ökning på tålängden med endast 20 procent fördubblade energikostnaden, vilket förklaras av hävstångseffekten. Forskarna fann också att risken för skador ökade, vilket torde ha gett individer med anlag för små tår en överlevnadsfördel.

Hävstångseffekt Källa: Journal of Experimental Biology

Korta tår är fördelaktigt för gående också, men alltså inte lika viktigt, enligt dessa antropologer. Vi kanske aldrig hittar bevis som avgör om vi blev människor genom gång eller löpning. Fossil är sällsynta och det är nästan omöjligt att utforma experiment som fastställer vilken hypotes som förklarar flest benbitar. Kanske är det inte antingen eller, vilket man ibland får intryck av när man läser olika forskarrapporter. 

Förmodligen blev vi människor på flera sätt och kanske var förmågan att springa en av de viktigaste, det gav oss en fördel gentemot andra djur och artfränder som inte kunde springa effektivt i värme (andra långlöpare som vargar och hyenor springer helst på kvällen eller när det är kallt). Men de tidiga människorna gick säkert också långa sträckor. Det är ett ekonomiskt och ganska riskfritt sätt att förflytta sig, särskilt om man är en stor grupp med gamla, gravida och småbarn, som fick bäras eftersom de är så ineffektiva vandrare. 

Vi vet i alla fall att människan skilde sig från sina primatsläktingar när hon reste sig upp på två ben och befriade händerna från markens kättingar. Sen började hon gå och springa och jag tror att löpningen, snarare än promenaden, gav ett litet större försprång i kampen för överlevnad på savannen. 

Källor: 

Campbell Rolian, Daniel E. Lieberman, Joseph Hamill, John W. Scott och William Werbel, Walking, running and the evolution of short toes in humans