söndag 12 maj 2013

Jobbklassikern igen

Jag har inte ägt en riktig cykel sen jag gick i skolan. I tredje deltävlingen i jobbklassikern som går den 24 maj ska vi cykla 49 km och just innan jag reste till Prag sprang jag in på en loppis och köpte en cykel för 600 kr. Tänkte först bara ha en cykel att trampa mig runt på, men när jag hörde och läste på funbeat hur vansinnigt alla andra cyklade, så föll jag för tävlingsinstinkten och svängde in på XXL och impulsköpte en hybridcykel. Redan på onsdag ska jag testa bansträckningen och den nya cykeln tillsammans med några andra deltagare. Det kommer att bli svårt att placera sig bland de bästa. Nästan lika svårt som att hålla balansen. Den som överlever får se.
Min nya hybridcykel. White SC Lite FF. Det ingick inga stödhjul.
Jag ligger sammanlagt trea efter skidor och löpning. Det är två fullblodsproffs (Martin och Hans) framför mig och de lär göra upp om förstaplatsen. Bakom mig har jag en brokig samling, en del bra skidåkare som är sämre löpare, andra är dåliga löpare men bra cyklister. Det finns alla möjliga kombinationer. Jag tror ingen är bäst på allt. Och alla är bra simmare, åtminstone jämfört med mig. Jag presterade nog bäst i skidåkningen, följt av löpningen, så nu blir resten en kamp. Jag kanske överlever cykeltävlingen, men hoppet om en tredjeplats sjunker som en sten i Sidsjön när det blir dags för simningen.

Fast jag ger inte upp. Jag ska simma som en galning i sommar. Jag längtar efter att kränga på mig våtdräkten och kasta mig ut i första bästa sjö. Det sägs att det krävs 10 000 timmar för att bli bra på något och man kanske kan klämma in 10 000 timmar i sommar med lite viljestyrka. Tiden är ju bara en illusion, som Einstein sa. Men den är svår att göra något åt.

Bilder från löpningen
Nu har fotograferna från löpningen framkallat bilderna och jag fanns med på några plåtar. Start och mål var på Norra berget. Det var växlande väder. Just innan starten började det hagla. Det var jag och några till som hade kortbyxor, men jag frös inte alls. Jag kanske har mycket brunt fett.

Första varvet höll jag 3:2-tempo i andningen. Det fungerade bra. När jag ökade takten fick jag lite svårare, men det gick bra för att vara tävling. Jag körde 2-1 och sedan upplöstes allt i ett flämtande. Jag glömde bort hur jag skulle andas när jag sprang fort (2-1-1-1 skulle det ju vara). Det återstår någon månad innan andningen är en vana.

Bilden nedan visar starten. Det haglar. Jag springer alltid minimalistiskt, med så lite som möjligt på mig. Självklart hade jag mina fivefingers, fast de börjar bli slitna nu.




Första kilometern sprang vi utför Norra berget. Det var brant utför och jag lät gravitationen dra mig neråt och jag hade inga svårigheter att hänga med. Tätklungan hade bra fart första kilometern. De fyra som ligger först på den här bilden kom också först i mål. Hans (nr 65) vann före Thomas (64), Göran (86) och Martin (50). Jag (60) är bra med i starten. Känner mig lätt efter allt fastande. Jag väger bara drygt 75 kilo. 



Vi sprang två varv runt Norra berget. En backe var kort sagt grym och den var låååång. Jag springer med en klunga flåsande bakom mig. Jag andas in-2-3-ut-2.




Samma backe på andra varvet. Ökade farten lite på slutet. Jag hade inte sprungit banan tidigare, vilket gjorde att min hjärna höll tillbaka mig lite grann. Det blev ingen spurtuppgörelse och jag hade krafter kvar när jag kom i mål, vilket var en liten besvikelse.

Jag kom nia i tävlingen och ligger nu trea sammanlagt. Jag blev dessutom landskapsmästare, d v s bäst i vårt kontorslandskap. Det var kanske det viktigaste, men det blir svårt att vinna cykeltävlingen och i stort sett omöjligt att inte komma sist i simningen, i kommande landskapsmästerskap. 


Löpningen tog drygt 50 minuter och banan var lite mer än 11 km, vilket gav ett tempo på 4:42/km. Det var godkänt med tanke på att det var tidigt på säsongen och att det var en kuperad bana.

Jag hade rejäl träningsvärk några dagar efteråt. Att springa utför branta berg sliter sönder musklerna. Men de byggs upp igen. Musklerna lappas ihop och blir lite starkare till nästa gång. Det behöver jag inför sommarens kraftprov i Alperna.



2 kommentarer:

  1. Landskapsmästare... Nähäddu! Borde inte det vara jag?! Jag leder ju! Du är tvåa men det är ju också ganska bra ;) /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad dillar du om, jag har ju dängt dig i alla tävlingar hittills. Men du är etta i tjejklassen. Det är bra, fast med tanke på motståndet vet jag inte ...;)

      Radera