torsdag 7 februari 2013

Jag springer på Vintergatan

Det har blivit mycket skidor på sistone, men jag har inte glömt bort att springa. Jag ser till att springa ett pass i veckan för att hålla löpningen vid liv. Det är ju inte så långt kvar till Swiss Alpine :). Resa och boende är fixat, eller rättare sagt har fixaren Niklas fixat det. Jag bara betalar och hänger på. Det är 169 dagar kvar nu. Jag ska träna mycket mer uppför och nedför Södra berget i år. Det var när jag sprang utför i alperna som det gjorde ont. Men det har jag glömt bort nu. Jag minns bara hur härligt det var. Hjärnan är underbar.

Springa med skidor
Jag håller konditionen vid liv med skidåkningen, men det är inte riktigt samma sak som att springa. Jag vet att jag måste springa också. Ett löpsteg är inte ett stavtag. Men skidåkning är ändå en form av löpning på snö - skidlöpning. Först pulsade förmodligen människorna genom snön, vilket gjorde dem till dåliga vinterjägare. Sedan kanske någon forntida Einstein såg hur djur med breda fötter lättare tog sig fram utan att sjunka ner genom snötäcket, vilket aktiverade spegelneuronerna i hjärnan - det är ett slags spännande neuroner som ser sig själv i andra - och hjärnan lödde samman en tanke om en snösko eller en skida. Jakten gick bättre. Andra människor såg detta, vilket i sin tur aktiverade deras spegelneuroner, och de tog efter och gjorde likadant. Genom att titta på andra som är bättre, blir man bättre själv. Spegelneuroner är underbara.
Gustav Vasa alias Kiefer Sutherland
Jag kommer att träna skidor en månad till, sedan prioriterar jag löpningen. Ett par härliga skidpass i vårsolen blir det säkert. Men inget Vasalopp i år. Det får räcka med Stafettvasan. Vasaloppet förresten? Egentligen borde Vasaloppet ha döpts efter Lars och Engelbrekt - de skidlöpare som hann ifatt Gustav innan han korsade den norska gränsen. De åkte ikapp honom trots Vasas stora försprång eller var det kanske för att Vasa spårade? Tack vare Moras skidåkare kunde Gustav Vasa ta makten och Sverige blev självständigt och inte ett rige under Danmark. Men namnet Sve(a)-rige tycks fortfarande vara danskt.

Ja ja, det där var ett rejält stickspår ... Nu över till en poetisk avslutning ;).

Löpning längs Vintergatan
Förra veckan sprang jag mot solnedgången, ut mot havet. Innan jag kom fram sjönk solen under horisonten. Alla färger drogs med. Världen blev svartvit. Sedan tändes stjärnorna, en efter en. Efter en timme lyste Vintergatan som en stor stad långt borta. 




Jag vek in på en snötäckt grusväg. Skuggan kastades fram och tillbaka av gatlamporna. Vi turades om att dra, min skugga och jag. När jag kom in på en mindre väg blev det mörkare. Mån- och stjärnljus reflekterades av snötäcket. Det kändes som om jag sprang längs Vintergatan. Det var kallt och tyst. Luften hade frusit fast. Stjärnorna gnistrade ovanför och runt mig och snökristallerna knastrade under mina fötter. Det och min andhämtning var det enda som hördes i hela universum.

9 kommentarer:

  1. Specelneuroner är som du säger underbara. Kom i kontakt med dom när jag läste smärtneurologi och det är fascinerande saker det här med hjärnan. Även om jag personligen snöat in lite mycket på dess roll i smärta.

    Rätt meningslös kommentar inser jag nu, men det kändes ändå bättre att skriva något än att lämna kommentarsfältet tomt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns inga meningslösa kommentarer :) Jag tycker det är jätteroligt att du snöat in på hjärna och smärta. Det finns hur mycket som helst att lära sig och lära sig är bland det roligaste som finns:)

      Radera
  2. Nej det är sant, har man tagit sig tid att skriva är det alltid uppskattat.

    Upptäckte hjärnans och nervsystemets roll i smärta för några år sedan. Något motvilligt tog jag det långsamt till mig eftersom det till stor del gick emot de förklaringsmodeller jag fått lära mig.

    Men det har öppnat en helt ny värld för mig, så pass att jag börjar bli sugen på att nischa mig mot personer med långvariga smärtbesvär. Något som terapeuter generellt sett brukar göra allt i sin makt för att undvika. :-)

    För de här personerna så ställer spegelneuronen till det lite, men det går ju som tur är att fixa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter spännande och viktigt. Långvariga smärtbesvär har jag upplevt på nära håll och är bland det värsta som finns och varje strå är mycket värt.

      Radera
  3. Hur långa pass kommer du att köra i vår inför Swiss? Har lite funderingar på att testa Indalsleden-loppet, ultraklassen men osäker på om det är genomförbart med den ringa löpmängd jag bedriver nu. Skulle vara intressant att höra hur du ser på förberedandet inför så pass långa lopp som de ändå är. Känns som man borde ha en 5-milare i kroppen åtminstone?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Micke!
      Indalsleden är ett härligt lopp. Bra val. Hoppas det blir ett större lopp med fler deltagare framöver.

      Jag sprang ett längre pass inför swiss på 47 km och det kändes oerhört viktigt att klara det. Då visste jag att jag skulle klara swiss också. Så en 5-milare 40-60 dagar innan loppet kan jag rekommendera.

      Radera
    2. Tackar...ja det ser otroligt vackert ut. Låter vettigt! Vi får se hur det känns efter en längre genomkörare i vår då.

      Radera
  4. Vackert skrivet om Löpning längs Vintergatan! Visst är det något magiskt med universum. En stjärnklar tyst kväll, det är mindfullness :) Tack för en bra blogg. Följer dig sen någon vecka, har alltid varit intresserad av hjärnfysik och löpning är en rätt nyfunnen livsstil jag har sen ett par år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Charlotte:) Roligt att du hittade hit. Löpning är lite av mindfullness för mig, särskilt de lugna passen. Då känner jag mig väldigt nära naturen, universum och mig själv.

      Radera