Sommaren är upplevelser, hösten lugn och vintern aktivitet. Våren är ett uppvaknande - jag springer längre och klär mig lättare.
Ibland tar jag med mig ett problem på löpturen och kommer hem med en lösning. Kanske lyssnar jag på en pod, men allt oftare lyssnar jag bara på min andning. Jag andas med magen och genom näsan. Jag fokuserar omväxlande på andningen och på fötterna som slår i marken. Jag lär mig att vara i nuet. När tankar tränger sig på noterar jag att de finns. Sedan lämnar jag dem efter mig.
Övning leder till färdighet. Alla har jobbiga tankar ibland, tankar som går runt och slukar tid och kraft. Men det är bara tankar och inte objektiva fakta. När jag springer är jag här och nu.
Jag springer utan tanke på något mål. Det var länge sedan jag sprang med en klocka. Om jag har ett mål med passet är det snarare hur det känns efteråt. Känns det bättre har jag gått i mål.