tisdag 24 juli 2012

Mot Alperna

I morgon påbörjar vi resan ner till Davos och på lördag morgon kl 7:00 den 28 juli springer jag - om allt går väl - mitt första ultralopp. Det mesta känns bra. Jag hade en liten svacka förra veckan, men nu tror jag på mig själv igen. Bloggen är en bra terapeut. När jag skrivit ner min oro, försvinner den. Ibland räcker det med en kommentar eller att någon bara säger att jag fixar det här. Det behövs så lite ibland. Fast innerst inne har jag aldrig tvivlat.

Jag är lite orolig för två saker: Att jag ska bli sjuk och att jag ska vara känslig för höga höjder. När vi flyger ner befinner vi oss på hög höjd. Trycket i kabinen motsvarar 2500 meter. Det är samma höjd som jag ska springa på. Det är tillräckligt högt upp för att man ska känna ett tryck mot örat vid upp- och nedstigning. Det är dessutom tillräckligt torrt för att
virus ska få en rutschkana ner i luftvägarna. Men det är lite spännande med höga höjder också. 

Hög på hög höjd
I en studie delade man in en grupp italienska bergsklättrare i tre grupper: en grupp vandrade i fyra timmar på låg höjd, den andra gruppen gick fyra timmar längs en stig som steg upp till en 3000 meter hög bergstopp. Den tredje gruppen tog en helikopter till samma topp.


Forskarna tog blodprov längs vägen för att mäta nivåerna av endocannabinoider. Flera studier på senare tid ger stöd för att det är endocannabinoiderna som är ansvariga för den euforiska känsla som kallas runners high. Man såg att grupp 1 ökade nivåerna av endocannabinoider, men att grupp 2 - som klättrade mot höga höjder - ökade nivåerna mycket mer. De som flög helikopter upp till toppen utsöndrade dock ingenting alls. Det tycks alltså som att ju mer vi stressar vår kropp, desto mer endocannabinoider är det som frigörs för att hantera den stress vi utsätter oss för.

När jag når den högsta toppen längs Swiss Alpine, kommer jag alltså att vara bokstavligen hög. Studien visar att långvarig, lågintensiv ansträngning, framkallar de ämnen som man tror är ansvariga för runners high. Endocannabinoider är besläktade med cannabis och fäster till samma receptorer. Detta system har troligtvis utvecklats för att motivera oss att ge det lilla extra när vi spurtar ikapp ett byte, dödar våra fiender eller vill ta oss över bergets topp. Vi glömmer smärta, skavanker och alla sorger och bekymmer. Kemikalierna gör oss dessutom sugna på mer. Det återstår att se om min dos räcker för det.

Film och 2 x Kate Bush

Jag hittade en 13 minuter lång film från Swiss alpine 2010 som en löpare gjort. Det ser både härligt och slitsamt ut. I bakgrunden hör man Kate Bushs suggestiva låt Running Up That Hill. Den första raden i sångtexten är: It doesn't hurt me ... Underlaget verkar besvärligt. Det är viktigt att ha koll på fötterna, vilket kräver att hjärncellerna har tillräckligt med energi. När Jonas Buud gick i mål som segrare 2010 blödde han från båda knäna efter två rejäla vurpor. Jag kom att tänka på en annan av Kate Bushs låtar: Don't Give Up, som hon sjunger tillsammans med Peter Gabriel.

The Long And Winding Road
Det har varit en lång och slingrig väg från de första löpstegen för drygt två år sedan till idag då jag står på tröskeln till Alperna. I går passerade bloggen 300 000 sidvisningar. En del läsare har följt med från början, andra har hoppat på längs vägen. Jag har säkert tappat någon i en och annan ytterkurva också. Det är en rätt yvig blogg som handlar om det mesta, men drömmen om ett ultralopp har löpt som en röd tråd genom alla inlägg. Under sommaren har flera nya läsare hört av sig. Jag tror inte att jag kan sluta skriva nu. Det är för kul och det ger mycket. I början skrev jag ofta rakt upp och ner, men nu är jag nästan maniskt noga med fakta och källor och läser igenom texten flera gånger innan jag publicerar. Antalet inlägg har därmed gått ner från 5 i veckan till kanske 2-3 i veckan. Men jag tycker inläggen har högre kvalitet nu.
Jag tar med mig min iPad så att jag kan blogga lite från både Schweiz och Italien. Det kanske är någon som vill följa min löpning över Alperna? Jag har startnummer 887 och man kan beställa någon slags sms-tjänst här.

