måndag 25 augusti 2014

På jakt efter den lust som flytt

För mig tar året slut på hösten. Egentligen borde det vara flera månader kvar, men just nu känns det som om det här året tagit slut och att jag måste mobilisera kraft och lust till nästa år. Däremellan kommer skidor, men det kan dröja länge tills det finns snö. Jag tänkte springa i helgen, men regnet och mörkret fick mig att stanna inne.

Det var ganska precis två år sedan jag hade min senaste svacka. Mina svackor kommer oftast under hösten eller på förvintern, efter det att målen är uppnådda och jag står vilsen inför framtiden och oändligheten. Eller så kan det vara något som hänt, något som skakat om tillvaron så att man inte hittar vägen och inte längre känner igen sig själv och människorna i den.

Bland bloggar och skär
Just nu känns allt jag gör meningslöst. Det finns inget som driver mig. Det är som att jag befinner mig vilse i en liten båt långt ut på en sjö. Årorna har brutits sönder och skaften flyter någonstans i den täta dimman. Jag ror med stumparna, som en amputerad. Båten läcker. Jag tittar på vattnet som sipprar in. Snart slukas den av sjön. Vattnet når redan till stövelskaften. Det finns ingen som kan hjälpa mig och det finns inget jag kan göra. Det enda som återstår är att drunkna. Det är det enda jag kan vara riktigt säker på.

Jag surfar på internet efter artiklar om motivation. Men jag hittar inga svar. Ibland känns livet jobbigt, meningslöst, smärtsamt och man tvivlar på sig själv. Det är en del av livet och en viktig anpassning för att vi ska överleva. Annars skulle livet rulla på i samma fotspår, år efter år. En stund av tvivel ger tid för eftertanke och kanske kraft att hitta en ny väg genom villervallan.

Till slut kastar google mig till Leo Babautas blogg Zenhabits. Jag hamnar ofta där när jag söker efter svar som rör det ”inre” och där vetenskapen famlar. Jag beväpnar alltid mina argument med vetenskap, men under allt pansar finns en mjuk insida. Det har alla. Där trevar man sig fram. Där finns fler frågor än svar. Leo Babauta försöker dock alltid hitta egna och lite annorlunda svar på svåra frågor. För att komma ur sin egen tillfälliga svacka fokuserade han på följande:

1. I stopped being so self-centered.
2. I loosened my identity.
3. I remembered that this day counts.
4. I created movement.

Leo Babauta, Zenhabits
Sluta vara så självcentrerad
Babutas fyra råd gav mina tankar några bra ankarplatser som jag kan utgå från. Den första punkten är ganska självklar. Vi är alla i centrum av oss själva. Vi ser ut på universum från två hål i skallen och vi söker hela tiden bekräftelse i världen därutanför. I stället för att söka det hos andra kan man bekräfta andra, vilket ger en form av ömsesidig bekräftelse. Vidare bör man inte fundera så mycket på vad andra tänker och man ska aldrig tycka synd om sig själv.

Var trygg med din självbild
Alla har en bild av sig själva. Min bild är att jag är en trevlig och rolig kille som är både bildad och vältränad. Vissa dagar skulle jag kunna gå runt i en t-shirt med trycket ”All this and brains too”. Denna uppblåsta självbild kan dock hotas av andras uppfattningar och det leder till reaktioner. Ord tränger djupare än slag. Ord kan hota min självbild som en person som alla gillar. Om någon kallar mig lögnare eller snål, hotar det bilden av mig själv som en god och generös människa och jag kanske går till motattack för att bevara min självbild.

För att förhindra att man hamnar i försvarsposition tror jag det bästa är att släppa identiteten en aning och inte ta sig själv på för stort allvar. Man kan vara flera saker, ha flera identiteter. Visst, jag kan vara rolig och fyndig, men inte alltid. När jag känner mig missförstådd blir jag ofta tyst och sur, för jag förstår inte hur jag ska göra mig förstådd.

En identitet beror på så mycket. Den skapas i ett komplicerat samspel med andra människor, deras förväntningar och vad jag förväntar mig att de förväntar sig av mig. Det är inget att känna sig hotad av. Är man trygg i sig själv, då är det först och främst jag själv som definierar vem jag är.

Alla dagar räknas
Alla dagar räknas. Jag kanske har 25 år kvar att leva, det kan jag inte veta. Vad skulle man göra om doktorn sa att man hade en obotlig sjukdom och 25 år kvar av sitt liv? Det finns ett slut och man har ett antal dagar kvar, denna dag är en av dem. En dag är det slut och den dagen är som alla andra dagar. Den är som första dagen i skolan, dagen då man tog studenten, fick sitt första barn eller begravde en förälder - dagar som en gång låg långt borta men sedan inträffade och blev till minnen. Förr eller senare är det dagen man dör. Den dagen blir inget minne hos mig, men förhoppningsvis hos andra. Det gäller att göra något med alla dagar. Inte bara låta dem gå sin väg mot slutet.

Skapa rörelse
När man sitter fast i vanor är det svårt att röra sig. Vanor kan ta över livet. Livet blir alltmer inrutat. Men ett litet steg åt ett annat håll, skapar en rörelse och en möjlighet.

