Eftertankar efter loppet

Nu har jag tagit det lugnt i två dagar, men i morgon blir det ett löppass igen. Jag tar med mig mina snygga fivefingers till jobbet och springer 5 - 10 lugna kilometer på lunchen. Efter helgens tillfälliga värmebölja har det svalnat betydligt, men solen skiner och det bildas fortfarande D-vitamin i blottad hud mitt på dagen.

Kvinnor kan
"All you need is the courage to believe in yourself and put one foot in front of the other." Katherine Switzer.

Nylandslöparen Christine Forslund blev tvåa i Höga Kusten-marathon, endast slagen med 29 sekunder av den eviga vinnaren Tommy Larsson. Båda slog det gamla banrekordet med tolv minuter, vilket var imponerande med tanke på värmen och fuktigheten. 29 sekunder är ju ingenting, det är bara lite drygt 100 meter i maratontempo. Tommy Larsson har vunnit åtta år i rad och det hade varit lite kul om Christine hade brutit den sviten.

Bara en generation tillbaka var kvinnor hindrade att delta i långlopp. Enligt någon läkare riskerade kvinnorna att livmodern skulle lossna om de sprang så långt. En hypotes som förmodligen aldrig testades. Så sent som 1980 var längsta OS-distansen för kvinnor 1500 m, trots att Grete Waitz och andra redan visat att kvinnor kan springa långt.

Boston Marathon 1967. Katherine Switzer har lycktas infiltrera loppet och funktionärer försöker slita henne av
banan. Hennes kraftige pojkvän kommer dock till undsättning och tacklar tävlingsledaren ur vägen. Läs historien
i länken längst ner.

Men nu vet vi att kvinnor kan springa långt och det tyder på att uthållighetslöpning varit viktigt för både män och kvinnor och vi kan dessutom springa långa sträckor långt upp i åren. Att vi är så många som frivilligt springer på vår fritid stärker också hypotesen att vi är födda till uthålliga löpare med en grym spurt. Det är vår nisch, på samma sätt som gepardens nisch är att rusa efter maten och grisens nisch är att trycka ned trynet i jorden.

Gamlingar kan
När en forskare studerade resultatet i maraton fann han att löparnas resultat ökade med stigande ålder och nådde en topp strax innan 30, sedan sjönk förmågan sakta och var tillbaka på en 19-årings prestation när löparna var 65 år. Sen finns det en del som Ed Whitlock som vid 73 års ålder springer maraton på 2:54:48. Det är inte många fysiskt krävande sporter där man kan hålla sig på topp så länge. Dessutom kan man börja ganska sent i livet.

CNN:s läkarreporter Sanjay Gupta berättar i sin bok Chasing life om James Hammond som började springa sent i livet. Han var 86 år! Det var en kompis till Hammond som föreslog att han skulle träna till Georgia Olympics och tävlingar är viktiga, de sporrar. Till sin egen förvåning vann han 100 m på 30 sekunder. Men Hammond nöjde sig inte med det, han ville vara med i en större tävling och genom hård träning kom han ner till 23 sekunder. Men sen tog det stop, han blev inte bättre. Då skaffade James en tränare. Tränaren såg till att han lyfte vikter och tiderna blev bättre och bättre. I seniormästerskapen vann Hammond silver på tiden 18,3 sekunder. Det var han inte nöjd med och Hammond tränade hårdare och hårdare. Men i nästa års tävling ramlade han och slog sig. Hammond gav sig dock inte och vid 92 års ålder, efter 6 års träning, var Hammond en världssprinter i sin åldersgrupp och innehavare av nationsrekordet. Han bytte distanser och slog rekord och blev känd för sin spurt. Träningen och tävlandet ... "made my eighties and nineties some of the happiest years of my life".

Hammond utmanar sig själv. Han flyttade inte till Florida för att sakta ner och dö ut som så många andra, han flyttade till Minneapolis och tillbringar nästan varje dag på gymmet eller i löparspåret och försöker hitta nya mål och utmaningar. Hammonds hjärna är ung, mycket yngre än de 95 år som den faktiskt är.

Män kan jag?
Det verkar vara dåligt med lopp framöver i Västernorrland. På jobbet hade vi tänkt ställa upp med ett lag i Vasastafetten, men det gick i stöpet. Jag fick ett tips om ett 10 km-lopp i Kramfors nästa vecka. Det var lite nära inpå, men jag kanske springer det.

När jag pratar om att jag ska springa dubbelt så långt nästa år och sedan dubbla igen med ett ultralopp, så ser folk lite skeptiska ut, som om de har att göra med en galning eller som om jag drabbats av någon kris. Men jag tror på mig själv, jag kan. De är bara att sätta en fot framför den andra i en takt på 180 nedsättningar per minut i minst 300 minuter. Det låter inte så svårt, det borde jag klara.

Länkar
Katherine Switzer berättar
Dr Sanjay Guptas tips om hur man lever länge