30 kommentarer:

  1. Oj vad roligt. Lycka till!

    För övrigt såg jag en person vid Storulvån (Jämtland) som jag trodde var du förra veckan, men det visade sig inte vara så.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:) Synd att det inte var jag. Jag hade gärna varit i Storulvån:)

      Radera
  2. Ser fantastiskt ut. En dag kanske jag också vågar.
    Lycka till!

    SvaraRadera
  3. Hmm, försvann min kommentar i cyberrymden? Anyway, här är den i repris:

    Ser fantastiskt ut. En dag kanske jag också vågar.
    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Peter:) Ja, lägg upp det som långsiktigt mål:)

      Radera
  4. Jag hör till skaran som hakat på din blogg under våren. Jag gillar att du är så noga med fakta, det känns lärorikt att läsa din blogg och jag litar på den. Jag hoppas du fortsätter skriva. Ska bli spännande att höra om ditt lopp. Lycka till i Alperna! Du klarar det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fia:) Roligt att du har glädje av bloggen. Jag fortsätter nog:)

      Radera
  5. Jag har också börjat följa din blogg på senare tid och har stor behållning av den. Riktigt intressanta inlägg.

    Jag sprang Swiss för två år sen och det är ett fantastiskt lopp i helt underbar natur!! Njut av äventyret!! Och så förstås stort lycka till!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:) 2010 var det ju så fint väder också. Vi har haft några fantastiska dagar här, men till på lördag utlovas åska och regn Bosch lite sol.

      Radera
  6. Jenny Bolander24 juli 2012 14:31

    Håller tummarna och kommer att följa ditt äventyr med stort intresse!

    SvaraRadera
  7. Lyckat till! Har följt din blogg länge och jag uppskattar även alla fakta.

    //Krister

    SvaraRadera
  8. Svar
    1. Tack min första bloggföljare:)

      Radera
  9. Lycka till (från en gammal och regelbunden men rätt så tyst läsare)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:) Ja du lärde mig ju lite isländska om du minns. Hlauparstingur, isländska för mjälthugg. Härligt ord som jag använder ibland:)

      Radera
  10. Tack för en otroligt bra, intressant och välskriven blogg! Hoppas innerligt att du fortsätter skriva även efter alpäventyret. Lycka till med ultran!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:) Ja jag fortsätter nog. Jag ska nog hitta något nytt att drömma om:)

      Radera
  11. Lycka till! Klart du ska fortsätta skriva, följde dig till och med på webben i Stockholm marathon förra året fastän jag inte känner dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:) Ja fortsättning följer (om jag övlever

      Radera
  12. Lycka till jag tror du fixar det galant!! :) och förresten i år sprang jag mitt första Gbgs varv! mkt tack vare din blogg som jag troget läser. Jag är redan anmäld till nästa år :). En en ggn lycka till och fortsätt ditt skrivande! //Linda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och vad kul med Gbg-varvet:) Ja, det är nu svårt att sluta när man får såna här kommentarer:) Hoppas bloggen kan fortsätta ge motivation:)

      Radera
  13. break leg som dom säger. ;)

    (klart du fortsätter skriva, ett lopp är ju inte en slutpunkt, man fortsätter ju lära hela livet osv...)
    lh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja med tanke på åskregnet imorrn lär risken vara stor för benbrott:)

      Ja det blir en fortsättning. Har inte skrivit på några dagar för jag är mentalt helt slut, men efter loppet kommer en liten uppdatering om hur det gick:)

      Radera
  14. Grattis till bra lopp! Nu ser jag fram emot en berättelse. :-)

    SvaraRadera
  15. Tack:) inlägget är på gång om någon minut:)

    SvaraRadera