söndag 3 mars 2013

Stafettvasan 2013

Nu har jag återhämtat mig efter några dagar i Mora med 29 kollegor och lite annat löst folk från företag runt Sundsvall. Vi åkte ner på torsdag och installerade oss i Östnors hembygdsgård. De senaste sju åren har vi delat den med drygt 50 tjeckiska skidåkare och det fungerar bra trots att de inte är så duktiga på engelska och vi inte så duktiga på tyska. Det enda ord jag kan på tjeckiska är staropramen.

Det jag var mest rädd för var att det skulle bli klisterföre och det blev det förstås. Prognosen hade varit stabil men ändrade sig som vanligt i sista stund. Yr.no två veckor innan: några minusgrader, yr.no en vecka innan: några minusgrader, yr.no fem dagar innan: några minusgrader, yr.no två dagar innan: några minusgrader, yr.no dagen innan: Ha! plusgrader och storm! Jag ljuger inte, jag levererar prognoser! Ni kan inte lita på mig. 


Temperaturen bara steg och steg och på fredagen var det sol, byiga vindar och plusgrader. Jag tycker verkligen inte om att kladda med klister och jag hade tänkt åka ovallat i år, men eftersom jag inte kört ovallat en enda gång så vågade jag inte chansa utan smetade på universalklister. Det var fegt och dumt. Nästa år ska jag - om jag åker sista sträckan - åka utan fäste. Bara staka och glida. Det är ju knappt några uppförsbackar.

Barrföre och trilskande trugor
Före loppet siktade vi ganska högt, bland de 15-20 bästa. Men en av våra toppåkare var halvkrasslig och dessutom vallade han bort glidet och vi låg ganska långt ner efter första sträckan. Nästa toppåkare åkte in en del så att vi låg kring 30:e plats men det räckte inte på långa vägar. Vi slutade på 39:e plats. Det var delvis mitt fel. Jag hade dåligt glid och det gick tungt i barrföret - spåren var fyllda med grenar och barr som blåsten slitit loss. Efter några kilometer kände jag att högerstaven inte fick något fäste. Jag fattade ingenting. Staven bara studsade på snön. Jag lossade staven i en nedförsbacke och tittade. Det visade sig att trugan lossnat och halkat runt så att kåpan på trugan slog ner i snön istället för stavspetsen. Jag försökte först vända på handtaget men blev till slut tvungen att stanna för att skruva fast trugan. Sen fick jag fick göra om det efter någon kilometer - det är svårt att skruva under press. Jag som var så nöjd med mina nya stavar med bytbara skidspetsar ... Man ska nog inte tävla med ny utrustning. Det kommer jag nog aldrig att lära mig.

Jag var flera minuter långsammare än 2012 då det å andra sidan gick otroligt bra. Så mitt mål att komma under 3 minuter per kilometer missade jag rejält, men man styr inte över vädret. Fast trugorna borde jag styrt över. Plats 39 av 1400 lag är inte särskilt dåligt, men det var minst av allt min förtjänst.



bilder snart ... 

På kvällen firade alla 9 lagen som var med. Vi har ett matlag som fixar maten och vi åt en mycket god trerätters middag. Middagen avslutades med prisutdelning, bl a för årets powernapp, årets comeback och årets slarvputte - det sista priset tog jag förstås med mina trugor. Men det var hård konkurrens. En tog fel skidor, en annan hade med sig skejtstavar och en tredje glömde både det ena och det andra. Men jag är väl en drama queen ;)

Efter en flaska vin och 3-4 chips somnade jag på madrassen. En handfull - med betoning på full - fortsatte festa till sent på natten. Det är inte så lätt i en proppfull bygdegård. Men morgonen efter var alla nyktra och vi åkte hem före tio.

Inte bra att vila för länge
Jag sprang 5 kilometer idag. Jag försökte springa fort, men det gick inte så fort. Om två månader är det dags för andra delmomentet i jobbklassikern och den utgörs av blott 10 km löpning. Jag känner att jag måste springa lite snabbare än när jag lufsade runt i Alperna. Jag måste få upp tempot. Men jag börjar inte träna på allvar förrän om en eller två veckor. Först ska jag lägga undan skidorna.

Jag brukar ta ett litet träningsuppehåll efter skidsäsongen. Det är viktigt med återhämtning, både för kropp och för lust. Men jag tror inte på helvila. Man vet att det går relativt snabbt att förlora en del av sin kondition. Man vet också att träning leder till att det bildas nya fräscha hjärnceller, man förbättrar tänkande, minne och inlärning. Men detta betyder också att ett träningsuppehåll försämrar förmågan till tänkande, minne och inlärning. Redan efter tre veckors vila är möss som tidigare motionerat på samma problemlösningsnivå som möss som aldrig motionerar (mer om det senare).

Motion är en färskvara. Det är hjärnan också. Den anpassar sig snabbt till den upplevda verkligheten. Så även under en återhämtningsvecka bör man köra minst ett eller två pass i veckan - för hjärnans skull. Fast frågan är om det hjälper i mitt fall?


Mot en miljon
Snart bryter bloggen halvmiljonvallen. Det känns som ett bra kvitto. Men jag tror jag väntar med att fira tills bloggen passerar en miljon sidvisningar. 

2 kommentarer:

  1. Skärp dig! Klart du ska fira vid halvmiljonervallen. Hur många bloggare kommer upp i det? Du dur fira lite mer när du når större mål helt enkelt :).
    /Elna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, jag tar ett glas rödvin på torsdagkväll då:) Jag gissar att bloggen passerar 500 000 nångång på kvällen.

      Radera