Notiser och vetenskapsnyheter v 40

Varför finns transfetter?

Nu har forskare fastställt att ammande kvinnor som äter mer än 4,5 gram transfett per dag får feta barn. Dessutom ökade risken med hela 600 % att mammorna själva lagrade på sig överflödigt fett. Så det finns minst två skäl för ammande kvinnor att undvika transfetter, enligt denna studie.

Industriellt tillverkade transfetter kopplas i ett flertal studier till ohälsa. Industriella transfetter är en bastard, en omättad fettsyra som mättats. Det tillverkas även transfetter inuti kor, men dessa naturliga transfetter har inte kopplats till ohälsa. Kanske industrin har något att lära av mikroorganismer i komagar?

Transfetter finns i pommes frites, pajer, piroger, feta kondisbitar, chokladbollar, småkakor, kex, godis, snacks och i den där skumma mjölktillsatsen vitt som finns i kaffeautomater. Det står kaffe med vitt. Förr stod det kaffe med mjölk men jag tror någon protesterade och nu står det vitt istället. Men kaffe är fortfarande kaffe, fast å andra sidan innehåller kaffe så många okända molekyler att om man introducerat kaffe idag hade det nog förbjudits om inte vissa ämnen avlägsnats. Då hade man fått en kopp svart istället. En kopp svart med vitt.

Även om det inte är giftigt så bör man nog undvika industriella transfetter. Å andra sidan är jag inte särskilt förtjust i snacks och pommes frites så risken är nog minimal för min del.

En stroke är inte slutet

Ni kanske såg Jill Bolt Taylor på Skavlan i våras. Hon fick en stroke för 8 år sedan och skrev en bok om det, My stroke of insight. Det intressanta med henne är att hon dessutom är hjärnforskare och hennes första tanke var att det var häftigt, det var ju en chans att betrakta en stroke från insidan. Men strax efter det infallet handlade det bara om att överleva. Hon beskriver målande hur hon försöker ringa efter hjälp utan att förstå siffrorna på telefonen och hur hon hör sig själv prata som en golden retriver när hon väl kommer fram.

Jill överlevde och kom tillbaka med besked och hjärnforskningen visar att det är möjligt, att hjärnan är oerhört formbar - plastisk. I den största studien hitills där man använder fMRI för att scanna strokepatienter, som kämpar för att återfå förmågan att kommunicera, har man funnit att neuroner utanför det skadade området kan ta på sig nya roller. Enligt Julius Fridriksson, forskare vid University of South Carolina Arnold School of Public Health, väcker detta hopp för patienter med kronisk stroke, där neuroner i ett område av hjärnan dött och patienten drabbas av långvarig invaliditet.

"For years, we heard little about stroke recovery because it was believed that very little could be done. But this study shows that the adult brain is quite capable of changing, and we are able to see those images now. This will substantially change the treatment for chronic-stroke patients.", säger Fridriksson.

Ungefär 35 procent av de som drabbas av stroke får problem att tala och förstå ord. En stor del patienter med afasi (störning av språklig funktion) kan återvinna en del av språket alldeles efter en stroke och därför har forskare trott att återhämtningen är begränsad efter denna första fas. Men Fridrikssons studie visar att hjärnan kan återhämta sig och att en patients förmåga att kommunicera kan förbättras.

Det var särskilt de områden som låg närmast skadan som blev mer plastiska, vilket förbättrade återhämtningen och fMRI (funktionell magnetresonansavbildning) kunde visa att nya neuroner tog över efter de skadade hos patienter som svarade bra på talterapi som brukar användas för patienter med afasi.

Julius Fridriksson: "Knowing where the brain has been damaged - and the section that is taking over that function - will enable us to better use electrical stimulation to promote recovery. It is believed that electrical currents to the brain will promote secretions of neurotransmitters that support brain plasticity. This could dramatically improve the quality of life for stroke patients."

Förläng kromosomerna med löpning

I likhet med katter har mänskliga celler ett begränsat antal liv. De kan dela sig ett visst antal gånger. I varje cell tickar en klocka som mäter detta cellulära åldrande. Klockorna kallas telomerer och de registrerar varje delning av cellen. Telomererna sitter som en snodd längst ut på kromosomerna och varje gång cellen delar sig slits en bit av denna snodd bort. Snodden räcker ungefär 100-200 celldelningar, sedan är cellen dödsdömd.

I början av 2008 kom en studie som visade att fysisk motion förlängde teleomererna motsvarande tio års celluärt sönderfall. Så det finns ett visst stöd för att löpare lever längre, åtminstone på cellnivå.

I en färsk studie ledd av Jan Charles Manners, PhD, vid Salk Institute for Biological Studies, kunde man visa att när cellens livslängd räknades ner av telomererna så förändrades också hur dess DNA paketerades och dessa förändringar är förmodligen kopplade till det vi kallar åldrande.

Man har länge vetat att telomerar blir kortare och kortare när cellerna delar sig och att när de når en kritisk nivå så upphör delningen och cellen dör. Däremot har man famlat i mörker om hur det går till när lokala händelser i kromosomändornas påverkar hela cellen.

I studien undersökte man nivåerna på ett protein som kallas histonin och fann att cellerna tillverkade färre sådana ju fler delningar de genomlevt. Histonerna fyller en viktig uppgift i generna och påverkas de så påverkas hela DNA.

Teleomerar kan förlängas med hjälp av ett enzym (telomeras) som är inaktivt i vanliga celler, men aktivt i t ex cancerceller, vilket gör att cancerceller kan dela sig i evighet. När forskarna aktiverade enzymet telomeras i de åldrande cellerna så att de förlängde sina telomerer började cellen åter producera hälsosamma nivåer av histonin och därmed föryngrades cellerna i åtminstone det avseendet. 

Hellre inflammation än kortison

En ny forskningsstudie publicerad i The FASEB Journal kanske kommer att ändra på hur man behandlar skador i muskelvävnad framöver. Denna studie visar för första gången att inflammation hjälper till i läkningen, vilket motsäger den vanliga föreställningen att inflammationer ska bekämpas och kontrolleras.

Forskarna undersökte möss och fann att förekomsten av makrofager i akut muskelskada producerar en hög nivå av en tillväxtfaktor som kallas insulin-like growth factor-1 (IGF-1) och som förbättrar muskelns tillväxt och förnyelse. Det var framför allt i de muskelceller som var inflammerade som denna ökning av IGF-1 ägde rum.

"For wounds to heal we need controlled inflammation, not too much, and not too little," säger Gerald Weissmann, M.D., Editor-in-Chief på The FASEB Journal. Han fortsätter: "It's been known for a long time that excess anti-inflammatory medication, such as cortisone, slows wound healing. This study goes a long way to telling us why: insulin-like growth factor and other materials released by inflammatory cells helps wound to heal."

Blå potatis

Nu finns snart en ännu blåare potatis än "Blå Kongo". Försäljningen av den antioxidantberikade potatisen ”The purple majesty” börjar idag, men endast i Storbritannien kan man läsa i DN.

Hur springer eliten?
På bloggen The science of Running har Steve Magness analyserat videoinspelningen nedan av ett lopp och han fick det till att av 15 löpare landade 11 på framfoten och 4 på hälen.