Ordet motivation är besläktat med det engelska ordet move, som i sin tur hör samman med ord som motion och emotion. Bakom allt detta ligger det latinska order movere, som betyder att orsaka rörelse. Motivation handlar alltså både om rörelse och känsla. Det som får oss att bete oss som vi gör. Det är det jag saknar. Jag har inget som driver mig framåt just nu. Jag sitter stilla i båten och guppar på vågorna.

Jag skapade i alla fall ett inlägg idag. Jag har lagt fram löparkläderna för morgondagen. Det är kanske början på en liten rörelse. Kanske någon också tycker inlägget var värt att läsa. Jag är knappast den enda som tvivlar på mig själv ibland.

16 kommentarer:

  1. Hej Johan

    Tack för ett bra inlägg, är tyvärr nödgad att säga att jag befinner mig i en liknande situation. På något vis en tröst att det finns mer än jag som kan känna så här.
    Tror också som du, att det hjälper om man inte är så självcentrerad. Fast tror det svåra med det är att alla andra är så självfixerade så man blir likadan själv. Men det är bara att börja med sig själv så kanske någon annan följer efter och så är den positiva spiralen ett faktum och världen blir en aning bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:) Ja man kan börja med sig själv. Jag tycker jag blir bättre och bättre på att inte ta mig på så stort allvar och på att se mig själv och världen från andra perspektiv än mitt eget. Jag tror det är åldern. Det är ju ganska positivt för alla borde ju bli lite bättre med åren, men undantagen är många.

      Radera
  2. Strunta i båten, kliv åt sidan, hoppa ur och simma.
    Din kropp är den bästa farkosten och om löpningen är bearbetande så känns simning näst intill meditativt när balansen mellan flytkraft och framåtrörelse infinner sig.
    Du skulle ha en tröja med ”All this and brains too” under de andra kläderna, bara så du vet att den finns där :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter härligt att simma. Tror jag ska simma imorrn faktiskt. Det går ganska bra framåt nu men det svåra är att hålla riktningen.

      Bra ide med tröjan:) LIte som Clark Kent som hade Superman under kostymen. Eller man kanske ska tatuera in meningen, fast det kanske blir lite patetiskt när brösten börjar hänga ner över magen:)

      Radera
  3. Ännu ett bra inlägg, jag har hittat mycket inspiration och intressant fakta här. Så det du skriver på den här bloggen är minst sagt inte meningslöst! Om jag själv kan inspirera någon i min tillvaro kan jag genast känna en starkare mening med mitt liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tony, det är sant att det är kul att inspirera. Känns ju särksilt bra att ett inlägg som jag skrev utan lust blev så uppskattat:) Känns lite bättre nu:)

      Radera
  4. I denna "Carpe-Diem-era" och "utnyttja-din-fulla-potentiel-era" tycker jag man måste komma ihåg att acceptera och anamma det lite lagom trista, håglösheten lite. Sitta i båten och stirra ner i djupet, driva omkring lite, vara lite ineffektiv.
    Ibland är det nyttigt att gå vilse lite också, både bildligt och bokstavligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med till 100 procent. Att vara på hela tiden orkar bara ett fåtal. Jag tror man måste ner och lugna ner sig ibland för att orka med topparna och tvärtom.

      Radera
  5. Du kan ju läsa andra tills inspirationen kommer tillbaka, den här bloggen torde vara tillräckligt vetenskaplig för att intressera dig, uppdateras i princip dagligen dessutom:

    http://biohacksblog.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det fanns mycket intressant där. Tack Peter:)

      Radera
  6. En fördel med att bli äldre är att man känner igen sina svackor och vet att de är övergående. Då kan man också slappna av och ge efter ett tag, inte försöka "ta sig i kragen" och kämpa med årorna, utan bara flyta med.
    Snart nog förs man in till land och kan utforska livet och världen med förnyade krafter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, man känner sig själv ganska bra numer. Livet går lite upp och ner och oftast finns det en orsak. Det är bara att flyta med och om man har tur kanske man hamnar på nya spännande platser:)

      Radera
  7. Låter inte allvarligt egentligen. Självutnämnda självhjälps-gurus är aldrig lösningen på nåonting, zen eller inte.

    Schopenhauer har i alla fall identifierat ett problem (det kan tom vara ditt): strävan har en inbyggd otillfredsställelse: när man inte uppnått är man olycklig, när man har uppnått strävan är det också en besvikelse.

    Själv springer, lyfter och slår jag utan mål eller plan. Just do it säger Nike, det funkar för mig...

    lh

    BTW: såg att du skriver densitet; häng på oss och var modern och skriv täthet istället! Högre densitet==tätare etc. Nu blir livet genast lite roligare. Jag lovar...

    SvaraRadera
  8. Hej!

    Jag såg förut att du sa att du skulle meditera. Jag använder själv Headspace-appen som du nämnde och har gjort det under snart två år. Det är från och till och inte varje dag, men för mig har det varit en viktig del i att lära mig att hantera svackorna bättre!

    /Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Linda! Roligt att det fungerar för det gör det för de flesta. Det är samma för mig, inte regelbundet men ganska ofta. För att minska stress är lugn löpning och meditation bästa medicinen.

      Radera