Genrep

Jag körde ut till Nordingrå idag och provsprang kvartsmaran, drygt 10 km. Det var bra att jag gjorde det. Backarna var inte så hemska som jag föreställt mig och nu fick hjärnan bra information om hur den ska utföra loppet på lördag. Då blir det två varv.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gör hjärnan alltid upp planer. Det är det vi har en hjärna till, vilket läsare av den här bloggen nog förstått. Hjärnan planerar hela tiden framtiden och när den vet att den ska ta sig runt en tävlingsbana, då sätter den igång att göra en plan så att de muskler som ska användas orkar med hela sträckan. T ex om det är varmt så bedömer hjärnan att man inte orkar med samma tempo och är mer försiktig med att rekrytera muskler.

För människor tycks hjärnan vara mer inblandad i löpningen än hos andra djur. En katt kan lära sig gå fortare än en människa om den skadar ryggraden. Det tyder på att kattben springer mer på reflex, medan vi med vår märkliga tvåbenthet kräver mer styrning högre upp.

Nu vet jag och min hjärna vad som gäller på lördag. Jag måste ändå ta det lite lugnt i början, tror jag. Det är backigt och risken är stor att jag springer för fort när det är tävling. Jag har trots allt bara provsprungit banan en gång och jag har aldrig sprungit ett halvmaraton förut. Hjärnan har ganska bristande underlag, men dagens träning gjorde det lite bättre.

Det vore ju hemskt att springa in i väggen. Det bästa vore om jag sprang in i väggen, men kom ut på andra sidan, som Roger Bannister.

Loppet börjar med en lång uppförsbacke och sedan går det ner och upp mest hela tiden. När man åker skidor kan man se fram mot vila i nerförbackarna, men det kan man inte när man springer. Jag ska kolla min Garmin Forerunner 305 när jag springer så att den ser till att hålla tävlingsmänniskan i mig i rätt tempo under första halvan.

Tentatips

Jag tror dagens pass gör att jag kan bedöma krafterna lite bättre och dessutom känns det nog bättre. Skulle det vara en rent mental uppgift finns det studier som visar att man lyckas mycket bättre om man pluggat inför ett prov i samma miljö som man sedan utför provet i. Därför bör man plugga så tentalikt som möjligt. Jag minns inte siffran på förbättringen i resultat, men den var signifikant.

Jag låg alltid i sängen och ”pluggade”. Det var inte så bra, för det fanns inga sängar i tentasalarna.

Priming

Om jag skriver död, grått, regn, hopsjunken, blir de som läser detta negativt inställda. Det är så hjärnan fungerar och det kan mätas. Det finns en lek som går ut på det. Man säger en massa gula saker och ber den andra att snabbt säga en frukt. Svaret blir nästan alltid banan, därför att banan är associerat med gult om man har en normal hjärna. (Fast banan är ett bär, inte en frukt ;))

Så man bör kanske säga några snälla saker om sig själv varje morgon. Man kan sätta upp gula lappar där det står att man är bra och en fantastisk löpare, osv. Det verkar fånigt, men det hjälper.

Springa med ett leende

Man kanske ska springa med ett leende som när Charlotte Kalla åker skidor. Hon gör det kanske för att psyka motståndare eller så har hon bara kul eller så kanske hon har märkt att det går bättre om hon ler. Det ansiktsuttryck man har är en del i en återkopplingsloop som återspeglar de omständigheterna man befinner sig i. Så har vi kommunicerat i miljoner år.

Men istället för att gå nerifrån känslorna och upp till ansiktet, kan man gå uppifrån och ned. Man sätter medvetet ett leende på ansiktet. Man spänner kärran framför hästen och låter leendet lura hjärnan långt därnere att allt är toppen och då borde det gå lite bättre att springa. Eller så kan man försöka fylla sina tankar med glädjande positiva tankar så att man verkligen känner sig glad och optimistisk, nerifrån och upp.

Men det kanske är svårt att le när det skär knivar genom kroppen, eller hur det nu kommer att kännas på lördag.

Övrigt

Inlägget som man hittar här tyckte jag var kul, att ett inlägg fick precis avsedd verkan; )